BLÅMES
En liten tätting med blå hjässa
Blåmesen förefaller vara något ovanligare än sin större släkting talgoxen, men detta beror sannolikt på att den har en mer lokal utbredning. I äldre lövskogar och fruktträdgårdar förekommer båda arterna tillsammans. I Sverige häckar blåmesen upp till Värmland-Dalarna-Gästrikland, men blir norrut allt sparsammare.
Kännetecknande för både talgoxen och blåmesen är de ivriga rörelserna, men blåmesen är emellertid en bättre akrobat p g a sin mindre storlek. Den kryper ut på de finaste grenar och snor runt med huvudet nedåt, allt mycket vigt och skickligt. Blåmesens sång kan höras redan under vintern - en kort drillande fras som skiljer sig ganska mycket från talgoxens mer rytmiska sång - och fortsätter sedan under våren. Därefter drunknar blåmesens sång i den allmänna kören av olika sångfåglar.
P g a sina särskilda födobehov uppträder blåmesen sällan i barrskog. Den förekommer således mest i lövskogar, särskilt med björk och al, och besöker gärna fruktträdgårdar och parker. Den kan också ses i vassområden, en något oväntad miljö för en blåmes. Skäggmesen, som tillhör en annan familj, är en äkta invånare i sådana våtmarksmiljöer. Jämförd med talgoxen består blåmesens diet till en större del av insekter, och frön ingår endast i mindre omfattning.
Blåmesen kan häcka på de mest skilda ställen, i trädhål, murspringor och fågelholkar. Liksom talgoxen gör den ett skålformat bo av mossa som fodras med hår, fjädrar och ulltussar. Vissa par klarar av att föda upp två kullar per år. Arten är huvudsakligen stannfågel, men en del äldre flyttar omkring på vintern och ungarna sprider sig ut till andra områden.
Antal ägg: 7 - 15
Äggens storlek: 15 x 11 mm
Ruvningstid: 13 - 15 dagar
Vikt som vuxen: 12 g
Längd: 12 cm
Spännvidd: 20 cm
Ungarna stannar i boet tills de är ca 20 dagar gamla
Stam: Vertebrata
Klass: Aves
Ordning: Passeriformes
Familj: Pariidae
Släkte och art: Parus caeruleus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar