Livet går på i sin vanliga lunk. Men gårdagens snöflingor tycker jag inte var helt nödvändiga. Visst, man kan påstå att man är inställd på att det är opålitligt väder även i maj, men när det väl kommer till kritan blir man lika skitförbannad som man säger att man inte borde bli. Man borde inte låta vädret uppröra sig, minsann. Men min taxichaufför som körde mig till dialysen igår blev så sänkt av vädret att han började dilla om att vi inte hade någon framtid i det här landet och att vi (underförstått) lika gärna kunde ta livet av oss allihop. Då tyckte jag att det blev lite väl negativa vibbar i bilen varför jag vände mig mot honom och sa: "Jag är på väg till en behandling som gör att jag kan leva vidare och faktiskt FÅ en framtid, så jag tar inte vid mig SÅ mycket av lite snö! Även om den kommer i maj!" Den chauffören är alltid sur, svarar knappt på tilltal och suckar hela tiden, men igår slog han rekord.
Sen tror jag han skämdes en liten smula, för jag fick t o m ett leende när jag klev ur bilen. Eller det kanske var för att han var glad att bli av med mig ...
Kanske, kanske det blir en liten muntration för mig på måndag. Men ni får inte ett ord ur mig, inte ens med skedtortyr!
Jag sitter här för att skjuta upp städningen en liten stund. Det är ett ofog, jag vet, men jag orkar bara inte just nu. Om en liten stund gör jag det, det vet jag. Jag har minsann redan börjat plocka och därtill stuvat om i en av mina bokhyllor så jag fick plats för mina nya historiska böcker. Nu står Vasadöttrarna, Pompeji, Antikens Värld och Julius Caesar där och glänser, plus några till. Några av kokböckerna från bokrean är fortfarande husvilla men det ordnar jag en annan dag.
Tjåggarång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar