Pneumotjosan!

Då har jag fått min intramuskulära, lunginflammationsskyddande spruta. Skyddet mot pneumokocker varar tydligen i 10 år och sprutan såg väldigt respektingivande ut får jag säga, men den bar inte sägen för syn. Jag minns med fasa de stelkrampssprutor man fick när man var liten ... vad ONT de gjorde! Inte behövde jag betala något heller eftersom detta är en del av min förberedelse för transplantation.

Apropå betala ... om bara någon vecka går mitt frikort ut, och mina fria sjukresor med taxi går ut den 1 februari. Sedan blir det till att skrapa ihop pengar för att betala för behandlingar och resor. Hur det ska gå vet jag överhuvudtaget inte men på något sätt brukar det ordna upp sig och det gör det säkert den här gången också. Tack och lov går det fort att fylla upp ett nytt frikort för behandlingarna, på tre veckor kommer jag att ha ett nytt. Resorna ska betalas med 1.500 kr vilket med lite enkel matte betyder 10 resor à 150 kronor - svinpriser! Men jag är väldigt tacksam över att den möjligheten finns. Innan jag fick fria resor förra vintern satt jag och skakade på spårvagnar i alla väder, stod och väntade på hållplatserna ... och man är inte alltid i så fin form efter sin dialysbehandling. När det var så där fruktansvärt varmt på sommaren var jag halvdöd innan jag kom hem, eftersom det är mycket varmare på spårvagnarna än utanför.

Maten på dialysen håller fortfarande stilen, fast jag lever på spaghetti och köttfärssås och korv Stroganoff med ris. Det finns för det mesta, det verkar som om det är ett par av de mest populära rätterna. Man kanske borde testa något annat så man vet, men jag har ingen lust. Jag är fortfarande misstrogen mot potatisen ... :-D

Idag var det stort manfall bland sköterskorna på dialysen. Någon hade halkat och brutit axeln, vår kurator hade halkat och brutit armen och uppenbarade sig idag med ett stort och prydligt gipspaket, en av läkarna hade också ramlat och gjort något med armen och någon var på semester. Det märktes på dem som var kvar, det var hektiskt för dem idag. Tur att jag klarar av det mesta själv och åtgärdar de larm som dyker upp på min maskin om jag kan.

Då återstår bara att se om jag blir uppsatt på listan i morgon när de har sitt njurmöte på transplantation. Jag väntar inget besked förrän på måndag eller tisdag, men man vet aldrig. Kanske de överhuvudtaget inte tar upp mig, men då ... DÅ!!!

Tjåggarång!