Aprikoserna gav resultat!

Idag visade sig mitt kaliumvärde före dialys ligga på 4,4. Hurra, då behöver jag inte fundera mer på det just nu. Men jag har känt att jag kommit i mina "gamla" gängor igen de sista två dagarna. När jag säger det till sköterskor och läkare får jag en känsla av att de inte riktigt tror att jag kan känna det så tydligt, men jag känner ju mig själv bäst, och jag vet vad och hur jag känner.

Stavgångspromenad blev det faktiskt idag, och härligt var det. Jag gick med vår dietist Malin och vi fick korta det hela lite eftersom de var sena ner från morgonens utbildning, som de alltid har på torsdagarna. Det är därför våra dialysstarter blivit senarelagda en timme på torsdagarna. Jag tycker det känns tryggt och bra att vår personal får de här tillfällena till utbildning, det är ju för vårt eget bästa som det sker! Så även om vi ibland får vänta några minuter extra på att få komma in till dialysen, så är det värt det! :-D

Jag sov som en stock idag på eftermiddagen i över två timmar. Jag går och lägger mig på tok för sent, men det är som om jag inte kan hejda mig själv från att sitta här och skriva. Jag älskar ju själva skrivmomentet, att bara sitta och knacka på tangentbordet. Ibland önskar jag dock att det kunde leda till något mer produktivt. Jag drömmer ju om att skriva deckare och annat trivsamt, men där lägger jag själv hinder i vägen för mig genom att ta för givet att det går jag aldrig iland med. Det är så dumt. Jag menar, varför skulle jag inte kunna skriva böcker när alla andra kan? Jag vet ju att jag kan lägga orden och få till det. Vi får väl se, en vacker dag kanske jag överraskar t o m mig själv!

Tjåggarång!