måndag 28 februari 2011

Märkligt ...

... vad det är svårt att komma igång vissa dagar. Jag har inte fått upp ångan riktigt förrän nu, och dagen är ju nästan slut. Vaknade sent, åt frukost sent, satte sent igång med städningen, men nu är jag åtminstone klar med den, så har man ju avslutat ett projekt i alla fall. Det doftar rent av de nytvättade golven här hemma, och bara det är värt hela städningen. :-D

Dagen har också inneburit betalande av räkningar, alltid lika trevligt. :-( Men det måste ju göras. Jag har också ringt lite nödvändiga samtal, bl a spårat upp mina 300 kr som jag ska få tillbaka från Västtrafik Sjukresor. De kommer på onsdag eller torsdag sa de, och då måste jag söka upp ett Swedbank-kontor för att länka mitt Nordea-konto dit. Då slipper jag betala 50 eller 60 kr i avgift för att få ut mina stackars 300. Man måste verkligen vara om sig och kring sig om man ska få något i sig och på sig i den här världen! 300 kr är mycket pengar för mig och jag vill helst ha dem "orörda" då.

Mina näringsdrinkar anlände även de idag. De hade sagt fel dag till mig så vi väntade dem i fredags och jag har alltså inte haft några under hela helgen. De är guld värda eftersom de hjälper mig att kontrollera min hunger och min aptit, så det har varit svårt i helgen, särskilt att låta bli mammas tryfflar (har nog nallat en och annan extra, men säg det inte till någon!). Jag tycker att det blir mer och mer fel i hanteringen på saker och ting nu för tiden. Har folk ingen yrkesstolthet längre, eller är det för svårt att överblicka allting när det ligger på data? Jag upplever inte att det var så mycket misstag och fel förr om åren. Idag ringde jag för att säga upp mitt abonnemang hos Telenor, för jag hade fått uppgift om att jag skulle göra det vid den här tiden, och då hade de också sagt fel till mig. Nu är jag bunden till januari 2012 och kan följaktligen säga upp abonnemanget först i början av oktober i år.

Usch vad gnällig jag låter, men jag blir irriterad av oproffsighet vilket jag tycker att alla dessa fel tyder på. Gör rätt eller gör det inte alls!

Tjåggarång!

söndag 27 februari 2011

God morgon i stugan!

Efter att ha inmundigat frukost bestående av två marmeladmackor (mår illa, det är det enda som hjälper annars kan jag inte äta smörgås just nu) känner jag mig ganska i fas med mig själv. Det har varit lite tungt de sista veckorna, både med cykling och annat, och jag tror jag har samlat på mig litet vätska. Det syns inte på vikten, men jag tycker det känns lite i kroppen. Och så illamåendet, som jag antagligen får av de fosfatbindande tabletter jag måste ta (fosfater är skadligt för kärlen och njurarna och finns i nästan allt man äter, och jag ska ta en massa sådana till varje större mål jag äter och de är stora dessutom). Jag blir mätt bara jag ser dem, ni kan ju tänka er vilket nöje! Jag har inte fått de där euforiska lyckostötarna på sistone och jag saknar dem väldigt. Att jag samlar på mig vätska beror säkerligen på en tablett som kan orsaka just det men som jag tar den sista av i dag för att sedan slippa den i tre månader. Slut på den medicinska rapporten, åtminstone för min del!

Idag ska jag åka med mamma till drop-in på hennes vårdcentral i Masthugget. Hon har så ont i armen att hon knappt kan göra någonting här hemma längre, inte ens dra över sig täcket när hon ska lägga sig. Och sist vi var hos doktorn (7 februari) sa han att det inte fanns något att göra och att hon fick nöja sig med värktabletter. Han är sympatisk och empatisk på alla sätt och vis, men jag fick intrycket av att han inte riktigt insåg hur ont mamma faktiskt har. Eftersom jag själv har genomlidit denna djävulska smärta vet jag precis vad det rör sig om, och man kan inte förstå det om man inte själv har haft den. Det är ingen liten löjlig smärta som man kan förbise om man tar sig i kragen det handlar om.

Nu närmar sig snart kördagen. Den gläder jag mig åt något rent otroligt, eftersom jag inte har orkat delta i körens särskilda helger på sådär två år. Det trista är bara att det är en enda dag den här våren. Det brukar ju alltid vara en hel helg och vi har världens roligaste fester på lördagskvällarna, när vi sjunger och skrålar (ja, trots att vi vill sjunga vackert så blir det faktiskt en del skrål på lördagskvällen, undrar varför!) alla körens gamla låtar som de flesta har glömt hälften av och somliga (läs: jag) finner sig sjungande baritonstämman ganska ensamma och allena och undrar vart farao resten av låten tog vägen ... Men jag får nöja mig med det som är. Det blir nog en hel helg i höst, hoppas jag! Den 5 mars gäller det i alla fall. Jag har t o m bytt ut min dialyslördag mot fredagen i stället så jag kan vara med.

En gråtrist dag, men jag tror ändå det finns hopp om sol längre fram. Fåglarna sjunger och måsarna gör stora svep utanför balkongen. De letar nog boplatser nu. De är rejält stora när de kommer så nära inpå. Jag glömmer aldrig den f-b-d-e måsen som en tidig morgon stod med näbben djupt begravd i vår lasagne som vi obetänksamt nog ställt ut, överdragen med glittrande aluminiumfolie, på balkongen kvällen innan. Vi skulle naturligtvis ha ställt den i en papperspåse, så vi får skylla oss själva, men han hade mage att se förolämpad ut när jag försökte schasa bort honom. Till sist lyfte han lojt och lämnade en rejäl röra efter sig som det bara var att slänga. Så den grejen gör vi inte om!

Tjåggarång!

fredag 25 februari 2011

Veckans djur: Blåmes

BLÅMES

En liten tätting med blå hjässa

Blåmesen förefaller vara något ovanligare än sin större släkting talgoxen, men detta beror sannolikt på att den har en mer lokal utbredning. I äldre lövskogar och fruktträdgårdar förekommer båda arterna tillsammans. I Sverige häckar blåmesen upp till Värmland-Dalarna-Gästrikland, men blir norrut allt sparsammare.

Kännetecknande för både talgoxen och blåmesen är de ivriga rörelserna, men blåmesen är emellertid en bättre akrobat p g a sin mindre storlek. Den kryper ut på de finaste grenar och snor runt med huvudet nedåt, allt mycket vigt och skickligt. Blåmesens sång kan höras redan under vintern - en kort drillande fras som skiljer sig ganska mycket från talgoxens mer rytmiska sång - och fortsätter sedan under våren. Därefter drunknar blåmesens sång i den allmänna kören av olika sångfåglar.

P g a sina särskilda födobehov uppträder blåmesen sällan i barrskog. Den förekommer således mest i lövskogar, särskilt med björk och al, och besöker gärna fruktträdgårdar och parker. Den kan också ses i vassområden, en något oväntad miljö för en blåmes. Skäggmesen, som tillhör en annan familj, är en äkta invånare i sådana våtmarksmiljöer. Jämförd med talgoxen består blåmesens diet till en större del av insekter, och frön ingår endast i mindre omfattning.

Blåmesen kan häcka på de mest skilda ställen, i trädhål, murspringor och fågelholkar. Liksom talgoxen gör den ett skålformat bo av mossa som fodras med hår, fjädrar och ulltussar. Vissa par klarar av att föda upp två kullar per år. Arten är huvudsakligen stannfågel, men en del äldre flyttar omkring på vintern och ungarna sprider sig ut till andra områden.

Antal ägg: 7 - 15
Äggens storlek: 15 x 11 mm
Ruvningstid: 13 - 15 dagar
Vikt som vuxen: 12 g
Längd: 12 cm
Spännvidd: 20 cm
Ungarna stannar i boet tills de är ca 20 dagar gamla

Stam: Vertebrata
Klass: Aves
Ordning: Passeriformes
Familj: Pariidae
Släkte och art: Parus caeruleus

torsdag 24 februari 2011

Jag - en supermotivator?

Jag tillåter faktiskt mig själv att vara en ganska stor smula stolt och glad. Kjell, min stolsgranne, bestämde sig slutligen för att sticka sig själv idag. Det har länge hetat "jag når inte" och "jag ser inte" och mycket annat som man drar till med för att slippa möta det obehag som är förknippat med att köra in två grova nålar i sin egen arm. Jag har bearbetat honom allt vad jag kunnat utan att bli för påträngande (hoppas jag!) och så har även sköterskorna. Det var ju så jag började, med att säga "OK, jag ska tänka på saken i alla fall". Och när jag tänkt färdigt agerade jag, till min sköterskas stora chock - hon trodde att jag skulle känna försiktigt på nålen medan hon stack mig. "Ta hit så gör jag det själv", sa jag, och tjong så satt nålarna på plats och den som var mest häpen var nog jag själv. Men så funkar jag. Jag överraskar ofta mig själv med de mest oväntade saker ...

Kjell var väldigt glad efteråt när de kom med den obligatoriska "champagnen". Hans fru Britt stannade kvar medan han stack sig. Jag tror inte hon någonsin trodde att han skulle göra det. Sköterskorna hyllade honom med all rätt och jag fick också en rejäl släng av hyllningar eftersom det var tack vare mig han gjorde detta (sa alla åtminstone, och jag tar åt mig, för jag tror att de har rätt). Och inte nog med denna framgång, idag ville två patienter som inte cyklat tidigare pröva på att cykla. Jag känner mer och mer att jag kan vara till nytta för mina medpatienter och skulle gärna testa en mer seriös roll. Det finns visst någon utbildning som man kan gå som patient tillsammans med en personal, så att man kan prata vid olika tillfällen och på njurskolor och sådant. Det skulle jag jättegärna göra och det har jag sagt till sköterskorna!

Min sköterska, ja. Johanna som jag tycker så mycket om. Henne mister jag i maj, för hon ska ha barn. Så roligt för henne och hennes man! Vi får väl se vad deras katt kommer att säga om det hela! Nu är det ju så att vi inte enbart har vår "egen" sköterska på dialysen, utan det är ofta olika. Men innan jag började sticka mig själv var det knappt någon som vågade gå i närheten av mig eftersom min fistel Fritz var så mäkta besvärlig. De var livrädda för att göra fisteln och mig illa och det förekom faktiskt att någon vägrade sticka mig just p g a detta. Och jag klandrar dem inte, för det var helvetiskt svårt. Men sedan jag "tog över" kan vem som helst ha hand om mig, och maskinen larmar knappt heller. Jag har nog stuckit upp bra kanaler nu, så nålarna bara glider in.

Livet är ljust, mina vänner!

Tjåggarång!

onsdag 23 februari 2011

Nyfriserad och flera böcker rikare!

Det blev inte så många timmars sömn i natt. Jag var så uppe i varv när jag kom hem, glädjehormonerna forsade runt i kroppen och jag måste genast sätta mig och bläddra i mina nya böcker. Köpte ingen skönlitteratur (men det gjorde min bror) utan det blev fina böcker om havet och skärgården, en "ny" (eller nyare än min gamla i alla fall) upplaga av "Mat för liv och lust", "Påtår" med en massa härliga fikabrödsrecept, och så fick jag Pluras kokbok av min bror. Det fanns inga passande historiska böcker på Bokia tyvärr, och en del kokböcker som jag trodde att jag ville ha upptäckte jag att jag faktiskt kunde klara mig utan (ett fall framåt!).

Jag gick därifrån ut i den bitande kölden och natten med saknad, för jag hade velat gå omkring och botanisera mycket längre, men trots att de hade mycket hade jag önskat att de hade mer! Kluvet! Så tog vi en taxi hem och jag kom inte i säng förrän vid halv fyra, och skulle upp åtta. Vi kom sent iväg till klippningen för mamma behöver lång tid på sig att göra sig klar, men Anna, vår frisör, är en tålmodig kvinna och hon vet att vi alltid kommer förr eller senare. Sedan gick vi och åt lunch på Shiraz på Ingenjörsgatan, och då passade jag på att göra en avstickare upp till mitt gamla jobb, Effektiva Tjänster, där Heidi och Julia jobbar. Julia får jag ju träffa redan ikväll i kören, men Heidi saknar jag som en del av mig själv eftersom hon är vilande från kören just nu. Det är fint att ha vänner, särskilt sådana vänner!

Nu sitter jag här väldigt korthårig och gäspar, hur ska detta gå?

Tjåggarång!

tisdag 22 februari 2011

Ohöljd förväntan

Jag bokstavligen hoppar av förväntan inför bokrean. Så barnslig är jag, jag tillåter mig att känna fullt ut allt vad jag kan av glädje. Jag tycker bara det är synd att butikerna har slutat ha nattöppet (förutom Bokia Avenyn då). Det är väl en lönefråga misstänker jag. Nu har de infört "köp 5 reaböcker, betala för 4" och det ska väl på något sätt uppväga det. Men jag minns med saknad de tider man löpte runt till bokhandlarna i centrum på natten för att beta av det bästa. Det är ju en väldigt speciell atmosfär och den är svårslagen, måste jag säga.

Jag låg lågt i kalium idag igen på dialysen och nu ska vi sätta in kaliumtabletter ett tag, så får vi se vad de kan göra. Det kan ligga något hormonellt bakom också sa min läkare idag, så de ska ta lite sådana prover också. Jag har nog inga hormoner ... :-P Det är ju farligt för hjärtat att ha både för låga och för höga kaliumnivåer, så det är ganska känsligt, och det är klart att jag är glad att de håller koll på mig.

Tog en lång, skön, 3-timmars tupplur förut så att jag orkar vara i form nu i natt. Och i morgon kan jag sova, klippningen är ju inte förrän kl 11. Min störtförkylde bror har varit smart och bytt arbetsdag med sig själv så att han är ledig i morgon, och det är nog bra, för han börjar låta som en cirkelsåg. Och på dialysen åt jag - gissa vad? Jodå, ni har rätt! - eftersom jag tyckte att jag kunde behöva lite "kolhydratladdning". :-D

Nu ska jag äta semla. Allt för energin! *nudge, nudge, wink, wink*!

Tjåggarång!

måndag 21 februari 2011

Bland tårtor och grytor

Nu sitter jag här vid köksbordet och sippar på en stor, härlig mugg iskall sangría. Fyyy vad gott det är! Jag har diskat middagsdisken och tittat på "Klass 9A" och blivit vederbörligen upprörd och nu skriver jag recept till matbloggen. Ni som läser den tror väl att jag blivit galen, som jag öser in recept där. Men jag håller på att rensa ut och det är mycket som ska bort, och då måste jag spara de recept jag vill ha kvar någonstans. Bloggen är ett lika bra ställe som någon annanstans tycker jag! Jag kan ju avslöja att jag gör mig av med saker som jag aldrig trodde att jag skulle KUNNA göra mig av med, och det gör mig faktiskt lite stolt över mig själv. Man ska inte låta sig regeras av sina ägodelar, ens om det är recept det är frågan om.

Jag har inte så mycket att skriva om just nu som ni kanske märker, men jag håller på att ladda för bokrean i morgon natt. Jag och bror min går till Bokia på Avenyn, för det är en av de få butikerna (om inte den enda) som har nattöppet. Det här är en av mina högtidsstunder på året, utan jämförelse. Att få gå och plocka bland böcker som har kostat minst det dubbla och faktiskt ha en slant, om än liten, att handla för gör att jag känner mig nästan som en gräddbakelse, lyxig och rik! Det har minsann inte alltid varit så. Ibland har jag bara gått där och suktat, men det har ändå inte kunnat hålla mig borta. Böcker är det absolut bästa jag vet!

Och dagen efter, på onsdag, ska jag äntligen gå och klippa mig. Jag ser ut i håret så jag blir rädd för mig själv. I och med att jag tar så mycket mediciner är mitt hår nästan alltid ledset och trött, och det gör att jag ser glåmig ut. Och om jag nu ska börja simma måste jag ha kort och lättskött hår. Min mamma och jag klipper oss på Kungshöjdsgatan 1, hos en tjej som vi har haft i flera år nu. Hon har resonabla priser och framför allt gör hon som man vill!

Nu ska jag spela lite Island Tribe på Shockwave. Jag erkänner skamlöst att jag är en sucker för sådana där spel. Men jag spelar i alla fall inte World of Warcraft, det ska vara lite oskyldigare spel med farmer och restauranger och grejer.

Tjåggarång!