Ditten och datten ... långt om föreläsningarna igår

Sitter i mitt rum och skriver på min stationära dator för en gångs skull - måste ju motionera den lite så den inte glömmer av hur man gör, även om den är rejält skraltig!

Efter dialysen igår åkte jag direkt till Sahlgrenska för att närvara vid Världsnjurdagens föreläsningar, som jag gärna ville lyssna på. Det var väldigt intressant och jag roades också storligen av att se hur fruktansvärt manusbundna en del av talarna var. Det stod NERVÖS skrivet i pannan på somliga och dem tyckte jag lite synd om.

Temat för 2011 var "Skydda dina njurar och skydda ditt hjärta", något som är mycket viktigt då hjärta och njurar är intimt sammankopplade. Första föreläsningen, som hölls av Mattias Aurell, hypertoniforskare (hypertoni = högt blodtryck), handlade om vårt saltintag (som är på tok för högt) och vad man tänker göra för att försöka minska på svenskarnas saltkonsumtion. Rent basiskt, för att kunna leva, behöver vi 1/2 g salt per dag. Högsta hälsosamma intag är 6 g per dag. I Sverige kör vi i genomsnitt i oss 12 g salt per dag!!! Undra på att många svenskar går omkring med högt blodtryck. Dessa saltfällor finns främst i bröd, ost, charkvaror, färdigmat och restaurangmat - det är inte det att vi själva saltar på maten vid bordet som är den värsta boven. Undrar om någon kollat saltinnehållet i den mat vi serveras på dialysen? Det ska jag prata med dietisten Malin om nästa vecka. De åtgärder som Aurell såg framför sig var bl a att börja laga mer mat från grunden och alltså köpa mindre färdigt och halvfabricerat, och även sätta upp särskilda hyllor i butikerna där man har varor som är hälsosamma ur saltsynpunkt.

Och VARFÖR är det då så farligt med för mycket salt? Jo, salt binder vätska, och för oss njursjuka är det direkt ohälsosamt att gå runt med för mycket vätska i kroppen då njurarna inte klarar att kissa ut alltsammans och överskottet på vätska påverkar hjärtat som då får slita hårdare. Det vet minsann jag, som hade vätska upp till öronen så jag höll på att drunkna när jag togs in akut för förstorat hjärta år 2000. Och då hade jag haft åt skogen för högt blodtryck i flera veckor, kanske längre ändå, som ingen upptäckt då de bara sa att jag hade en elakartad infektion och gav mig två penicillinkurer (som inte hjälpte ett dugg naturligtvis). Detta höga blodtryck så länge orsakade antagligen att mina njurar tog så mycket stryk och började försämras.

Andra föreläsningen hölls av en ung kvinna vars namn jag tyvärr glömt bort, men hon är ansvarig för den övergripande FaR-verksamheten i Göteborg (jobbar på Mölndals sjukhus). Vad är FaR, undrar kanske då den oinvigde läsaren. Det betyder Fysisk Aktivitet på Recept, något som jag länge har önskat kunde införas även hos oss på Lundby. Åtminstone tror jag inte att FaR är särskilt frekvent hos oss, rätta mig gärna om jag har fel, ni av mina sköterskor som ev läser detta! :-D Det var väldigt intressant att höra på hur mycket träning man behöver, och hur lång tid det tar innan träningen ger effekt. För friska tar det runt 3 månader att uppnå effekt med sin träning, och för dialyspatienter mellan 3 och 6 månader då behandlingarna kräver så mycket av kroppen. Jag kan ju bara tala för mig, men jag tror att det tog 2 veckor sedan jag börjat sängcykla innan jag började gå runt och skryta med mina tjusiga vadmuskler, och själva cyklingen var jag ju totalt fast för efter första tiominutaren! För det var så jag började, med 10 minuters cykling. Sedan ökade jag, men jag har stannat vid en timme. Det räcker så bra, jag måste ju hinna äta och läsa mina historiska böcker också! Just nu läser jag om Kleopatra, ytterligare ett fascinerande kvinnoöde. Den tid jag får över ägnar jag fortfarande åt Katarina di Medici ...

Nåja, det där var ett sidospår, men hon påpekade också detta viktiga faktum: När en patient har måttligt förhöjt blodtryck och är frisk i övrigt, ska detta tillstånd först och främst försöka åtgärdas genom fysisk aktivitet och motion - INTE blodtrycksmedicin, som oftast tydligen är fallet nu.

Dessutom fick vi veta vad det egentligen är för skillnad mellan träning och fysisk aktivitet. Träning innebär att man vill öka sin prestationsförmåga, alltså ständigt prestera och leverera mer och bättre. Fysisk aktivitet innebär att man vill öka sitt välbefinnande, man vill alltså må bra genom att ägna sig åt detta. Sedan är det ju inget som hindrar att man mår bra genom att ägna sig åt båda delarna! :-D

Tredje föreläsningen hölls av en yngre man med exotiskt utseende som jag inte heller minns namnet på, kanske för att damen bredvid mig fallit i sömn och faktiskt snarkade (vi satt på främsta raden). Han var väldigt fast i medicinska termer och kunde inte riktigt översätta dem till språk som var begripligt för dem som inte var läkare eller vårdpersonal, så den föreläsningen hade jag inte lika stor behållning av. Den handlade i alla fall om sambandet mellan hjärta och njurar och bl a att njurarna också är cirkulatoriska organ, som är beroende av att man inte har kranskärlsförändringar i kroppen eftersom njurartären då inte klarar att förse njurarna med tillräckligt med blod.

Fjärde föreläsningen missade jag då min bil kom för att ta mig hem efter denna långa och mycket givande eftermiddag. Dessutom bjöds det på cider och godis, så jag åt mitt första godis sedan körens julkonsert i början av december i fjol ...

Oj, det här blev långt, och kanske inte så intressant för er som inte är med i den "inre kretsen" kring mig som njursjuk, men ni kanske fick lite behållning av att läsa ändå!

Tjåggarång!