onsdag 2 februari 2011

Stilla onsdag

Idag tar jag det lugnt. Tar ett par trappvändor, kokar just nu makaroner till en pastasallad som jag ska ha till middag eftersom jag äter tidigare idag. Det är ju kör ikväll! Det är en konstant källa till glädje och lycka för mig. Jag känner mig hundra gånger starkare när jag kommer från kören! Man står där i tre timmar och rensar skallen på allt annat än just sången, harmonierna och koreografin, och när man kommer ut undrar man vad man egentligen gick och bekymrade sig för innan.

Jag tycker mycket om pastasallad. Den får gärna ha en krämig dressing och innehålla mycket när jag äter den ute, men hemma gör jag den enklaste tänkbara, med makaroner, tomater, lök, gurka, paprika och kanske litet grönsallad. Tärningar av rökt korv ska i, och hade jag fått äta ost hade jag öst i osttärningar också. En likaledes enkel dressing med bara olja, vinäger, salt och litet pressad vitlök. Det är det allra bästa. Tur att jag har köpt V6 melontuggummi - de har haft en drive länge på apoteket med 2 paket för 52 kronor och jag brukar köpa 2 paket när jag är där (och ibland tror jag att jag har mantalsskrivit mig på apoteket).

Måsarna har börjat göra svep in över gatan här. Det brukar vara ett fruktansvärt liv på våren när de börjar häcka. De har ett ställe på taket mitt emot där det är ständigt krig, för andra par försöker ju ta platsen från dem som kommit först, och det är ett rentutsagt helvetiskt skrikande i timmar. Det värsta är när de börjar tidigt på morgonen på somrarna, när man måste ha fönstret öppet för att det är varmt ...

Om det fortsätter smälta undan så här kan nog snart stavgången börja igen. Jag saknar att trava iväg ut på torsdagsmorgnarna med stavarna i högsta hugg. Men så länge väglaget har varit så dåligt har både jag och sköterskorna vägrat. Ingen vill bryta benen av sig, allra minst jag - det räcker så bra som det är med krämpor. Men vi måste försöka värva fler medlemmar. Jag skulle önska att alla som kan gå på sina ben orkade tänka på vilka vinster som finns att göra, likaså med cyklingen på dialysen. Kanske de kan anställa mig som motivator när jag har fått en ny njure? Jag skulle gärna ställa upp!!!

Tjåggarång!

2 kommentarer:

  1. Jag längtar också efter promenaderna! Jag älskar när det börjar bli vår och man kan ta en promenad på kvällen och det är ljust ute... Men än sålänge är det ännu halt, och snöslasket liksom inte lockar till promenader... men den som väntar på nå gott ;)

    SvaraRadera
  2. Du har ju inte alls bara vilt skrålande människor runtomkring dig! Måsar! jag hade varit överlycklig om jag hade haft tillgång till måsar som fotoobjekt! Att det i längden kan vara jobbigt med deras högljudda konversationer förstår jag, men åhh.. vilka fotomotiv!
    Hoppas att pastasalladen blev god gör
    Eva

    SvaraRadera