söndag 13 februari 2011

Grinig

Jag mår inte som jag ska idag, är grinig, trött och sur och motspänstig i största allmänhet. Tycker inte jag orkar någonting och vill ingenting. Nåja, jag förmodar att man får lov att ha sådana dagar. Jag har dock varit hos katterna vilkas gangsterfasoner alltid piggar upp. Men de hade slagit ned en tavla i sovrummet, som antagligen har stått på Emmas och Helges byrå, för det var glassplitter över hela golvet. Jag hade inte möjlighet att städa upp det så jag stängde dörren ordentligt till katternas förtret. Det måste ha skett redan i går men då märkte jag det inte eftersom det var i sovrummet och jag var inte inne där mer än en väldigt kort stund.

Idag ska vi baka Jonasbröd (har döpt brödet efter min vän Jonas i Stockholm som jag fick receptet av), ett jättegott grovt filmjölksbröd som man aldrig tröttnar på och som magen får jobba ordentligt med. Till middag blir det den älskade Köttfärssoppan med morot och potatis som man heller aldrig tröttnar på.

Nu går jag och drar något gammalt över mig så känns det nog bättre sen. Morr.

Tjåggarång!

lördag 12 februari 2011

Kattvakt!

Den här helgen är jag kattvakt åt mina små älsklingar Lars och Gunnar Sträng. Lars har blivit så stor och vuxen sedan jag sist såg efter dem före jul. Han är kastrerad, så det beror kanske på det, plus att han inte blivit färdigvuxen förrän nu (om  ens det). Emma och Helge, katternas ägare och min brors kompisar, har skaffat helt nät till balkongen så jag släppte ut dem där en stund också - eller rättare sagt, det var bara Gunnar Sträng som ville gå ut och sedan gick hon omkring därute och skrek. Lars stannade inne på sovrumsmattan.

Sedan blev det som vanligt hysteri på hög nivå. De jagade varann upp efter väggarna och ögonen stirrade maniskt. Jag tycker det är så roligt! Katter är underbara!

Dialysen gick fint idag fast jag saknade Helen där i stolen till vänster om mig. Man får sina vanor och när något avviker känns det konstigt.

Nu ska jag ta igen mig en stund före middagen, jag har sprungit runt och kopierat mina taxikvitton på biblioteket och postat dem plus mammas färdtjänstansökan, och varit på apoteket, och så nu hos katterna. Jag tittar upp till dem igen efter melodifestivalen ikväll.

Tjåggarång!

fredag 11 februari 2011

Sent som vanligt

Här sitter jag och ugglar i vanlig ordning. Jag tror helt enkelt att jag fortfarande är så uppfylld av känslan att ha en laptop och kunna skriva var jag vill att jag inte riktigt vill sluta skriva på kvällarna. Sådan är jag nog, tyvärr.

Idag gjorde jag två härliga fynd uppe på Ebbes Hörna. Jag var och lämnade några av mina kassettböcker där och hittade en biografi över Katarina di Medici (hurra! Kunde inte köpa den när den var ny för den var för dyr!) för 15 kronor och en likaledes härlig bok med ord och teckningar av Gunnar Brusewitz för 20 kronor. I den senare läste jag en fullkomligt dråplig berättelse om jägare som maskerade sig till kor för att fåglarna inte skulle misstänka något. Men så var det en som förklädde sig till en liggande häst, som var ihålig inuti. Och han försvann från sin förklädnad ett tag och då kom en skock kor och började puffa på hästen så den välte, och de flydde åt alla håll i vild panik när de såg hästens ihåliga inre. Jag med min fantasi såg ju alltsammans framför mig och började gapskratta och kunde inte sluta ... till familjens oro och förtjusning.

Men nu måste jag verkligen krypa till kojs om jag ska orka med dialysen i morgon. Annars kanske jag sticker mig i fel arm.

Tjåggarång!

Nu är det officiellt vår!!!

Nej, jag HAR inte tappat förståndet. I morse klockan fyra hörde mamma koltrasten sjunga! Jag hade precis gått och lagt mig och lyckats somna, så jag missade dessa andlöst vackra toner som jag alltid får tårar i ögonen av. Och för mig är det så, att när koltrasten sjunger är det vår. Det spelar ingen som helst roll om snön ligger knädjup och det är bitande köld, sjunger han så klappar våren på dörren. Då är det inte långt kvar till nyutspruckna blad, den friska doften av grönska i luften, gruset som driver i blåsten i de torra rännstenarna ...

Tjåggarång!

Veckans Djur: Påfågelskejsarfisk

PÅFÅGELSKEJSARFISK
Byter dräkt flera gånger i sitt liv

Påfågelskejsarfisken är en av de märkligaste av alla de fantastiska fiskar som lever i korallrevens värld. De hör hemma i Indiska oceanen och bland Stilla havets atoller. Först på senare tid har vetenskapsmännen lyckats identifiera denna fisk korrekt. Alldeles bortsett från att det alltid är svårt att studera fiskar, finns det faktiskt nära 80 olika arter av kejsarfiskar (tillsammans med de närbesläktade fjärilsfiskarna blir det över 150) och föremålet för studierna förändrar sig hela tiden.

De unga fiskarna är bruna och saknar prydnader. Så småningom får de blå linjer längs sidorna. Till att börja med går linjerna på längden, men när fisken nått vuxen ålder och storlek antar de sitt slutliga utseende.

Påfågelskejsarfisken håller sig inom ett ganska begränsat vattenområde som utgör dess revir. Från detta jagar den bort sina artfränder och även andra fiskar som vågar sig dit. Födan består av koraller och speciellt olika ryggradslösa djur och blötdjurslarver. Fisken hör liksom många andra arter till dem som är mycket omtyckta bland samlare, som föder upp dem i sina akvarier. Det är mycket svårt att få dem att föröka sig där, eftersom det är mycket vanskligt att imitera deras naturliga miljö.

I naturen hänger sig påfågelskejsarfisken (nej, den hänger sig inte, den hän-ger sig! Bellas anm.) åt en utstuderad uppvaktningsritual, efter vilken paret ifråga rensar en bit av en klippa från alger, innan honan lägger sin rom där. Rommen klibbar fast vid underlaget, och hanen befruktar den genom att droppa sin mjölke över den.

Äggläggande
Livslängd: 3 - 4 år
Storlek, vuxet djur: 18 - 30 cm
Under sin utveckling från yngel till fullvuxen fisk ömsar
påfågelskejsarfisken färg flera gånger

Stam: Vertebrata
Klass: Osteichtyes
Ordning: Perciformes
Familj: Chaetodontidae
Släkte och art: Pomacanthus striatus

torsdag 10 februari 2011

Slask, plask och trask

Nåja, så jättemycket trask har det kanske inte blivit idag. Däremot hårdkörning på dialyscykeln i en timme som vanligt. Gårdagen innebar ju en fruktansvärd massa provsmakningar på konferensmässan. Ojoj så mycket gott där fanns! Makroner i fyra smaker (nougat och pistage var allra godast!), underbara smoothies med ananas och havtorn och banan, härliga hemgjorda hälsodrycker, en ljuvlig kantarellsoppa och CHOKLADTRYFFLAR i parti och minut! Ni kan ju tänka er att jag var i sjunde himlen. Även Åres totalt otroliga chokladtryfflar var representerade och jag var där ett flertal gånger och nöp ur strutarna (kokostryffel, mmmmm!). Jag har ju inte ätit choklad på evigheter så snart spricker väl finnarna ut (de brukar komma någon dag efter). Men jag lät bli allt smågodis som låg överallt, det ser jag som en vinst i alla fall.

Tog månadsprover idag och de utföll till belåtenhet, de flesta av dem. Mitt blodvärde är sakta på väg upp efter operationen i höstas. Det tar tid, det där. Men vi dialyspatienter får kämpa med det. Jag får ju "bloddoping", erytropoietin (eller hur farao det nu stavas), två gånger i veckan genom en spruta i magen, och det har jag fått i flera år nu. Men innan jag började få dialysbehandlingar gav de absolut inget resultat. Jag tryckte i mig dem länge, länge, och efter ungefär ett halvår i dialys började värdet långsamt klättra uppåt. Den dag jag kom upp på 100 i värde var jag lycksalig efter att ha legat på runt 90 i ett par år. Tänk vad man kan bli glad för en sådan sak!

Jag är överhuvudtaget glad idag. Och jag har kommit underfund med att det här med min glädje och min lycka, det kräver en massa energi. Jag går ju på högvarv hela tiden och så rätt vad det är måste jag gå och lägga mig och somnar på stubinen, precis som en trött liten hundvalp (men likheterna upphör vid tröttheten!). Men jag tar hellre glädje och trötthet än tristess och depression. Anytime! Konstigt va? ;-D

I morgon är det dags för Veckans Djur igen. Ska bli spännande att se vad det kan bli! Jag gillar det här med att blogga och dela med mig av kunskaper och saker som jag har. Det finns väl alltid någon som är intresserad. Jag skulle nog ha varit lärare egentligen och hade ju faktiskt en gång i tiden ambitioner att bli det. Jag sökte in till lärarhögskolan för att plugga till ämneslärare i engelska och spanska. Men det rann ut i sanden. Och kanske det ändå var tur, jag vet inte om mitt tålamod hade räckt till att tampas med dagens ungdomar ...

Nej, nu ska jag ägna mig lite åt min matblogg och min engelska blogg också. Hoppas den otäcka blötsnön drar åt något annat håll annars dränker jag mig i skurhinken i morgon.

Tjåggarång!

onsdag 9 februari 2011

Hemma och vänder ...

... innan jag åker vidare till kören. Gigen gick bra, bortsett från att vi p g a arrangörsmiss inte fick sjunga vår sista låt sista passet. Vi blev snöpligen avbrutna och fick med proffsleendet på plats knalla därifrån.

Det är kargt ibland att vara i showbiz! :-D

Tjåggarång!

PS. Glömde nämna att vi lyckades fastna i hissen också, 8 personer varav 7 av oss och en tjej som visade tydliga tecken på att bli hysterisk så småningom. Jag förstår om man blir det i en trång och varm hiss, men som tur var började den så småningom lätta och åkte nedåt i sakta mak. Tur att det var efter vårt sista sångpass, annars hade det blivit en mager kör ...