Som vanligt är jag euforisk efter kvällens körövning. Som ni såg innan var jag rätt så ur humör, men kören gör mig till en liten snäll kattunge. Eller en sprudlande kattunge, rättare sagt. Numera känner jag mig nästan som jag gjorde när jag var alldeles ny i kören och allting var så fantastiskt. Det har det i och för sig varit hela tiden, men när jag var så dålig kunde jag ju knappt stå på benen innan jag fick bita i det sura äpplet och be att få vara vilande - p g a att jag helt enkelt inte orkade. Det var bittert, vill jag bara tala om. Att inte orka med det som var min käraste hobby, mitt eget härliga nöje som fick mig att utvecklas som människa!
Därför är det dubbelt skönt att vara tillbaka med nya krafter och helt nya infallsvinklar på livet. Och om jag inte hade kören vet jag inte riktigt vad jag skulle göra. Då hade jag nog byggt upp en barrikad av böcker och gömt mig bakom dem och kastat några giftpilar då och då. Nu får jag i stället kraft och mod att möta de svårigheter och utmaningar som väntar med glädje och jävlaranamma och ni anar bara inte hur underbart det är! Så tack, min älskade kör. Ni vet inte hur mycket ni betyder för mig!
Härligt att träffa Janina igen också och hennes pojkvän Tobias, som var och lyssnade på oss idag. Janina har varit med i kören och är kanske sugen på att hoppa med oss igen, vi får väl se. Vi jobbade tillsammans på Sector Alarm och käkade godis hela dagarna mellan samtalen och kom varann ganska nära. Man träffar många fina människor på sin färd och hon är en av dem.
Nu närmar det sig sänggående, i morgon ska jag ju ta den där pneumotjosansprutan och fortsätta läsa i min bok om Barcelona. Tror inte det blir någon film i morgon, jag vill inte kånka på datorn inne på Lundby där jag ska ta sprutan. Men den som lever får se.
Sköt om er, godnatt och sov så gott!
Tjåggarång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar