fredag 29 juli 2011

Vacker dag, fin vän och god mat

Idag var jag på lunch med min f d körkompis Anette, som jag chefade tillsammans med i baristämman för ungefär hundra år sedan. Hon skrev till mig på Facebook och bjöd på lunch - nåja, vi har faktiskt haft den där lunchen på gång sedan tidigt i våras men inte fått bakdelen ur vagnen. Jag fick välja ställe och vi gick till La Gondola på Avenyn - jag var i full akt och mening att äta pasta, ända tills vi slagit oss ned vid bordet och fått menyn. Då fick jag genast beslutsångest och var tvungen att "pala" (är det någon mer än jag som använder detta antagligen helt göteborgska uttryck, som jag inte ens kan översätta till begriplig svenska?) för att kunna bestämma mig. Då föll lotten på skink- och ostfylld panerad schnitzel med brynt potatis och tomat- och löksallad samt en pepparsås. Det lät ändå ganska oemotståndligt. Anette valde en pastarätt med mozzarella.

Tiden flyger iväg när man är med Anette. Det fina är att vi kan ta upp tråden igen där vi slutade när vi träffades senast, även om det var flera månader sedan! Jag tror vi pratade och skrattade så hela Avenyn hörde oss. Sedan skulle jag ned till apoteket på Kungsportsplatsen och köpa värktabletter till min stackars brors stackars fot plus köpa makrillfiléer hos Delikatesshörnan i Saluhallen. På vägen gick vi förbi ett Triumfstånd och då bjöd Anette mig på en glass. Jag är tokig i Triumfs lösglass så det fick bli en kula zabaione och en kula dammsugarglass. Lika delikata båda två.

En härlig dag, bara en smula för varm och klibbig. Men den får plats i mitt guldalbum ändå.
:-D

Tjåggarång!

onsdag 27 juli 2011

"Powerwalk" i solen i Majorna ... solsting, kanske?

Jag skrev så kaxigt på min status på Facebook att jag skulle ut på powerwalk med mina stavar. När jag sedan väl kom ut tänkte jag: "Ja ja, powerwalk och powerwalk ... det är powerwalk på mitt sätt." Anledningen till att jag tänkte det var att det passerade minst 10 människor förbi mig som kommit på samma idé, med eller utan stavar, och som verkligen gick powerwalk. Swosch, sa det, så var de långt nere på gatan och långt förbi mig där jag traskade fram i min vanliga lunk (kanske lite snabbare) uppför Såggatan. Jag kunde inte låta bli att skratta när jag tänkte på hur annorlunda mina referensramar är jämfört med de flesta andra. Men i sådana lägen gäller det att inte få en självförtroendeknäck. Jag gör ju det här för mig, inte för någon annan, och skulle jag hålla den takten de gjorde skulle jag ramla ner och dö, och vad är det för vits med det? :-D

Men morgonpromenader är faktiskt det bästa. När jag är ledig och vädret tillåter ska jag göra det här varje gång. På dialysdagarna orkar jag bara inte. Nu har jag faktiskt köpt mig ett par stövlar från Ellos som jag ska hämta idag, och i vinter ska jag skaffa broddar. Jag vågade ju för jösse namn inte sticka näsan utanför dörren i vintras för att jag var livrädd för att slå ihjäl mig, och jag tänker INTE låta vädret hålla mig inne på det viset en gång till, oavsett hur bistert det blir i vinter.

Vinter är förresten ett vackert ord. Som den romantiker och idealist jag är målar jag upp vackra bilder av snöpudrade träd, mjuka kullar av snö (som ser ut som vispgrädde) och ljuvligt solnedgångsljus som får snön att gnistra. Eller att jag står under en gatlykta när det snöar ymnigt och stirrar upp, så jag blir yr i huvudet. Det känns som om man är på väg ut i rymden. Eller en snölykta som står och glimmar utanför ett hus. Det kommer mig att tänka på när jag var liten och samlade bokmärken. Då fanns det speciella kartor med tomtar och snögubbar, små bokmärken. En snögubbe hade en mössa av tidningspapper på huvudet och höll ett paket, en annan hade hatt och brunrandig halsduk och höll en korg med lingonris och bär, en annan hade en pudel i koppel. Tomtarna var också härliga. Jag skrev "mysig" bakpå varenda en. Skulle gärna vilja hitta de bokmärkena igen, för nostalgins skull!

Ojoj vad en promenad i solen i Majorna kan leda till. Bäst att jag äter lite frukost nu, drack bara en näringsdrink i morse för då hade jag ingen matlust. Ha det gott alla!

Tjåggarång!

måndag 25 juli 2011

Som ett brev på posten ...

Jag tror någonting pågår inom mig. Jag är fladdrig och obestämd och har humörsvängningar och är understundom allmänt småvidrig. Kan det vara The Change, som amerikanerna säger? Klimakterierubbningar? En kvinna på 47 år, jag menar, det ligger väl ganska nära till hands?

Ja ja, det må vara vad det vill. Det går väl över. Men jag blir lite frustrerad över att jag inte tycker att vädret tillåter mig att gå ut och gå så ofta som jag vill. Jag vet inte om jag hittar på undanflykter för att inte göra det eller om det faktiskt ÄR så att jag inte tycker det! Brist på självinsikt kanske? Är det någon som förstår vad jag dravlar om, för jag gör det knappt själv?

Ska försöka bli mer ordningsam och tala om att jag faktiskt ändå mår ganska bra. Livet går sin gilla gång, jag har massor av brevvänner som jag skriver till och jag får brev nästan varje dag. Idag fick jag ett från en tokig holländska (tokig i positiv betydelse). Jag älskar ju brev och blir nästan rörd varje gång jag ser ett eller flera ligga på dörrmattan. Och då menar jag riktiga brev, inte räkningar eller annat trist.

En gång i tiden, när jag pluggade till dietist, hade jag 200 brevvänner. Nej, jag ljuger inte, det var 200. Alla var ju inte så aktiva, men väldigt många var det. Och jag minns att en dag, när föreläsningarna inte började förrän efter lunch, fick jag 27 brev på en gång. Jag tog med bunten på spårvagnen och satt och läste. Den natten hade jag en dröm. Jag drömde att det bara vällde in brev genom brevlådan, så att det blev en stor hög, och allra sist kom det singlande en lapp där det stod: "Tack för att du försörjer hela Postverket!" :-D Men 27 brev på en och samma gång, det är nog rekord. Det var kuvert och frimärken i alla regnbågens färger och jag minns fortfarande kicken jag fick av det! Den här gången har jag lugnat ned mig en smula och nöjer mig med ett 40-tal brevvänner. En del av dem skriver jag till via mail och en del via brev, och en del mixar jag.

Jag vet inte varför jag älskar brev så mycket. När jag var liten stod jag innanför dörren och väntade på att få höra brevbärarens steg i trappan, och det var nästan så att det fortsatte upp i åren. Och på landet gick jag ofta ned till brevlådan och stod och väntade på brevbärarens bil så att jag var den första att ta upp posten till gården och sortera upp vår och våra hyresvärdars post och tidningar. Jag prenumererade på tidningen Min Häst också, kommer jag ihåg, och det var alltid högtid när den kom. För att inte tala om att jag cyklade iväg ända in till Hindås för att köpa Starlet när jag kom upp i den åldern. Jag hade högtstående litterär smak vill jag lova! Men jag har bättrat mig nu ... fast ibland saknar jag novellerna i Starlet med de fem, sex rader långa meningarna utan skiljetecken.

Tjåggarång!

fredag 22 juli 2011

Oslo

Ikväll går mina tankar odelat till Oslo och alla människor som råkade vara i vägen för galningar som placerar bilbomber i stan och skjuter ihjäl ungdomar på ett ungdomsläger ...

Säger inte ens tjåggarång ikväll ... :-(

onsdag 20 juli 2011

Ett mitt-i-natten-inlägg om vänskap

Jag har, sedan jag började bli dålig med alla mina åkommor, helt plötsligt upptäckt hur många vänner jag har. Hur många underbara, fantastiska vänner jag samlat på mig bara under de senaste åren. Arbetskamrater som tagit vänskapen ett steg längre. Körkompisar som verkligen kommit mig nära. Kontakter på Facebook som man träffat IRL och känt att det har klickat. Det här är människor man kan vända sig till i en krissituation och som alltid försöker hjälpa en att komma på en lösning. Det här är människor som accepterar mig precis som jag är och aldrig kräver att jag ska vara på något speciellt sätt för att passa deras agenda.

Som idag, på eftermiddagen, när jag fick ett mess av min Göteborgs-Julia som ville äta crêpes på Linnégatan på kvällen. Ganska pigg och sugen var jag givetvis på. Efteråt gick vi hem till hennes ljuvliga balkong som har utsikt över hela Göteborgs hamn och satt och pratade nonstop, slutade bara för att stoppa in en bulle eller lite chips och ostbågar. Det mäktiga kryssarfartyget Aida lade ut och gick förbi oss bort mot Älvsborgsbron.

Förr undrade jag varför jag inte hade särskilt många vänner. Inte så att jag ville ha tusen vänner bara för att det var så coolt att ha vänner! Men nu har jag kommit på att det kanske var mitt fel! Tänk om jag var så upptagen av mina problem att jag helt enkelt inte släppte in dem? Tänk om jag inte var lyhörd nog att öppna dörren när de knackade? Tänk om det var därför jag ofta kände mig ensam och ledsen? Vågade jag inte ge av mig själv, eller ville jag helt enkelt inte?

Det är därför jag uppskattar de vänner jag fått under senare år så otroligt mycket, för de har känt mig i motgångarnas stund och även sedan jag börjat må bättre. Jag är så glad att folk numera ringer och kontaktar MIG, för att de vill vara tillsammans med MIG!

Tjåggarång!

söndag 17 juli 2011

En gammal hobby har vaknat till liv igen!

Oj oj oj, det var nästan oförskämt länge sedan jag bloggade nu. Har haft en liten downperiod och inte mått sådär alldeles överst på skalan efter min magbacill som kom och skakade om mig för en dryg vecka sedan. Det har tagit lite tid att återhämta sig på alla nivåer, så att säga.

Men jag är glad och förväntansfull, eftersom jag väckt liv i en gammal avdomnad hobby från tonåren. Brevväxling! Jag anslöt mig till en sajt på nätet som heter Interpals. Där kan man registrera sig som medlem och botanisera bland alla andra som vill ha brevvänner och t o m välja ålder, land och kön. Man kan också blockera vissa länder som är kända för att skicka s k money scams och böner om giftermål och/eller adoption. Jag har fått massor av brevvänner varav jag känner att jag kan bli RIKTIGT god vän med några stycken. En vänskap som verkligen kan utvecklas och djupna. Jag skriver bara till kvinnor, just nu mellan 35 och 50 år. Breven har redan börjat dunsa ned på hallmattan och jag skriver svar så pennan glöder. Jag har inte tänkt handskriva alla mina brev, men tills jag får r-en ur vagnen och startar upp min nya skrivare får jag göra det. Jag tar t o m med mig brevpapper till dialysen och sitter där och scribblar.

Men det är tragiskt med det "riktiga" brevskrivandet i Sverige, har jag förstått. Jag skulle glad i hågen ut och köpa brevpapper idag. Och då vill jag inte ha det där trista linjerade Lessebo-papperet som jag redan har, utan jag vill ha ett fint, sofistikerat brevpapper med färg eller tryck på. Jag höll på att springa benen av mig innan jag hittade vad jag sökte på Papeterie i Nordstan. Där köpte jag en jättefin box med det mest sofistikerade papper jag kan önska mig, både med tryck och enfärgade i en snygg cremefärg. Den kostade mig visserligen 145 kr, men kostar det så smakar det heter det ju. Och det smakar, det kan jag garantera. Det papperet ska jag använda vid högtidliga tillfällen. :-D Jag är ingen snobb, men när jag väl handskriver mina brev är det ju roligt om det är på ett snyggt brevpapper ... eller jo förresten, jag är nog en snobb.

Dessutom höll jag på att drunkna i regnet som vräkte ned från himlen. Min jacka hänger plaskvåt i badrummet - tur att min kattvaktsperiod är över för den lär inte vara torr tills i morgon.

Tjåggarång! :-D

tisdag 12 juli 2011

Huvudet ned och fötterna upp!

Nej, så ska jag inte säga. Jag mår otroligt mycket bättre, även om magen fortfarande är lite orolig. Tänkte bara skriva några sena kvällsrader - det är ju nästan en vecka sedan jag bloggade sist! Så kan vi inte ha det.

Har inhandlat böcker på Bokbörsen - har ni varit där och botaniserat? Där kan man köpa böcker i mycket gott skick (säljaren måste ange skick på boken) till ett bra mycket billigare pris än ute i affärerna. I går fick jag hem Rom - Marmor och Människor av Hans Furuhagen och Barcelona av Robert Hughes. Tidigare har jag fått hem Mat på hjärnan av Stellan Sjödén, en fantastisk bok om ätandets psykologi som verkligen öppnade mina ögon för mitt eget beteende när jag första gången läste den någon gång på 90-talet. Jag tror att den boken var en av orsakerna till att jag utbildade mig till dietist.

Så jag kan bara råda er att gå in och kolla på http://www.bokbörsen.se/ - där kan ni också registrera er som säljare och sälja böcker, skivor, filmer ... Och nej, jag har inte betalt för att göra reklam för sajten! :-D

Tjåggarång!

onsdag 6 juli 2011

För övrigt mår jag inte bra!

Inte vet jag vad det är för en mystisk bacill som invaderat mitt tarmsystem, men nu är jag rent ut sagt för jävla trött på den. Jag har kräkts hela dagen och hela natten men kräkningarna kommer med längre mellanrum nu. Jag drack 1/3 glas Coca-Cola med väldigt små och försiktiga klunkar, men det är det som kommer ut nu. Allt jag har fått i mig idag har varit en skiva bröd, men den fick jag i alla fall behålla i fyra timmar. Jag tror nog att det håller på att bli bättre, men det är rätt kusligt att spy galla, som jag gjorde hela dagen. Mina magmuskler, som jag inte trodde att jag hade, har presenterat sig på ett fantastiskt sätt och värker så det står härliga till av alla sammandragningar.

Det är ingen större idé att försöka sova, så jag sitter på min sängkant med huvudet över hinken och lyssnar på måsarna och några konstiga tutningar som kommer med jämna mellanrum långt bortifrån. Polackerna i bottenvåningen har haft fest och där har det bara precis blivit tyst. Det har verkligen märkts att folk har semester den här veckan, det har varit full rulle på balkongerna och rena kontinenten här utanför på gatan. Jag tycker det är härligt.

Undrar om jag ska våga mig på lite mer Coca-Cola?

Tjåggarång ...

fredag 1 juli 2011

Vispgrädde och annat gott

Gårdagens svarta moln är idag undanträngt bortom horisonten och idag är jag full av andra intryck!

Jag ska nu erkänna en sak som färgar mina kinder lätt röda av dåligt samvete. Jag ÄLSKAR vispgrädde! Det är alltid jag som vispar grädden hemma, och jag brukar vägra att använda elvispen för det är så lätt att grädden blir kornig och smörig. Jag tycker det är säkrare med en vanlig handvisp.

Och jag klagar aldrig när någon ber mig vispa grädde, för då får jag stå där och se den bli så där härligt mjuk, gräddvit och alldeles slät ... Då tycker jag om den mest. Inte när den är hårdvispad och ska täcka en tårta eller så. Man måste ju vispa den lite hårdare då så att den ligger kvar på tårtbottnarna.

Men vet ni vad jag gör? Jag sötar den alltid lite grann, och sen snikar jag i mig ett par matskedar (ja, ni läste rätt! MATSKEDAR!) direkt där vid diskbänken där jag står och vispar. Vet ni att jag faktiskt kan drunkna i åsynen av den där slätvispade, vita grädden som ligger där och ser så oemotståndlig ut i skålen??? Och att sedan låta den ringla ned över en skål med lysande röda jordgubbar ... det finns något som heter matpornografi, va? Jag tror att jag just har gjort mig skyldig till det!

En annan sak som jag skulle kunna gå genom eld och vatten för är choklad. Smaka bara på ordet. CHOKLAAAAAD. I söndags, när jag var på dialysen (passet var flyttat till söndagen eftersom lördagen var midsommardagen) hade jag köpt med mig en 200 grams Marabou Frukt & Mandel. Jag hade lovat mig själv det, för jag kände att snart skulle jag inte kunna undertrycka suget längre och det är bättre att bejaka det än att försöka skjuta undan det, för då kan det ta en ände med förskräckelse. Dessutom är det bra att äta choklad under början av dialysen, för då tar maskinen hand om det mesta kaliumet som finns i chokladen (och det är ganska mycket, liksom i jordgubbar ...). Och gudars gudar vad jag njöt. Chokladkakan var så där lite varm och hade mjuknat en aning, och då är den som allra bäst. Jag åt upp den på 20 minuter alltmedan min stolsgranne bligade förskräckt på mig och hans gulliga fru uttryckte en bestämd oro för att jag skulle må illa. Men det gjorde jag inte! Och nu känner jag inget sug alls efter choklad, så jag gjorde rätt.

Just nu är det bakat och sötsaker som lockar mig, och har så varit hela det senaste året. Men eftersom jag måste passa vikten får jag ta det försiktigt, och jag kan fortfarande känna ibland att det är trist att inte kunna äta en kaka när man vill. Men det blir ju desto godare när man väl tillåter sig att äta den!

Jag har fått en idé som jag faktiskt tycker är ganska bra. Sajten tappa.se organiserar vandringar varje år i Delsjön och Varberg, en på våren och en på hösten. Jag gick förra hösten och tänker definitivt gå den här hösten också i Delsjön. Men nu tänkte jag försöka dra ihop så många dialyspatienter från Lundby, Mölndal och Sahlgrenska som möjligt och organisera en donationsvandring. Man kan aldrig göra för mycket reklam och PR för att folk ska donera organ. Kanske trycka upp T-shirts och kontakta GT eller GP eller någon annan tidning, så att vi får lite uppmärksamhet. Och de patienter som inte orkar gå kanske kan ha vätskekontroller längs vägen! :-D Jag ska prata med sajten först och se om de kan hjälpa oss på något sätt.

Jag har aldrig fått sådana här idéer förut, var kommer de ifrån?

Förresten gick min gardenia slutgiltigt hädan igår. Den hade fått någon form av ohyra på bladen (spindelväv) och den fick aldrig nog att dricka. Knopparna till trots slängde jag den, för jag tror att den var bortom all räddning. Nu ska jag rikta in mig på något enklare men ändå rikblommigt och fint!

Tjåggarång!