Masken Max?

Idag är en viktig märkesdag i min "vårväntaralmanacka". Under stavgången i morse noterade jag inte mindre än fyra (4) daggmaskar som änteligen krupit upp ur den inte längre tjälfrusna jorden. En var visserligen ihjältrampad, men den syntes i alla fall där på asfalten. Tjälen går inte ur förrän maskarna kryper upp. Och idag blåste det även sand i ögonen på mig, ett annat säkert vårtecken. Och gräset börjar bli jättefint och grönt - är det inte konstigt att grönskan och växtligheten kan återkomma varje år? Jag menar, när snön försvinner och man ser det där glesa, gula fjolårsgräset är det ju så man känner för att gå och gömma sig. Och idag ville jag bara ropa HURRA. Det gjorde jag också i taxin hem från dialysen, men lite försiktigt så chauffören inte skulle köra av vägen ...

Fritz skötte sig även idag föredömligt, vilket nu börjar bli en vana. Jag behöver nästan nypa mig i armen (den andra armen dock) för att fatta vilket problembarn han har varit. Det är nog nyttigt att komma ihåg det emellanåt, för man vet aldrig om eller när man hamnar där igen. Att det går bra nu är ingen garanti för att det ska fortsätta i evighet, amen.

Eva frågade mig hur det kan komma sig att en dialys blir bättre eller sämre när tillvägagångssättet är detsamma varje gång. Det har många skäl - bl a hur bra man "träffar" när man sätter nålarna, vilken dagsform kroppen har, hur mycket vätska de behöver dra ut ur kroppen (knappt någon alls för mig då jag fortfarande har "produktion"), hur bra clearance (rening) man har ... plus hur ofta maskinen stannar för att larma om det är något som inte stämmer. Då blir ju dialysen kortare än den skulle ha blivit utan alla stopp. I början tutade min maskin var och varannan minut, nu är det sällsynt att det händer. Det är inte frågan om långa stopp, men i dialysen är varje minut dyrbar (även om man ibland måste korta fem eller tio minuter för att hinna med).

Nej, nu måste jag stänga butiken för idag. Mamma och jag ska på mingel på Frölunda Torg. B'Chic har bjudit in oss eftersom vi är VIP-kunder. Lite trist är det att inte ha råd att handla något, för när deras kläder är snygga så är de vrålsnygga, men de spräcker plånboken och jag hade tänkt ha den ett par år till. Men det blir bubbel och plockmat också! :-D

Tjåggarång!