lördag 4 juni 2011

Uppfylld av juni

Jag undrar om det finns någon vackrare månad än juni? Inte i min värld åtminstone. Idag har jag haft en fantastisk dialys. Kände redan när jag vaknade att det skulle bli en bra dag, fast jag lyckades få tag i laddarsladden i morse när jag skulle stänga av larmet och telefonen flög genom rummet och landade med en smäll mot dörren (ja, den klarade sig).

Det var en av mina favoritchaufförer som körde mig hem idag. Han frågar alltid så glatt: "Har du cyklat färdigt nu?" Och han kom ihåg att jag hade varit i Tyskland. Det är banne mig inte dåligt, så många patienter som de kör hit och dit på dagarna. Jag ska faktiskt sätta in Dagens Ros till alla mina goa och glada taxichaufförer. Sedan finns det ju några rejäla bottennapp, men de är undantagen som bekräftar regeln.

Efter en slapp eftermiddag hemma (tyckte jag var värd det eftersom jag körde stenhårt på cykeln idag) bar det av till Tuve där vi skulle sjunga för Marie, vår dirigent, som fyller 50 idag. Hon hade satt upp ett stort tält i trädgården där alla satt bänkade och åt och drack gott, precis som det ska vara. Många i kören (musikkommittén, co-dirigenter m fl) var redan där när vi kom och de sällade sig naturligtvis till oss. Jag tror Marie hade väntat sig någon form av hyllning från kören, men hon grät likafullt när vi sjöng "Friends, just friends". Gud vad jag älskar kören!

Otroligt - här sitter jag omgiven av svalornas sisande och kråkornas kraxande (det där sista skulle jag gärna vilja ha lite mindre av, det är väldigt gott om kråkor här i år!) och någonstans sjunger en koltrast. Och det känns knappt att fönstret är öppet, bara ibland fläktar en sval vind in i mitt rum. Det här bara MÅSTE vara den absolut vackraste tiden på året ...

Tjåggarång!

1 kommentar:

  1. Läste ditt förra inlägg med stor behållning. Känner igen mig. Mina demoner kryper fram ur gömslena när jag lagt mig och släckt lampan. Tänker på att inte finnas. Har definitivt inte tiden framför mig längre. Kroppen känns av och njurarna krånglar. Men när det är grått och lite tungt gäller det att använda sig av det så moderna ordet 'mindful' och, som du säger, verkligen ta till vara varje stund och notera de små tingen. Jag blir sakta bättre på det, men det är inte så lätt att 'vara i nuet' när tankarna vill irra iväg både dagar och veckor framåt i tiden. Träning ger dock färdighet!
    Kram från Eva

    SvaraRadera