Herregud vilken fantastisk helg kören har haft i Stuttgart! Vi bodde på vandrarhemmet Jugendherberge Stuttgart International och allting skedde där. Lyx med dusch på rummet på ett vandrarhem! Maten lämnade dock en hel del övrigt att önska. Av en slump slank jag, Solveig, Kerstin och Helén ned i stan på fredagsförmiddagen (lunchen på fredagen ingick ju inte i workshopen) eftersom vi var hungriga som vargar och behövde något att äta. Då upptäckte vi hur högt upp vandrarhemmet faktiskt låg jämfört med stadens centrum! Men Helén är en av dessa avundsvärda människor som har inbyggd kompass och radar och vi tog oss nedför backarna och de branta gatorna och frågade oss fram till ett steakhouse som vi hört skulle ligga i centrum mittemot Westbahnhof. Och mycket riktigt, där låg Stuttgarter Hofbrau. Jag åt en Block Burger, en kolgrillad hackebiff, med bakad potatis och sourcream och coleslaw. Det gick ned med besked kan jag säga. Sedan rymde vi från den trista lunchen på lördagen också och gick till samma ställe, så mina ben är mer än halvdöda av träningsvärken efter gåendet i alltför platta skor ... Det bör dock i ärlighetens namn nämnas att jag blåvägrade att ens försöka gå uppför alla dessa backar och trappor igen, så det blev taxi tillbaka till vandrarhemmet!
Det skulle ta för stor plats och kanske vara för trist för icke körmänniskor att läsa om allt vi gjort och allt vi lärt oss, men helgen har varit totalt outstanding. Kvartetten Timeless från USA var våra coacher, och i den kvartetten ingår de gamla ex-Rumors-medlemmarna Dale Syverson (världens underbaraste bariton) och Peggy Gram (världens underbaraste bas). Gothia fick också en härlig coachning av Bonnie, leaden i kvartetten, som fick kalla in Dale eftersom vi var så bra att hon inte riktigt visste vad hon skulle göra med oss. Dale gjorde underverk särskilt med basarna, som nu tar för sig som aldrig förr men "på tredje våningen". Vi har alla lärt oss mycket mer om den där tredje våningen, som är ett bra ställe att vara på om man vill hushålla med sin luft (vilket jag haft problem med i alla år eftersom jag ibland tycker att jag läcker som ett såll). På lördagskvällens show var det vi som fick mest jubel och applåder av alla (förutom Timeless förstås), och det är ju förstås bara som det ska vara. Don efter person! När vi hade sjungit "What'll I Do", vår tävlingsballad förra året, grät Dale så mycket att Timeless inte kunde gå upp och sjunga direkt efter oss som det var tänkt, utan de fick vänta en liten stund så hon kunde samla sig. Det var inte bara sången, sa hon, utan det var vårt sound och våra ansikten, vårt engagemang.
Flygresorna åt båda håll gick bra, förutom att alla på mitt flyg, förutom jag och Kerstin (samt Petra och Helén, men de hade sitt bagage med sig i kabinen) förlorade sitt bagage i Berlin. De fick dock igen det på kvällen, men en del väskor var mer än lovligt tilltygade. De såg ut som om de varit i helvetet och tillbaka. Jag upptäckte igen hur mycket jag älskar att flyga! Start- och landningsögonblicken är magiska för mig, men mest starten. Så fort går det alltså att komma upp bland molnen! Där är jag ju för jämnan förstås när jag tränar med kören och vid många andra tillfällen också ... :-D
Tjåggarång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar