Midsommarfirandet hos min moster i Lindome avlöpte helt enligt planerna, som det alltid gör. Inga överraskningar (utom möjligen att hennes katt Bamse, som alltid springer och gömmer sig när vi kommer, plötsligt drogs ut i köket av någon mystisk lockelse, hoppade upp på diskbänken och började sätta i sig gräslök!). Men som vi åt! Först det vanliga, fast köttbullar i stället för sill för mig, sedan enormt mycket jordgubbar och sedan mammas vidunderliga äppelkaka ... att vi inte sprack. Fast på midsommar FÅR man äta mycket!
På kvällen, när vi precis kommit hem, gjorde jag en sväng upp till gosekatterna naturligtvis. Kunde ju inte lämna dem precis utan skötsel och kel ända till nu på morgonen, när jag snart ska dit igen. Min kompis har en lampa i vardagsrumsfönstret som är tidsinställd och går igång när det börjar skymma. Jag tycker det är bra, gillar inte tanken på att katterna ska bo i en lägenhet där det är kolmörkt på natten när matte är borta.
Dagen verkar än så länge lovande, solen skiner och himlen är blå. Jag tror inte ens att det blåser särskilt mycket. Jag är så trött på den eviga vinden att jag skulle vilja kräkas lite på den. Blåst är det värsta jag vet. Det får gärna regna, bara det inte blåser samtidigt. Fast i den här stan är det väl en utopi! Friska västerhavsvindar, jo jag tackar jag ... not.
Som sagt, snart upp till katterna igen för en trivsam stund med lite högläsning ur reseboken om Rom. Men jag sitter här och gäspar ... blir nog en lur senare under dagen, oavsett hur fint vädret är! Visst får man väl vara lat på midsommardagen?
Tjåggarång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar