Idag tog de ett nytt kaliumprov på mig - jag låg ju lågt vid månadsproverna som togs förra veckan. Och idag låg jag ännu lägre. Jag är fortfarande ovanför den undre gränsen, men det ska inte ligga så lågt före dialys som det gör. Jag har känt av en viss trötthet i benen den sista veckan, som jag inte är van vid, och muskelsvaghet är visst ett av tecknen på att man har kaliumbrist. Jag fick rådet att äta en banan eller två och så tar vi ett nytt prov på torsdag. Men jag gillar ju inte bananer ... jag föreslog att jag i stället skulle gå och köpa mig en stor chokladkaka. Jag menade halvt om halvt allvar, men jag tror inte det gick fram ... Nåja, kanske en liten fruktsallad på banan och apelsin kan göra susen. Eller några torkade aprikoser. Fast jag håller fortfarande på chokladen!
Men jag klarar i alla fall att genomföra cyklingen, trots att benen är lite trötta. Jag är enveten som få på den punkten.
Väl hemkommen ställde jag mig att hacka lök till löksås, för stekt fläsk med löksås står på menyn idag. Jag är irriterad på löken just nu för när man skär den i halvmånar faller den isär så man får inte till hackvänliga skivor. Annars är jag rätt snabb på det där, fast jag snörper på munnen när TV-kockarna glassar med kniv och skärbräda, sådär bara tjoff-tjoff, och ett jäkla väsen ställer de till också.
Solen skiner in i köket där jag sitter vid köksbordet. Visst, idag är det kallt, men vintergreppet börjar så sakteliga slappna. Jag har inte hört någon ny koltrastrapport, men jag litar på min mamma. Hon tar inte miste på koltrasten och någon annan fågel, och det gör inte jag heller.
Idag ringde jag till Sjukreseenheten på Västtrafik för att höra om mina taxikvitton hade kommit fram. Det hade de inte och hon tyckte det var väldigt konstigt. Jag minns från förra gången att det gick rasande fort. Då visade det sig att sköterskan på dialysen hade gett mig fel adress, precis det som inte fick hända då jag måste lägga ut pengarna själv utöver de 1500 som krävs för frikort tills jag fått mitt tillstånd. Jag förstår vad som hänt - de har flyttat, men breven ska fortfarande skickas till den gamla adressen vilket sköterskorna inte hade koll på visade det sig. Men hon jag talade med var en riktig pärla och såg till att jag inte skulle behöva betala mer. De 300 jag lagt ut får jag tillbaka. Pust!
Nej, nu är det dags att vila huvudet på kudden en stund. Jag har varit väldigt trött de senaste dagarna och både det och min nedstämdhet kan ju ha sin förklaring i kaliumbristen. Så nu får vi se till att komma tillrätta med det.
Tjåggarång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar