Min underbara vän Helen (ursäkta att jag FORTFARANDE inte vet hur du stavar ditt förnamn!), som blev transplanterad för några månader sedan, kom och hälsade på idag på dialysen med sin coola son. Jag hörde ryktas om detta av Danka förra veckan så jag var lite förberedd, även om jag inte visste vilken dag hon skulle komma.
Och vilken skillnad det var! Inget man direkt kunde sätta fingret på, möjligen hyns mycket friskare färg, men det var en helt annan livsgnista i denna härliga tjej mot förut, när vi satt och tjötade i stolarna varje lördag. Jag har saknat henne något rent enormt och det var så roligt att träffa henne igen. Allt har gått bra och i morgon skulle hon på ny koll på Sahlgrenska. Det är ju ett spring utan dess like när man är nytransplanterad. Jag har sagt det förr, men jag är otroligt glad för hennes skull och att allting gick vägen. Vi ses säkert snart igen, Helen!
Jag är kattvakt torsdag - söndag åt min körkompis Heléns två katter och i eftermiddags var jag där första gången. Jag satt på hennes underbara, blomsterfyllda balkong och läste och katterna svansade omkring mig - mest den ena, den kolsvarta. Presenterade mig också för grannen som anropade mig från sin balkong. Han ville väl veta vad jag var för en. Det är roligt att vara kattvakt och de här två är så goa och kelna.
Är trött som en gnu idag, fick ju inte tillfälle att ta mig en lur efter dialysen. Och i morgon är det väl ingen ro här, när de ska komma och greja med bredbandet. Jag försökte tala med mamma i telefon på dialysen men hon hörde knappt mig och jag hörde tydligt vilket oväsen det var med allt borrande. Men Fritz hade i alla fall 758 i flöde vilket är väldigt bra och nästan samma som förra månaden, så jag klappade honom lite uppmuntrande och sa några berömmande ord. Även en fistel är en människa ... :-D
Tjåggarång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar