måndag 28 februari 2011

Märkligt ...

... vad det är svårt att komma igång vissa dagar. Jag har inte fått upp ångan riktigt förrän nu, och dagen är ju nästan slut. Vaknade sent, åt frukost sent, satte sent igång med städningen, men nu är jag åtminstone klar med den, så har man ju avslutat ett projekt i alla fall. Det doftar rent av de nytvättade golven här hemma, och bara det är värt hela städningen. :-D

Dagen har också inneburit betalande av räkningar, alltid lika trevligt. :-( Men det måste ju göras. Jag har också ringt lite nödvändiga samtal, bl a spårat upp mina 300 kr som jag ska få tillbaka från Västtrafik Sjukresor. De kommer på onsdag eller torsdag sa de, och då måste jag söka upp ett Swedbank-kontor för att länka mitt Nordea-konto dit. Då slipper jag betala 50 eller 60 kr i avgift för att få ut mina stackars 300. Man måste verkligen vara om sig och kring sig om man ska få något i sig och på sig i den här världen! 300 kr är mycket pengar för mig och jag vill helst ha dem "orörda" då.

Mina näringsdrinkar anlände även de idag. De hade sagt fel dag till mig så vi väntade dem i fredags och jag har alltså inte haft några under hela helgen. De är guld värda eftersom de hjälper mig att kontrollera min hunger och min aptit, så det har varit svårt i helgen, särskilt att låta bli mammas tryfflar (har nog nallat en och annan extra, men säg det inte till någon!). Jag tycker att det blir mer och mer fel i hanteringen på saker och ting nu för tiden. Har folk ingen yrkesstolthet längre, eller är det för svårt att överblicka allting när det ligger på data? Jag upplever inte att det var så mycket misstag och fel förr om åren. Idag ringde jag för att säga upp mitt abonnemang hos Telenor, för jag hade fått uppgift om att jag skulle göra det vid den här tiden, och då hade de också sagt fel till mig. Nu är jag bunden till januari 2012 och kan följaktligen säga upp abonnemanget först i början av oktober i år.

Usch vad gnällig jag låter, men jag blir irriterad av oproffsighet vilket jag tycker att alla dessa fel tyder på. Gör rätt eller gör det inte alls!

Tjåggarång!

söndag 27 februari 2011

God morgon i stugan!

Efter att ha inmundigat frukost bestående av två marmeladmackor (mår illa, det är det enda som hjälper annars kan jag inte äta smörgås just nu) känner jag mig ganska i fas med mig själv. Det har varit lite tungt de sista veckorna, både med cykling och annat, och jag tror jag har samlat på mig litet vätska. Det syns inte på vikten, men jag tycker det känns lite i kroppen. Och så illamåendet, som jag antagligen får av de fosfatbindande tabletter jag måste ta (fosfater är skadligt för kärlen och njurarna och finns i nästan allt man äter, och jag ska ta en massa sådana till varje större mål jag äter och de är stora dessutom). Jag blir mätt bara jag ser dem, ni kan ju tänka er vilket nöje! Jag har inte fått de där euforiska lyckostötarna på sistone och jag saknar dem väldigt. Att jag samlar på mig vätska beror säkerligen på en tablett som kan orsaka just det men som jag tar den sista av i dag för att sedan slippa den i tre månader. Slut på den medicinska rapporten, åtminstone för min del!

Idag ska jag åka med mamma till drop-in på hennes vårdcentral i Masthugget. Hon har så ont i armen att hon knappt kan göra någonting här hemma längre, inte ens dra över sig täcket när hon ska lägga sig. Och sist vi var hos doktorn (7 februari) sa han att det inte fanns något att göra och att hon fick nöja sig med värktabletter. Han är sympatisk och empatisk på alla sätt och vis, men jag fick intrycket av att han inte riktigt insåg hur ont mamma faktiskt har. Eftersom jag själv har genomlidit denna djävulska smärta vet jag precis vad det rör sig om, och man kan inte förstå det om man inte själv har haft den. Det är ingen liten löjlig smärta som man kan förbise om man tar sig i kragen det handlar om.

Nu närmar sig snart kördagen. Den gläder jag mig åt något rent otroligt, eftersom jag inte har orkat delta i körens särskilda helger på sådär två år. Det trista är bara att det är en enda dag den här våren. Det brukar ju alltid vara en hel helg och vi har världens roligaste fester på lördagskvällarna, när vi sjunger och skrålar (ja, trots att vi vill sjunga vackert så blir det faktiskt en del skrål på lördagskvällen, undrar varför!) alla körens gamla låtar som de flesta har glömt hälften av och somliga (läs: jag) finner sig sjungande baritonstämman ganska ensamma och allena och undrar vart farao resten av låten tog vägen ... Men jag får nöja mig med det som är. Det blir nog en hel helg i höst, hoppas jag! Den 5 mars gäller det i alla fall. Jag har t o m bytt ut min dialyslördag mot fredagen i stället så jag kan vara med.

En gråtrist dag, men jag tror ändå det finns hopp om sol längre fram. Fåglarna sjunger och måsarna gör stora svep utanför balkongen. De letar nog boplatser nu. De är rejält stora när de kommer så nära inpå. Jag glömmer aldrig den f-b-d-e måsen som en tidig morgon stod med näbben djupt begravd i vår lasagne som vi obetänksamt nog ställt ut, överdragen med glittrande aluminiumfolie, på balkongen kvällen innan. Vi skulle naturligtvis ha ställt den i en papperspåse, så vi får skylla oss själva, men han hade mage att se förolämpad ut när jag försökte schasa bort honom. Till sist lyfte han lojt och lämnade en rejäl röra efter sig som det bara var att slänga. Så den grejen gör vi inte om!

Tjåggarång!

fredag 25 februari 2011

Veckans djur: Blåmes

BLÅMES

En liten tätting med blå hjässa

Blåmesen förefaller vara något ovanligare än sin större släkting talgoxen, men detta beror sannolikt på att den har en mer lokal utbredning. I äldre lövskogar och fruktträdgårdar förekommer båda arterna tillsammans. I Sverige häckar blåmesen upp till Värmland-Dalarna-Gästrikland, men blir norrut allt sparsammare.

Kännetecknande för både talgoxen och blåmesen är de ivriga rörelserna, men blåmesen är emellertid en bättre akrobat p g a sin mindre storlek. Den kryper ut på de finaste grenar och snor runt med huvudet nedåt, allt mycket vigt och skickligt. Blåmesens sång kan höras redan under vintern - en kort drillande fras som skiljer sig ganska mycket från talgoxens mer rytmiska sång - och fortsätter sedan under våren. Därefter drunknar blåmesens sång i den allmänna kören av olika sångfåglar.

P g a sina särskilda födobehov uppträder blåmesen sällan i barrskog. Den förekommer således mest i lövskogar, särskilt med björk och al, och besöker gärna fruktträdgårdar och parker. Den kan också ses i vassområden, en något oväntad miljö för en blåmes. Skäggmesen, som tillhör en annan familj, är en äkta invånare i sådana våtmarksmiljöer. Jämförd med talgoxen består blåmesens diet till en större del av insekter, och frön ingår endast i mindre omfattning.

Blåmesen kan häcka på de mest skilda ställen, i trädhål, murspringor och fågelholkar. Liksom talgoxen gör den ett skålformat bo av mossa som fodras med hår, fjädrar och ulltussar. Vissa par klarar av att föda upp två kullar per år. Arten är huvudsakligen stannfågel, men en del äldre flyttar omkring på vintern och ungarna sprider sig ut till andra områden.

Antal ägg: 7 - 15
Äggens storlek: 15 x 11 mm
Ruvningstid: 13 - 15 dagar
Vikt som vuxen: 12 g
Längd: 12 cm
Spännvidd: 20 cm
Ungarna stannar i boet tills de är ca 20 dagar gamla

Stam: Vertebrata
Klass: Aves
Ordning: Passeriformes
Familj: Pariidae
Släkte och art: Parus caeruleus

torsdag 24 februari 2011

Jag - en supermotivator?

Jag tillåter faktiskt mig själv att vara en ganska stor smula stolt och glad. Kjell, min stolsgranne, bestämde sig slutligen för att sticka sig själv idag. Det har länge hetat "jag når inte" och "jag ser inte" och mycket annat som man drar till med för att slippa möta det obehag som är förknippat med att köra in två grova nålar i sin egen arm. Jag har bearbetat honom allt vad jag kunnat utan att bli för påträngande (hoppas jag!) och så har även sköterskorna. Det var ju så jag började, med att säga "OK, jag ska tänka på saken i alla fall". Och när jag tänkt färdigt agerade jag, till min sköterskas stora chock - hon trodde att jag skulle känna försiktigt på nålen medan hon stack mig. "Ta hit så gör jag det själv", sa jag, och tjong så satt nålarna på plats och den som var mest häpen var nog jag själv. Men så funkar jag. Jag överraskar ofta mig själv med de mest oväntade saker ...

Kjell var väldigt glad efteråt när de kom med den obligatoriska "champagnen". Hans fru Britt stannade kvar medan han stack sig. Jag tror inte hon någonsin trodde att han skulle göra det. Sköterskorna hyllade honom med all rätt och jag fick också en rejäl släng av hyllningar eftersom det var tack vare mig han gjorde detta (sa alla åtminstone, och jag tar åt mig, för jag tror att de har rätt). Och inte nog med denna framgång, idag ville två patienter som inte cyklat tidigare pröva på att cykla. Jag känner mer och mer att jag kan vara till nytta för mina medpatienter och skulle gärna testa en mer seriös roll. Det finns visst någon utbildning som man kan gå som patient tillsammans med en personal, så att man kan prata vid olika tillfällen och på njurskolor och sådant. Det skulle jag jättegärna göra och det har jag sagt till sköterskorna!

Min sköterska, ja. Johanna som jag tycker så mycket om. Henne mister jag i maj, för hon ska ha barn. Så roligt för henne och hennes man! Vi får väl se vad deras katt kommer att säga om det hela! Nu är det ju så att vi inte enbart har vår "egen" sköterska på dialysen, utan det är ofta olika. Men innan jag började sticka mig själv var det knappt någon som vågade gå i närheten av mig eftersom min fistel Fritz var så mäkta besvärlig. De var livrädda för att göra fisteln och mig illa och det förekom faktiskt att någon vägrade sticka mig just p g a detta. Och jag klandrar dem inte, för det var helvetiskt svårt. Men sedan jag "tog över" kan vem som helst ha hand om mig, och maskinen larmar knappt heller. Jag har nog stuckit upp bra kanaler nu, så nålarna bara glider in.

Livet är ljust, mina vänner!

Tjåggarång!

onsdag 23 februari 2011

Nyfriserad och flera böcker rikare!

Det blev inte så många timmars sömn i natt. Jag var så uppe i varv när jag kom hem, glädjehormonerna forsade runt i kroppen och jag måste genast sätta mig och bläddra i mina nya böcker. Köpte ingen skönlitteratur (men det gjorde min bror) utan det blev fina böcker om havet och skärgården, en "ny" (eller nyare än min gamla i alla fall) upplaga av "Mat för liv och lust", "Påtår" med en massa härliga fikabrödsrecept, och så fick jag Pluras kokbok av min bror. Det fanns inga passande historiska böcker på Bokia tyvärr, och en del kokböcker som jag trodde att jag ville ha upptäckte jag att jag faktiskt kunde klara mig utan (ett fall framåt!).

Jag gick därifrån ut i den bitande kölden och natten med saknad, för jag hade velat gå omkring och botanisera mycket längre, men trots att de hade mycket hade jag önskat att de hade mer! Kluvet! Så tog vi en taxi hem och jag kom inte i säng förrän vid halv fyra, och skulle upp åtta. Vi kom sent iväg till klippningen för mamma behöver lång tid på sig att göra sig klar, men Anna, vår frisör, är en tålmodig kvinna och hon vet att vi alltid kommer förr eller senare. Sedan gick vi och åt lunch på Shiraz på Ingenjörsgatan, och då passade jag på att göra en avstickare upp till mitt gamla jobb, Effektiva Tjänster, där Heidi och Julia jobbar. Julia får jag ju träffa redan ikväll i kören, men Heidi saknar jag som en del av mig själv eftersom hon är vilande från kören just nu. Det är fint att ha vänner, särskilt sådana vänner!

Nu sitter jag här väldigt korthårig och gäspar, hur ska detta gå?

Tjåggarång!

tisdag 22 februari 2011

Ohöljd förväntan

Jag bokstavligen hoppar av förväntan inför bokrean. Så barnslig är jag, jag tillåter mig att känna fullt ut allt vad jag kan av glädje. Jag tycker bara det är synd att butikerna har slutat ha nattöppet (förutom Bokia Avenyn då). Det är väl en lönefråga misstänker jag. Nu har de infört "köp 5 reaböcker, betala för 4" och det ska väl på något sätt uppväga det. Men jag minns med saknad de tider man löpte runt till bokhandlarna i centrum på natten för att beta av det bästa. Det är ju en väldigt speciell atmosfär och den är svårslagen, måste jag säga.

Jag låg lågt i kalium idag igen på dialysen och nu ska vi sätta in kaliumtabletter ett tag, så får vi se vad de kan göra. Det kan ligga något hormonellt bakom också sa min läkare idag, så de ska ta lite sådana prover också. Jag har nog inga hormoner ... :-P Det är ju farligt för hjärtat att ha både för låga och för höga kaliumnivåer, så det är ganska känsligt, och det är klart att jag är glad att de håller koll på mig.

Tog en lång, skön, 3-timmars tupplur förut så att jag orkar vara i form nu i natt. Och i morgon kan jag sova, klippningen är ju inte förrän kl 11. Min störtförkylde bror har varit smart och bytt arbetsdag med sig själv så att han är ledig i morgon, och det är nog bra, för han börjar låta som en cirkelsåg. Och på dialysen åt jag - gissa vad? Jodå, ni har rätt! - eftersom jag tyckte att jag kunde behöva lite "kolhydratladdning". :-D

Nu ska jag äta semla. Allt för energin! *nudge, nudge, wink, wink*!

Tjåggarång!

måndag 21 februari 2011

Bland tårtor och grytor

Nu sitter jag här vid köksbordet och sippar på en stor, härlig mugg iskall sangría. Fyyy vad gott det är! Jag har diskat middagsdisken och tittat på "Klass 9A" och blivit vederbörligen upprörd och nu skriver jag recept till matbloggen. Ni som läser den tror väl att jag blivit galen, som jag öser in recept där. Men jag håller på att rensa ut och det är mycket som ska bort, och då måste jag spara de recept jag vill ha kvar någonstans. Bloggen är ett lika bra ställe som någon annanstans tycker jag! Jag kan ju avslöja att jag gör mig av med saker som jag aldrig trodde att jag skulle KUNNA göra mig av med, och det gör mig faktiskt lite stolt över mig själv. Man ska inte låta sig regeras av sina ägodelar, ens om det är recept det är frågan om.

Jag har inte så mycket att skriva om just nu som ni kanske märker, men jag håller på att ladda för bokrean i morgon natt. Jag och bror min går till Bokia på Avenyn, för det är en av de få butikerna (om inte den enda) som har nattöppet. Det här är en av mina högtidsstunder på året, utan jämförelse. Att få gå och plocka bland böcker som har kostat minst det dubbla och faktiskt ha en slant, om än liten, att handla för gör att jag känner mig nästan som en gräddbakelse, lyxig och rik! Det har minsann inte alltid varit så. Ibland har jag bara gått där och suktat, men det har ändå inte kunnat hålla mig borta. Böcker är det absolut bästa jag vet!

Och dagen efter, på onsdag, ska jag äntligen gå och klippa mig. Jag ser ut i håret så jag blir rädd för mig själv. I och med att jag tar så mycket mediciner är mitt hår nästan alltid ledset och trött, och det gör att jag ser glåmig ut. Och om jag nu ska börja simma måste jag ha kort och lättskött hår. Min mamma och jag klipper oss på Kungshöjdsgatan 1, hos en tjej som vi har haft i flera år nu. Hon har resonabla priser och framför allt gör hon som man vill!

Nu ska jag spela lite Island Tribe på Shockwave. Jag erkänner skamlöst att jag är en sucker för sådana där spel. Men jag spelar i alla fall inte World of Warcraft, det ska vara lite oskyldigare spel med farmer och restauranger och grejer.

Tjåggarång!

söndag 20 februari 2011

Sol!

Man kan ju inte bli annat än glad när man tittar ut idag! Jag tvättar och har därmed nöjet att gå över gården och se alla barn som släpat ut sina föräldrar (eller tvärtom) till gungorna. På somrarna irriterar man sig en del på dem när de är ute och skriker som om kniven satt i dem, men så här års är det härligt att höra barnskratt igen. Det är i alla fall mer välkommet än måsskriken, som jag inte kan hjälpa att jag inte uppskattar som jag kanske borde. Det är kanske för att vi har så MÅNGA måsar här i Majorna, vi bor ju granne med Fiskhamnen ...

Det är mysigt när det doftar nytvättade kläder i hela lägenheten. Jag torkar ju inte allt utan hänger en del på hängaren i badrummet så det får självtorka. Det går åt många T-shirts nu när jag cyklar på dialysen. Jag skulle behöva ett "pannband" men inte ha det om pannan utan på ett annat strategiskt ställe där man svettas mycket när man cyklar. Fast då fick det förstås vara ett bra stort pannband ... :-D

Idag ska vi ha kokt kyckling, potatis, currysås och rårivna morötter med äpple och apelsin till middag. Vi kokade kycklingen redan igår och så har den fått ligga och safta till sig ordentligt i sin buljong över natten. Buljongen spar vi och gör grönsakssoppa av, en härlig soppa med morötter, palsternacka, purjolök, brysselkål, rotselleri och kanske några strån pasta också. Ingen ska kunna säga om familjen Brattkull att de inte tar vara på sin mat!

Tjåggarång!

lördag 19 februari 2011

Jag klarade förmiddagen ...

... utan att somna, det tycker jag var bra gjort av mig. Men frusen var jag, fast jag blev varm och skön när jag körde igång cyklingen. Nu känner jag dock att jag snart börjar nicka till.

Idag ska vi göra sangría och avnjuta ett par glas till Melodifestivalen. Sangría enligt det recept vi har är så otroligt gott. Det är gott att dricka till nästan allting. Tråkigt är bara att jag är så sugen på ostbågar så jag kan avlida. Det får jag absolut inte äta och bara därför vill jag ha det VÄLDIGT mycket.

Det hände en grej i tisdags när jag skulle hem från dialysen, som faktiskt är rätt rolig när man tänker efter. Det finns en man på dialysen som heter Esrafil, han är från något arabland tror jag, och han talar väldigt dålig svenska. Han var färdig före mig och satt därute i "väntrummet" och väntade på sin taxi. In kommer en taxichaufför och frågar efter "Isabel", varpå Esrafil hoppar upp som en guttaperkaboll och säger att han är Isabel och det är hans bil. Chauffören var inte heller svensk och slarvade väl lite med uttalet. Men han visste ändå att det var en dam han skulle hämta och att hon bodde i Majorna. Trots detta framhärdade Esrafil och de hann åka iväg mot Bergsjön innan misstaget uppdagades. Till sist fick jag min bil, och chauffören skickade någon annan som skulle hämta honom.

Nu undrar jag bara, var gjorde han av honom tills den andra bilen kom?

Tjåggarång!

fredag 18 februari 2011

Sömnlös

Ja, vad gör man? Är klarvaken och hur pigg som helst. Det var ingen mening med att ligga kvar i sängen och försöka somna om (sov 2 timmar ungefär). Jag kommer att få sota för det i morgon, men det är då det. Har tagit fram en trave receptböcker för att lägga in på Mat-adoran.

Tjåggarång!

Jag är förälskad!

Men inte som ni kanske tror, utan jag har kärat ned mig i ett klädesplagg som ska säljas på B'Chic någon gång i mars. Butiken är SVINDYR men det är verklig kvalitet på det de säljer, och jag tänker göra något så dåraktigt som att faktiskt köpa den här:

http://www.bechic.se/Filer/2011/bechicsKatalogVar2011.pdf

(Kunde inte kopiera bilden så jag fick nöja mig med länken!)

Det plagg jag vill ha finns på allra sista sidan, en överdel som är marinblårandig i sidorna ... jag är dökär och JAG VILL HA DEN. Nu är det säkert så att för många är 899 kr inte så otroligt mycket pengar, men köper jag den här blir den det näst dyraste plagg jag någonsin köpt med min ständigt skrala kassa. Det dyraste? Det var när jag fick min första fasta lön (tjänade då 5400 kr i månaden efter skatt) och köpte en underbar, silvergrå, skimrande kappa i duffelmodell för 900 kr. Det var tiiiider det!

Tjåggarång!

Veckans djur: Jätteutter

JÄTTEUTTER

Ett offer för människans rovjakt

Jätteuttern, ibland även kallad plattsvansutter, som under 1800-talet fanns i stort antal i de flesta bifloder och floder i det väldiga Amazonbäckenet samt i Paraná- och Orinocobäckenet, har nu nästan helt försvunnit. Orsaken till artens snabba försvinnande ligger i handelsvärdet hos dess skinn. Detta är nämligen högt skattat och oerhört eftersökt. Under årens lopp har lokalbefolkningen hänsynslöst jagat detta vackra djur, en hantering som väsentligt underlättats genom djurets tillitsfulla natur. Det är därför inte förvånande att jätteuttern numera förlorat tron på människan, och blotta åsynen av en annalkande båt i en flodkrök får den att dyka i säkerhet och gömma sig i den täta strandvegetationen.

Jätteuttern tillbringar ännu mer tid i vattnet än den vanliga europeiska eller nordamerikanska arten. Med sin platta svans som roder och med hjälp av sina simhudsförsedda fötter rör sig jätteuttern i vattnet med ett sjölejons lätthet. Den rör sig tafatt på torra land och lämnar vattnet endast för att vältra sig i sanden eller solbada. Födan består av fisk som jätteuttern tar i vattnet men förtär på land. Den märker ut sitt revir med doftmarkeringar i form av ett slemmigt sekret som produceras av analkörtlarna.

Nästan ingenting är känt om jätteutterns revirstorlek, och inte heller har dess fortplantningsvanor studerats. Ett antal sydamerikanska djurparker äger grupper av jätteuttrar, och förhoppningsvis förökar sig djuren i fångenskap så att en del av ungarna kan släppas ut i lämpliga områden.

Kroppslängd: 1 - 1,5 m
Svanslängd: 70 cm
Vikt: 24 - 34 kg
Fortplantningsvanor okända
Antal ungar: 1 - 2, såvitt man vet

Stam: Vertebrata
Klass: Mammalia
Ordning: Carnivora
Familj: Mustelidae
Släkte och art: Pteronura brasiliensis

torsdag 17 februari 2011

Aprikoserna gav resultat!

Idag visade sig mitt kaliumvärde före dialys ligga på 4,4. Hurra, då behöver jag inte fundera mer på det just nu. Men jag har känt att jag kommit i mina "gamla" gängor igen de sista två dagarna. När jag säger det till sköterskor och läkare får jag en känsla av att de inte riktigt tror att jag kan känna det så tydligt, men jag känner ju mig själv bäst, och jag vet vad och hur jag känner.

Stavgångspromenad blev det faktiskt idag, och härligt var det. Jag gick med vår dietist Malin och vi fick korta det hela lite eftersom de var sena ner från morgonens utbildning, som de alltid har på torsdagarna. Det är därför våra dialysstarter blivit senarelagda en timme på torsdagarna. Jag tycker det känns tryggt och bra att vår personal får de här tillfällena till utbildning, det är ju för vårt eget bästa som det sker! Så även om vi ibland får vänta några minuter extra på att få komma in till dialysen, så är det värt det! :-D

Jag sov som en stock idag på eftermiddagen i över två timmar. Jag går och lägger mig på tok för sent, men det är som om jag inte kan hejda mig själv från att sitta här och skriva. Jag älskar ju själva skrivmomentet, att bara sitta och knacka på tangentbordet. Ibland önskar jag dock att det kunde leda till något mer produktivt. Jag drömmer ju om att skriva deckare och annat trivsamt, men där lägger jag själv hinder i vägen för mig genom att ta för givet att det går jag aldrig iland med. Det är så dumt. Jag menar, varför skulle jag inte kunna skriva böcker när alla andra kan? Jag vet ju att jag kan lägga orden och få till det. Vi får väl se, en vacker dag kanske jag överraskar t o m mig själv!

Tjåggarång!

onsdag 16 februari 2011

Här sitter jag igen!

Varför kan det inte vara körövning jämt? Jag är på så gott humör när jag kommer hem och har energi för tre. Först nu har jag satt mig ner en stund innan det är sängdags. Tänkte satsa på stavgång före dialysen i morgon om det är någon sköterska som vill gå. Jag tror nog det är mer framkomligt nu. Men ensam går jag inte i trakterna kring Flunsåsparken, det är INTE att rekommendera.

Men för att återgå till stämningen efter körträningen så är det helt otroligt. Jag nästan travade uppför trapporna när jag kom hem och hann nästan ikapp hissen. Ny toppnotering! Kaliumvärdet måste vara högre nu när jag ätit både fruktsallad med apelsin och banan och dessutom knaprat i mig nästan en hel påse torkade aprikoser på två dagar, eftersom jag inte känner mig så trött i benen längre och humöret är mycket bättre också. Jag har varit dämpad de senaste dagarna.

Läser just nu den här boken jag fick tag i på Ebbes Hörna, om Katarina av Medici. Vilket kvinnoöde! Jag har inte hunnit så långt än men det är verkligen otroligt fascinerande. Och som det gick till vid hoven på 1500-talet ... Där fanns inga som helst skrupler. Jag satt med näsan så djupt i boken när jag åkte till kören att jag inte såg min körkompis som redan satt på bussen, så jag var totalt uppslukad.

Tjåggarång!

tisdag 15 februari 2011

Det är gott ...

... med torkade aprikoser!!!!!

Tjåggarång!

Med- och motvind

Idag tog de ett nytt kaliumprov på mig - jag låg ju lågt vid månadsproverna som togs förra veckan. Och idag låg jag ännu lägre. Jag är fortfarande ovanför den undre gränsen, men det ska inte ligga så lågt före dialys som det gör. Jag har känt av en viss trötthet i benen den sista veckan, som jag inte är van vid, och muskelsvaghet är visst ett av tecknen på att man har kaliumbrist. Jag fick rådet att äta en banan eller två och så tar vi ett nytt prov på torsdag. Men jag gillar ju inte bananer ... jag föreslog att jag i stället skulle gå och köpa mig en stor chokladkaka. Jag menade halvt om halvt allvar, men jag tror inte det gick fram ... Nåja, kanske en liten fruktsallad på banan och apelsin kan göra susen. Eller några torkade aprikoser. Fast jag håller fortfarande på chokladen!

Men jag klarar i alla fall att genomföra cyklingen, trots att benen är lite trötta. Jag är enveten som få på den punkten.

Väl hemkommen ställde jag mig att hacka lök till löksås, för stekt fläsk med löksås står på menyn idag. Jag är irriterad på löken just nu för när man skär den i halvmånar faller den isär så man får inte till hackvänliga skivor. Annars är jag rätt snabb på det där, fast jag snörper på munnen när TV-kockarna glassar med kniv och skärbräda, sådär bara tjoff-tjoff, och ett jäkla väsen ställer de till också.

Solen skiner in i köket där jag sitter vid köksbordet. Visst, idag är det kallt, men vintergreppet börjar så sakteliga slappna. Jag har inte hört någon ny koltrastrapport, men jag litar på min mamma. Hon tar inte miste på koltrasten och någon annan fågel, och det gör inte jag heller.

Idag ringde jag till Sjukreseenheten på Västtrafik för att höra om mina taxikvitton hade kommit fram. Det hade de inte och hon tyckte det var väldigt konstigt. Jag minns från förra gången att det gick rasande fort. Då visade det sig att sköterskan på dialysen hade gett mig fel adress, precis det som inte fick hända då jag måste lägga ut pengarna själv utöver de 1500 som krävs för frikort tills jag fått mitt tillstånd. Jag förstår vad som hänt - de har flyttat, men breven ska fortfarande skickas till den gamla adressen vilket sköterskorna inte hade koll på visade det sig. Men hon jag talade med var en riktig pärla och såg till att jag inte skulle behöva betala mer. De 300 jag lagt ut får jag tillbaka. Pust!

Nej, nu är det dags att vila huvudet på kudden en stund. Jag har varit väldigt trött de senaste dagarna och både det och min nedstämdhet kan ju ha sin förklaring i kaliumbristen. Så nu får vi se till att komma tillrätta med det.

Tjåggarång!

måndag 14 februari 2011

Äntligen ...

... har jag lärt mig fotografera ordentligt med min mobil! Det var min bror, som idag fick samma telefon som jag har från 3, som visade hur jag skulle göra. Jag trodde ju att man skulle trycka på OK-knappen när man tog bilder, men nej då, det finns en liten knapp vid sidan av telefonen som man ska använda sig av. Vad jag i stället lyckades med var att ta en massa värdelösa videoklipp på bilder som jag egentligen skulle haft foto på. Nu har jag raderat dessa pinsamheter och bara behållit det som faktiskt var "riktiga" bilder. Sent ska syndarn vakna. Det är bedrövligt att jag ska vara så dålig på tekniska grejer, men det är vi hela familjen, det var säkert en slump att brorsan fixade det här för han brukar inte vara klart lysande inom området annars ... :-D

I övrigt har inte mycket hänt idag, utom att en del av den där konstiga tröttheten jag känt har försvunnit. Humöret har varit mycket bättre vilket var väldigt skönt, jag hatar att vara grinig och sur som en femåring! Det är liksom inte jag.

Nu ska jag tillbringa en stund här vid datorn med spel och receptskrivning, varvad med en och annan trapprunda och tåhävningar på tröskeln. Jag är idog!

Tjåggarång!

söndag 13 februari 2011

Bättre nu

Nu är det kväll och jag mår bra mycket bättre. Det kanske har att göra med att jag har tryckt i mig lite choklad (jag vet, jag borde inte, men detta är det jag unnar mig i helgen!)? Min bror hade med sig en chokladtomte när han kom hem från Tyskland i höstas och den har stått orörd sedan dess, inslagen i stanniol givetvis och i St. Paulis färger. Ikväll tyckte han att vi skulle öppna den och jag var inte nödbedd ... Det gör mig ingen skada, jag låg ju för lågt i kalium och fick inte ta mitt pulver idag! ;-D

Väntar på att Sherlock Holmes ska börja. Jag tycker idén är suverän, att göra Sherlock Holmes och Dr Watson i nutid med alla tekniska hjälpmedel som finns. Det är visst bara 3 avsnitt inspelade men de har gjort sådan succé i England att fler är under produktion. Jag väntar med intresse!

Sitter och lägger in recept på min matblogg. Det är dags att med sorg i hjärtat göra mig av med de Allt om Mat jag har sparat, specialnummer om midsommar, jul, påsk och alla grill- och sommar- och festspecialerna. Jag har helt enkelt inte plats längre, och då tycker jag att det är bra att lägga in de recept jag vill spara på bloggen. Jag måste göra något åt min utrymmesbrist och fast det skär mig i hjärtat är jag tvungen att rensa ut. Det växer mig över huvudet och får mig att känna mig fångad och fast, och det vill jag inte.

Så ligger det till. Jag var uppe hos katterna en sista vända (matte och husse bör ha kommit hem för någon timme sedan) och det var ett himla pipande för att jag skulle öppna sovrumsdörren, som jag ju stängt för att skydda dem från glassplittret. Men jag var givetvis obeveklig. Jag satt och läste högt för dem ur Gunnar Brusewitz' naturbok, om koltrasten, för att de skulle få höra en mänsklig röst. Rätt vad det var hoppade Gunnar Sträng, honkatten, upp i mitt knä och började bita i ett hörn av boken, sådär lite lagom lojt. Jag rycker gärna in som kattvakt när jag kan, jag älskar ju katter och de här två är så fina!

Tjåggarång!

Grinig

Jag mår inte som jag ska idag, är grinig, trött och sur och motspänstig i största allmänhet. Tycker inte jag orkar någonting och vill ingenting. Nåja, jag förmodar att man får lov att ha sådana dagar. Jag har dock varit hos katterna vilkas gangsterfasoner alltid piggar upp. Men de hade slagit ned en tavla i sovrummet, som antagligen har stått på Emmas och Helges byrå, för det var glassplitter över hela golvet. Jag hade inte möjlighet att städa upp det så jag stängde dörren ordentligt till katternas förtret. Det måste ha skett redan i går men då märkte jag det inte eftersom det var i sovrummet och jag var inte inne där mer än en väldigt kort stund.

Idag ska vi baka Jonasbröd (har döpt brödet efter min vän Jonas i Stockholm som jag fick receptet av), ett jättegott grovt filmjölksbröd som man aldrig tröttnar på och som magen får jobba ordentligt med. Till middag blir det den älskade Köttfärssoppan med morot och potatis som man heller aldrig tröttnar på.

Nu går jag och drar något gammalt över mig så känns det nog bättre sen. Morr.

Tjåggarång!

lördag 12 februari 2011

Kattvakt!

Den här helgen är jag kattvakt åt mina små älsklingar Lars och Gunnar Sträng. Lars har blivit så stor och vuxen sedan jag sist såg efter dem före jul. Han är kastrerad, så det beror kanske på det, plus att han inte blivit färdigvuxen förrän nu (om  ens det). Emma och Helge, katternas ägare och min brors kompisar, har skaffat helt nät till balkongen så jag släppte ut dem där en stund också - eller rättare sagt, det var bara Gunnar Sträng som ville gå ut och sedan gick hon omkring därute och skrek. Lars stannade inne på sovrumsmattan.

Sedan blev det som vanligt hysteri på hög nivå. De jagade varann upp efter väggarna och ögonen stirrade maniskt. Jag tycker det är så roligt! Katter är underbara!

Dialysen gick fint idag fast jag saknade Helen där i stolen till vänster om mig. Man får sina vanor och när något avviker känns det konstigt.

Nu ska jag ta igen mig en stund före middagen, jag har sprungit runt och kopierat mina taxikvitton på biblioteket och postat dem plus mammas färdtjänstansökan, och varit på apoteket, och så nu hos katterna. Jag tittar upp till dem igen efter melodifestivalen ikväll.

Tjåggarång!

fredag 11 februari 2011

Sent som vanligt

Här sitter jag och ugglar i vanlig ordning. Jag tror helt enkelt att jag fortfarande är så uppfylld av känslan att ha en laptop och kunna skriva var jag vill att jag inte riktigt vill sluta skriva på kvällarna. Sådan är jag nog, tyvärr.

Idag gjorde jag två härliga fynd uppe på Ebbes Hörna. Jag var och lämnade några av mina kassettböcker där och hittade en biografi över Katarina di Medici (hurra! Kunde inte köpa den när den var ny för den var för dyr!) för 15 kronor och en likaledes härlig bok med ord och teckningar av Gunnar Brusewitz för 20 kronor. I den senare läste jag en fullkomligt dråplig berättelse om jägare som maskerade sig till kor för att fåglarna inte skulle misstänka något. Men så var det en som förklädde sig till en liggande häst, som var ihålig inuti. Och han försvann från sin förklädnad ett tag och då kom en skock kor och började puffa på hästen så den välte, och de flydde åt alla håll i vild panik när de såg hästens ihåliga inre. Jag med min fantasi såg ju alltsammans framför mig och började gapskratta och kunde inte sluta ... till familjens oro och förtjusning.

Men nu måste jag verkligen krypa till kojs om jag ska orka med dialysen i morgon. Annars kanske jag sticker mig i fel arm.

Tjåggarång!

Nu är det officiellt vår!!!

Nej, jag HAR inte tappat förståndet. I morse klockan fyra hörde mamma koltrasten sjunga! Jag hade precis gått och lagt mig och lyckats somna, så jag missade dessa andlöst vackra toner som jag alltid får tårar i ögonen av. Och för mig är det så, att när koltrasten sjunger är det vår. Det spelar ingen som helst roll om snön ligger knädjup och det är bitande köld, sjunger han så klappar våren på dörren. Då är det inte långt kvar till nyutspruckna blad, den friska doften av grönska i luften, gruset som driver i blåsten i de torra rännstenarna ...

Tjåggarång!

Veckans Djur: Påfågelskejsarfisk

PÅFÅGELSKEJSARFISK
Byter dräkt flera gånger i sitt liv

Påfågelskejsarfisken är en av de märkligaste av alla de fantastiska fiskar som lever i korallrevens värld. De hör hemma i Indiska oceanen och bland Stilla havets atoller. Först på senare tid har vetenskapsmännen lyckats identifiera denna fisk korrekt. Alldeles bortsett från att det alltid är svårt att studera fiskar, finns det faktiskt nära 80 olika arter av kejsarfiskar (tillsammans med de närbesläktade fjärilsfiskarna blir det över 150) och föremålet för studierna förändrar sig hela tiden.

De unga fiskarna är bruna och saknar prydnader. Så småningom får de blå linjer längs sidorna. Till att börja med går linjerna på längden, men när fisken nått vuxen ålder och storlek antar de sitt slutliga utseende.

Påfågelskejsarfisken håller sig inom ett ganska begränsat vattenområde som utgör dess revir. Från detta jagar den bort sina artfränder och även andra fiskar som vågar sig dit. Födan består av koraller och speciellt olika ryggradslösa djur och blötdjurslarver. Fisken hör liksom många andra arter till dem som är mycket omtyckta bland samlare, som föder upp dem i sina akvarier. Det är mycket svårt att få dem att föröka sig där, eftersom det är mycket vanskligt att imitera deras naturliga miljö.

I naturen hänger sig påfågelskejsarfisken (nej, den hänger sig inte, den hän-ger sig! Bellas anm.) åt en utstuderad uppvaktningsritual, efter vilken paret ifråga rensar en bit av en klippa från alger, innan honan lägger sin rom där. Rommen klibbar fast vid underlaget, och hanen befruktar den genom att droppa sin mjölke över den.

Äggläggande
Livslängd: 3 - 4 år
Storlek, vuxet djur: 18 - 30 cm
Under sin utveckling från yngel till fullvuxen fisk ömsar
påfågelskejsarfisken färg flera gånger

Stam: Vertebrata
Klass: Osteichtyes
Ordning: Perciformes
Familj: Chaetodontidae
Släkte och art: Pomacanthus striatus

torsdag 10 februari 2011

Slask, plask och trask

Nåja, så jättemycket trask har det kanske inte blivit idag. Däremot hårdkörning på dialyscykeln i en timme som vanligt. Gårdagen innebar ju en fruktansvärd massa provsmakningar på konferensmässan. Ojoj så mycket gott där fanns! Makroner i fyra smaker (nougat och pistage var allra godast!), underbara smoothies med ananas och havtorn och banan, härliga hemgjorda hälsodrycker, en ljuvlig kantarellsoppa och CHOKLADTRYFFLAR i parti och minut! Ni kan ju tänka er att jag var i sjunde himlen. Även Åres totalt otroliga chokladtryfflar var representerade och jag var där ett flertal gånger och nöp ur strutarna (kokostryffel, mmmmm!). Jag har ju inte ätit choklad på evigheter så snart spricker väl finnarna ut (de brukar komma någon dag efter). Men jag lät bli allt smågodis som låg överallt, det ser jag som en vinst i alla fall.

Tog månadsprover idag och de utföll till belåtenhet, de flesta av dem. Mitt blodvärde är sakta på väg upp efter operationen i höstas. Det tar tid, det där. Men vi dialyspatienter får kämpa med det. Jag får ju "bloddoping", erytropoietin (eller hur farao det nu stavas), två gånger i veckan genom en spruta i magen, och det har jag fått i flera år nu. Men innan jag började få dialysbehandlingar gav de absolut inget resultat. Jag tryckte i mig dem länge, länge, och efter ungefär ett halvår i dialys började värdet långsamt klättra uppåt. Den dag jag kom upp på 100 i värde var jag lycksalig efter att ha legat på runt 90 i ett par år. Tänk vad man kan bli glad för en sådan sak!

Jag är överhuvudtaget glad idag. Och jag har kommit underfund med att det här med min glädje och min lycka, det kräver en massa energi. Jag går ju på högvarv hela tiden och så rätt vad det är måste jag gå och lägga mig och somnar på stubinen, precis som en trött liten hundvalp (men likheterna upphör vid tröttheten!). Men jag tar hellre glädje och trötthet än tristess och depression. Anytime! Konstigt va? ;-D

I morgon är det dags för Veckans Djur igen. Ska bli spännande att se vad det kan bli! Jag gillar det här med att blogga och dela med mig av kunskaper och saker som jag har. Det finns väl alltid någon som är intresserad. Jag skulle nog ha varit lärare egentligen och hade ju faktiskt en gång i tiden ambitioner att bli det. Jag sökte in till lärarhögskolan för att plugga till ämneslärare i engelska och spanska. Men det rann ut i sanden. Och kanske det ändå var tur, jag vet inte om mitt tålamod hade räckt till att tampas med dagens ungdomar ...

Nej, nu ska jag ägna mig lite åt min matblogg och min engelska blogg också. Hoppas den otäcka blötsnön drar åt något annat håll annars dränker jag mig i skurhinken i morgon.

Tjåggarång!

onsdag 9 februari 2011

Hemma och vänder ...

... innan jag åker vidare till kören. Gigen gick bra, bortsett från att vi p g a arrangörsmiss inte fick sjunga vår sista låt sista passet. Vi blev snöpligen avbrutna och fick med proffsleendet på plats knalla därifrån.

Det är kargt ibland att vara i showbiz! :-D

Tjåggarång!

PS. Glömde nämna att vi lyckades fastna i hissen också, 8 personer varav 7 av oss och en tjej som visade tydliga tecken på att bli hysterisk så småningom. Jag förstår om man blir det i en trång och varm hiss, men som tur var började den så småningom lätta och åkte nedåt i sakta mak. Tur att det var efter vårt sista sångpass, annars hade det blivit en mager kör ...

tisdag 8 februari 2011

Körgig i morgon

Nu sitter jag här och försöker få morgondagen att gå ihop. Vi har stort gig i morgon, stort i bemärkelsen att det sträcker sig över en stor del av dagen fast vi bara sjunger 10-minuterspass varje gång. Så då ska jag ta färjan över älven till Eriksbergshallen. Vi sjunger ett pass 12.15 och ett 13.15, och sedan ingenting förrän 16.30 och då får jag gå på någon trevlig krog vid färjeläget och inta något ätbart. Sen ska jag tillbaka över älven, hem och hämta mina 2 läckra apelsinkakor som jag ska utsätta kören för och så iväg till körträningen. Ja, jag hoppas att kakorna är läckra i alla fall. De SER väldigt goda ut ...

Tänker på Helen som blivit transplanterad. Jag kan (och vill) inte förneka att det även finns ett visst mått av avund hos mig, mitt bland glädjen och lyckönskningarna. Jag vill ju också! Men min tid kommer, det vet jag ju. 

Nu måste jag återvända till Västtrafiks eminenta hemsida där de visar fel dag ... jag begär att få restider för onsdagen den 9 februari och de visar mig tisdagen den 8. Det är till att hålla sig aktuell vill jag lova.

Tjåggarång!

Idag kom det nära! :-D

Fick veta idag att min kära stolsgranne Helen (sorry vännen att jag inte vet hur du stavar ditt namn!!!) blivit transplanterad! Det verkar så otroligt, vi sågs ju i lördags på dialysen, och idag kommer min sköterska och talar om för mig att hon fått en ny njure. Så fort kan det alltså gå. Ja, det kanske inte kändes så fort för henne eftersom hon blev tvungen att tacka nej då hon blev kallad förra sommaren, för hon var så totalt genomförkyld att det inte skulle funka.

Men jag är så glad för hennes skull! Äntligen slipper hon dessa tröttande dialyser och ständiga nålar hit och dit. Jag ska skriva ett kort till henne och posta det idag, så hon hinner få det innan hon blir utskriven. Det vanliga är visst att man ligger ca 1 vecka, om man inte får några komplikationer, så jag chansar på det. Jag önskar henne verkligen all lycka!!!!

Tjåggarång!

måndag 7 februari 2011

Jag har upptäckt en smaksensation!

Eller nja, amerikanerna har vetat om den i många, många år, men jag har aldrig lockats att pröva. Smörgås med jordnötssmör och sylt! GUD vad gott det var ... jag trodde nog inte att jag skulle tycka det, men det gjorde jag. Det är nästan så jag skäms att erkänna det - det är ju inte särskilt hälsosamt, menar jag. Men nu hade vi jordnötssmör och jag ville pröva. På vitt bröd dessutom, det blir bättre och bättre. *rodnar*

Eftermiddagen har gått i slapphetens tecken. Jag har läst en hel del, har äntligen lyckats komma in i "På spaning efter den tid som flytt". Den är inte helt lätt, Proust snärjer in sig så mycket i känslor och förnimmelser och nervanspänning och konventioner och man måste liksom ställa in sinnet i Proust-spåret, som man inte får förrän efter något kapitel. Men nu känner jag att jag är med på noterna och har snart läst ut första boken.

Problemet med mig är att jag aldrig kan läsa bara en bok åt gången. Just nu håller jag på med tre: Proust, tredje delen i Dick Harrisons trilogi om slaveriets historia, och en bok om Gustaf III av Leif Landén. Ja, egentligen fyra, jag läser också en bok om resandets historia. Det är sanslöst egentligen, men man vet aldrig vilken stämning man är i när man vaknar på morgonen och jag kan inte läsa en bok som inte stämmer överens med min sinnesstämning. Kanske godtyckligt, vad vet jag, men sån är jag. Ryggsäcken kan emellertid bli ganska tung när jag åker till dialysen ... :-P

Tjåggarång!

Hemma igen ...

... och intyget har vi med oss. Nu ska vi bara fixa själva ansökan. Vi har även med en remiss hem så att mamma kan börja simma på Dalheimers Hus. Nu väntar jag bara på mitt eget intyg/remiss så att det är grönt ljus för mig också, och sedan ... då ska det bli andra bullar. Jag har tänkt försöka simma två gånger i veckan. Jag har inte simmat på jättelänge, kanske sjunker jag som en gråsten, vem vet? Men härligt är det!

Idag har vi köpt jordnötssmör med crunch (har provsmakat!). Jag ska nämligen baka till kören, har bytt fikadag med Linda som fått förhinder. Så det blir nog jordnötskakor och någon annan kaka för ev allergiker. Ska också sammanställa lite papper för en fond som jag ska söka med hjälp av min ovärderliga kurator på Lundby. Nu håller jag ju på att samla ihop till nytt frikort för både läkarvård och taxi, så jag springer här med kvitton och klistrar och klipper som den värste Sigvard Marjasin. Jag har ordentligt märkta kuvert där jag förvarar taxipengar, dialyspengar och taxikvitton eftersom jag är världsbäst på att slarva bort och blanda ihop. Ett stående uttryck här hemma är "om du inte hittar någonting så kolla i Isabels garderob". Det säger väl allt? Jag hittade ett stolsben där en gång, bl a. Och härom morgonen när jag skulle lägga ned gårdagens taxikvitton i kuvertet och i panik vände ut och in på plånboken när jag inte kunde hitta kvittona visade det sig att jag hade lagt ned dem ordentligt redan kvällen innan. De där B12-tabletterna har inte visat någon större effekt än ... :-D :-D :-D

Nu ska jag ta en promenad upp till apotek och bibliotek i grådasket och snålblåsten. Men det blev inte mycket till storm i alla fall, tack för det.

Tjåggarång!

Måndag igen

Jag ska snart åka iväg med mamma till vårdcentralen. Idag är jag laddad till strid. Hennes läkare måste få tummen ur och skriva ut läkarintyget så att vi kan ansöka om färdtjänst för mamma. Nu får det verkligen räcka. Hon sitter i den här lägenheten och kommer knappt ut p g a sina smärtor. Sist vi sökte (för ca 3 år sedan) var hon alldeles för frisk enligt Västtrafiks vansinnigt obehagliga människa som pratade med oss. Och då kunde hon knappt gå på sina ben. Nu är hon ännu sämre för nu har ryggen blandat sig i leken också. Och jag tänker inte se min mamma förtvina p g a sina smärtor! Aldrig i livet. Sist orkade hon inte med någon strid, men nu har jag sagt till henne att låter hon inte mig slåss för henne om hon inte orkar själv så vill jag inte vara med mer. Då får det vara.

Vi hörs efteråt!

Tjåggarång!

söndag 6 februari 2011

De grå söndagarna radar upp sig som pärlor på en nylontråd. Men även grå pärlor har en lyster, ett skimmer, som bara deras inneboende kraft och själ kan ge dem. Jag hade en gång ett pärlhalsband (ja, det var inte äkta pärlor förstås, det har jag aldrig ägt!) men jag älskade att ha det tillsammans med en ljusrosa stickad jumper, för pärlorna glänste så sofistikerat mot det rosa.

Och hur kom jag in på pärlhalsband och ljusrosa jumprar? Ja, inte vet jag. Jag sitter i mitt rum och skriver på min gamla stationära dator, det gamla kära tröskverket som nog snart lämnar in. Har precis ätit frukost (idag åt jag flingor med MJÖLK, stort no-no men jag bestämde mig för att unna mig mjölken idag när det är söndag). Idag står inget särskilt på schemat, det blir väl en slappardag som jag tillbringar med att skriva blogginlägg och recept, men det är sköna dagar när man inte behöver tänka på städning eller annat krafs eftersom man redan gjort det på fredagen. När man gått sjukskriven så länge som jag (sedan april 2009) behöver man rutiner, och när man dessutom får kraft och energi att utföra dessa rutiner blir det ju ännu bättre.

Tjåggarång! :-D

lördag 5 februari 2011

Några visdomsord

Hittade dessa tänkvärda rader i någon av alla mina böcker!

Den mycket kan
som bara riktigt vill.
Och vill sen allt vad du kan,
ty eljest går så till
att vill du inte när du kan,
du kan ej heller när du vill.

Det är så sant som det är sagt det!

Tjåggarång mitt i natten!

Spaghetti och köttfärssås

Hemma från dialysen och har hunnit uträtta en del, skalat potatis, morötter, palsternackor och lök som ska ingå i dagens middag. Det blir INTE spaghetti och köttfärssås, som man kan förledas att tro av rubriken. Nej, idag blir det tjockskurna härliga revbensspjäll i ugnen med rotsaker och kokt potatis. Det var väldigt längesedan sist då varken mamma eller jag haft tillräcklig matlust för en tung kötträtt av det slaget. Men idag smäller det.

Rubriken skrev jag alltså av ett helt annat skäl. Det är nämligen det som jag lever på under dialysen. Jag berättade ju för ett tag sedan att vi hade bytt matleverantör och att jag var nöjd med maten. Det är jag fortfarande, men eftersom det nästan varje dialysdag funnits antingen spaghetti och köttfärssås eller Spaghetti Carbonara har jag aldrig tvekat. Det är ju nästan favoriträtten framför andra. Det börjar nog snart växa ut pasta på huvudet på mig ... Och efter cyklingen är jag så hungrig att jag måste äta ganska omgående. Även dialysen drar mycket energi, så även om jag har ätit en macka klockan 9 är det lunchdags vid 11 och då är jag mycket förväntansfull. Mina medpatienter brukar betrakta mitt vällustiga ätande med ett milt och överseende leende. :-D

En solig och blåsig eftermiddag har vi i Göteborg. Men det vårliga ljuset har inte låtit skrämma sig av vindarna. När jag for över Älvsborgsbron i min taxi på väg hem var det dock en mörkare bank över havet och Vinga, så man såg inte fyrbyggnaderna som jag alltid håller utkik efter. Det kanske är sämre väder i faggorna, men så länge det blåser så här är det ju aldrig samma väder någon längre tid.

Nu ska jag spela lite dataspel. Cake Mania är favoriten just nu, jag bakar tårtor så det glöder.

Tjåggarång!

fredag 4 februari 2011

Veckans Djur: Jak

JAK
Ett oumbärligt tamdjur i Tibet

Jaken är förmodligen mer bekant för korsordslösare än för djurintresserade. Detta märkliga djur är medlem av familjen Bovidae och har anpassat sig till ett liv på höga höjder. Den tillhör ett litet antal djur som har förmågan att existera i tunn luft. I Tibet, där den domesticerades för flera tusen år sedan, är den en motsvarighet till vår egen boskap.

Det finns fortfarande ett antal vilda jakhjordar, men deras antal sjunker stadigt. I det vilda lever de i hjordar om 20 till 200 individer, huvudsakligen kor och deras kalvar. Tjurarna håller sig för sig själva eller lever tillsammans i små hjordar och avskilda från korna. På grund av de bistra klimatiska förhållandena i deras områden måste de företa flyttningar varje år. Under sommaren klättrar de upp mot topparna och bergskammarna då det nya gräset spirar, och på hösten söker de sig ner till dalarna för att leta upp snöfria betesmarker. Deras långa varma päls gör att de tål temperaturer på -40 grader utan att få några köldskador. Myskoxen på de arktiska isvidderna tål liknande temperaturer.

För tibetanerna och invånarna i Kinas västra provinser är jaken en del av vardagslivet; utan den vore det omöjligt att leva. Jaken används både som pack- och dragdjur, och dess uthållighet är legendarisk. Korna producerar en mycket fettrik mjölk. De slaktas också för köttets skull. Hudarna används för en rad olika ändamål och den långhåriga pälsen klipps och utnyttjas för vävning. Smörfettet från deras mjölk används i matlagningen och som lampolja, och deras gödsel är efter torkning utmärkt som bränsle.

Dräktighet: 255 - 270 dagar
Antal kalvar: endast 1
Livslängd: 23 år
Vikt som vuxen: 520 kg
Kroppslängd: 3 m
Svanslängd: 60 cm
Mankhöjd: 1,7 - 2,1 m

Stam: Vertebrata
Klass: Mammalia
Ordning: Artiodactyla
Familj: Bovidae
Släkte och art: Bos grunniens

En ny bloggidé!

Jag har fått en rätt bra idé (tycker jag, åtminstone!) till den här bloggen. Jag ska berätta om Veckans Djur! Varje fredag lägger jag in ett nytt djur. De här djurtexterna får jag från något som jag började samla på när jag var 11 år gammal - nämligen Safarikort. Jag älskade dessa kort och har sparat dem, och nu får jag nytta av dem. Hoppas ni tycker det är intressant. Jag tänkte också - eftersom jag just nu inte har en fungerande scanner - försöka fotografera bilden på kortets framsida och lägga in det på bloggen, men just nu förstår jag mig inte riktigt på min telefon, så ni får ha tålamod med det.

Men då kör jag, varsågod! Veckans Djur!

Tjåggarång!

Det är samma våraktiga ljus idag!

Idag silar samma vårliga ljus in i lägenheten som det gjorde igår. Skuggorna har blivit lite längre, ljuset är lite ljusare, lite mer genomskinligt. Det är en föraning om vår, det vet jag. Jag väntar på det här ljuset varje år och blir lika lycklig när det kommer.

Har ätit en mycket sen frukost idag och ska snart börja med veckostädningen. Idag har vi utplånat julen. Jag vet, det är sent, men vi har alltid grejerna kvar uppe till slutet av januari, som jag visst berättat tidigare. Nu har jag i stället ställt min stora Måseskär-fyr i fönstret bredvid den lilla blå och vita fyren som redan står där. Jag ska tända ett värmeljus i den ikväll så den får stråla för alla vilsna själar där nere på gatan (om de ser skenet genom det smutsiga fönstret förstås). Den stora fyren fick jag av mina kära dåvarande kvartettkompisar Ulla, Solveig och Marie-Louise när jag fyllde 40. :-D

Tjåggarång!

torsdag 3 februari 2011

Det blåser friska vindar här

Sitter här och skriver i denna sena timma medan vinden ruskar i balkongdörren som står lite på glänt. De har spått minst 17 sekundmeter och kuling. Jag HATAR blåst. Jag AVSKYR blåst. Det får gärna regna hur mycket det vill, bara det inte blåser samtidigt!!!

Det gick bra på dialysen idag också, Fritz sköter sig programenligt. Han vet sitt eget bästa, skulle man kunna säga.

Sedan jag fick min laptop har jag känt en fullständigt omåttlig skrivhunger. Det är ju något av det bästa jag vet att sitta och bara låta fingrarna löpa över tangenterna. Det ger mig en fantastisk avkoppling och så har det alltid varit. Jag har skrivit sönder otaliga skrivmaskiner i mina dagar. Men just idag är jag inte så inspirerad och den känslan är oförenlig med att det kliar i fingrarna efter att få skriva. Vad gör man då?

Jo, man går och lägger sig! :-D Godnatt!

Tjåggarång!

onsdag 2 februari 2011

Stilla onsdag

Idag tar jag det lugnt. Tar ett par trappvändor, kokar just nu makaroner till en pastasallad som jag ska ha till middag eftersom jag äter tidigare idag. Det är ju kör ikväll! Det är en konstant källa till glädje och lycka för mig. Jag känner mig hundra gånger starkare när jag kommer från kören! Man står där i tre timmar och rensar skallen på allt annat än just sången, harmonierna och koreografin, och när man kommer ut undrar man vad man egentligen gick och bekymrade sig för innan.

Jag tycker mycket om pastasallad. Den får gärna ha en krämig dressing och innehålla mycket när jag äter den ute, men hemma gör jag den enklaste tänkbara, med makaroner, tomater, lök, gurka, paprika och kanske litet grönsallad. Tärningar av rökt korv ska i, och hade jag fått äta ost hade jag öst i osttärningar också. En likaledes enkel dressing med bara olja, vinäger, salt och litet pressad vitlök. Det är det allra bästa. Tur att jag har köpt V6 melontuggummi - de har haft en drive länge på apoteket med 2 paket för 52 kronor och jag brukar köpa 2 paket när jag är där (och ibland tror jag att jag har mantalsskrivit mig på apoteket).

Måsarna har börjat göra svep in över gatan här. Det brukar vara ett fruktansvärt liv på våren när de börjar häcka. De har ett ställe på taket mitt emot där det är ständigt krig, för andra par försöker ju ta platsen från dem som kommit först, och det är ett rentutsagt helvetiskt skrikande i timmar. Det värsta är när de börjar tidigt på morgonen på somrarna, när man måste ha fönstret öppet för att det är varmt ...

Om det fortsätter smälta undan så här kan nog snart stavgången börja igen. Jag saknar att trava iväg ut på torsdagsmorgnarna med stavarna i högsta hugg. Men så länge väglaget har varit så dåligt har både jag och sköterskorna vägrat. Ingen vill bryta benen av sig, allra minst jag - det räcker så bra som det är med krämpor. Men vi måste försöka värva fler medlemmar. Jag skulle önska att alla som kan gå på sina ben orkade tänka på vilka vinster som finns att göra, likaså med cyklingen på dialysen. Kanske de kan anställa mig som motivator när jag har fått en ny njure? Jag skulle gärna ställa upp!!!

Tjåggarång!

tisdag 1 februari 2011

Myskväll

Egentligen är jag allergisk mot ordet "myskväll". Likaså "fredagsmys". Men just ikväll känner jag att det faktiskt är en myskväll. Jag är lugn och fridfull, känner mig inte jagad eller pressad på något sätt. De senaste åren har jag allt oftare kommit på mig med att leva i ögonblicket, uppskatta ögonblicket. Som t ex att jag känner mig varm och go i min poncho där jag sitter i soffan och tittar på TV. Jag sticker in handen, som varit ute i kalla luften, under ponchon och lägger den mot min andra arm, som är varm. Och så tänker jag: Det här är nu. Det här är jag. Jag sitter i soffan och känner mig behaglig, och jag kan göra det. Jag är fortfarande med. Och då blir jag så glad.

Ni kanske kan förstå hur jag menar även om det låter banalt och vardagligt, men den glädje jag uppskattar mest är vardagsglädjen. Det där extra, med pompa och ståt, är ganska lätt att åstadkomma. Men med vardagsglädjen är det nog så att den kräver lite djupare insikt om hur otroligt bra man faktiskt har det, och att man har förmåga att ta emot den helt förutsättningslöst när den kommer. Det är det jag kallar mina lyckostötar i magen.

Tjåggarång!