För er som (mot förmodan) tror att jag snackar i det blå när jag breder ut mig om min cykling på dialysen har ni ovan beviset på sanningshalten i detta. :-D Benen är ett enda sudd, eftersom det går fort. Idag hade jag ELO på datorn och jag fick en sådan kick att jag höll på att välta ur stolen. Glädjen över att min kropp klarar detta är helt obeskrivbar och kan bara förstås helt och fullt av den som upplevt det. Och möjligtvis av mina sköterskor, som ler brett när de går förbi mig och har tid över att kasta ett getöga på vad jag sysslar med ... Min envetna propagering för cykling under dialysen har också resulterat i att vi ska få en sängcykel till - gissa om jag är stolt! Jag fick beskedet idag.
Igår kom det en massa snö igen. Jag blir lyrisk när det snöar på kvällen och det är mörkt. Jag stod faktiskt länge och glytte genom min öppna fönsterspringa på snön som föll, mjukt och tyst som bomull, i skenet av den gatlykta som står nedanför. Men jag var mindre lyrisk när jag skulle ut till min dialystaxi i morse och snön nådde mig nästan ovan kängskaften. Ett och annat fult ord blev det nog när jag halkade fram i drivorna. Men sedan började min inneboende glädje återvända och efter en stunds färd kunde jag konstatera att "stan ser ju ut som en enda jättestor gräddtårta!" Och då blev jag påmind om att vi har marängbottnar hemma som vi egentligen skulle haft på julafton. Så ikväll blir det fest - marängtårta med lemon curd-blandad grädde mellan bottnarna och hallongrädde på toppen. Gissa om jag gläder mig. Bild utlovas, nu när jag börjar få rutin! (Kan dock inte svära på att vi verkligen gör den ikväll, men målsättningen finns!)
Glädjekramar! Tjåggarång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar