torsdag 19 maj 2011

Trassel och krångel i datorvärlden

Tittut, har ni saknat mig? JAG har saknat mig! På ett par dagar har det inte gått att komma in på min blogg p g a "för lång URL". Jo, jag kom in på själva bloggen, men kunde inte göra något där till min stora frustration. Inte för att det har hänt något direkt, men jag vill ju kunna blogga när andan faller på. Och inte vet jag varför URLn plötsligt var lagom lång nu heller.

Är fullständigt uppslukad av boken "Shantaram" som jag lånade av min brors kompis Emma. Jag är snart klar med den nu och den har över 900 sidor. Jag har aldrig läst maken till bok att hålla en fängslad i så många sidor. Man tappar aldrig intresset. Jag måste införskaffa mitt eget ex så fort jag går förbi någon Pocket Shop. Köpte en annan pocket idag som heter "En mässa för de döda" och handlar om Paris och armeniska kretsar där, den verkar väldigt bra. ICA har börjat ha ett riktigt stort bokbestånd, kul tycker jag!

Och så ska jag väl inte nämna att jag på kort tid skaffat ytterligare tre st av "Det medeltida ..."-serien och väntar på den fjärde och sista, sedan har jag alla sju. Jag är galen, det vet jag, men finns det flera delar i en serie vill jag ha dem alla så fort som möjligt.

Nej, nu är det dags att uppsöka sängen. I morgon är det först städning, sedan promenad med Frivilligcentralen och sedan fotvård med mamma på Linnégatan. God natt!

Tjåggarång!

söndag 15 maj 2011

Här doftar Spanien!

Lök och vitlök som fräser i olja ... det luktar Spanien och det är en oslagbar aptithöjare för mig. Det är en doft som jag önskar jag kunde konservera på burk och öppna när jag är aptitlåg. Det blir sen middag idag, mycket sen ... men det blir ris, tomatsås och fläsk! MUMMA!

Tjåggarång!

lördag 14 maj 2011

Våt grönska

Har ni tänkt på hur vacker den nyutspruckna grönskan blir när det regnar på den? Den lyser smaragdgrönt i gråheten och det doftar syrligt grönt i luften. Jag står ibland ute på balkongen och tittar på de två träden som växer alldeles nedanför. Jag minns när de var alldeles nyplanterade när kvarteret inte ens var färdigbyggt, och nu når det ena trädets topp nästan upp i nivå med vår balkong. Det är SÅ man märker hur tiden går, om man inte har några barn så att man kan förundra sig när de plötsligt fyller 20. (Om man inte vill stå framför spegeln och räkna grå hårstrån förstås, men roligare kanske man kan ha!)

Mandelkakorna blev en succé på dialysen idag. Jag har bjudit sköterskorna på den förr, men det var många som inte jobbade då och som fick chansen att smaka idag. Min egen läkare kom ner och berättade att han ätit två bitar. Läckergommen!

Fick veta idag att jag kommer att få skjuts av Bari-transporten till Landvetter den tidiga morgonen vi ska åka till Stuttgart. De plockar upp mig på lämpligt ställe. Skönt att ha vänner som ställer upp för en icke bilburen körkompis!

Idag var det pannbiff med lök till middag, "rester" från igår. Vi gör alltid en rejäl laddning som räcker i minst 2 dagar. Och jag måste säga att pannbiff hör till mina 5-i-topp-rätter. Jag älskar det, särskilt när man har så mycket hackad lök i färsen som vi alltid har, både i pannbiff och köttbullar. Det ska smaka rejält med lök när man biter i dem! Och massor av gyllenstekt lök ska det vara till, så det så!

Ikväll till Eurovision blir det grönsaksstavar med vitlöksdip. Dipen gör vi såklart själva. Jag fick ett sådant sug efter det i dialysstolen idag, riktigt kände hur gott det skulle vara med morot och gurka och en stark vitlöksdip.

Min aptit har varit lite bättre på sista tiden, tack och lov. Jag tror att när jag balanserar upp målen på rätt sätt med näringsdrinkar får jag inte den här trista aptitlösheten. Illamåendet efter maten har också gett med sig (peppar, peppar) vilket är jätteskönt, för fy vad tråkigt det är att känna det så fort man svalt sista tuggan! Jag kan ju inte suga i mig hur många hallonkarameller som helst heller ... :-D

Tanken på att skriva en bok mognar för varje dag i mig. Men det är viktigt att låta det få ta sin tid och inte stressa fram något som inte blir bra, bara för sakens skull. Jag måste ju tänka tillbaka på hur det var i början, hur jag kände mig, hur orden föll, hur rädd jag faktiskt var att jag inte skulle överleva min kollaps här hemma. Men jag blir väldigt exalterad vid tanken på att skriva om allt det här, något jag förstår mig på och har upplevt. Jag kan knappt bärga mig tills jag får sätta igång. Undrar om man borde skriva några stycken först och sedan skicka till förlag och höra om det finns intresse att ge ut det? Jag är ju inte så dum att jag tror att de ska acceptera allting på direkten, men jag tror faktiskt inte att det finns mycket skrivet om det här ur patientsynpunkt. Sedan vill jag ha det gjort så att jag känner att det är JAG, m a o med några recept inbakade här och där och lite annat snack. Det ska inte bli en fackbok som helt strikt håller sig till vad som är bra att äta vid njursjukdom eller så.  Nej, det ska vara JAG. Och jag fuskar med både ost och annat när andan faller på!!!

TjåggaRÅNG! :-D

fredag 13 maj 2011

Hej vad det går på Ystadbanan!

Har smitit från Så ska det låta, som jag alltid gör när bildfrågan kommer. Idag har jag hunnit med mycket, känns det som - bl a bakat två mandelkakor som jag ska ha med mig till dialysen i morgon. Den 15 maj 2009 steg jag på något darriga ben in på Lundbydialysen för första gången och det tycker jag är värt att fira. Men i morgon är det bara personalen som får kaka. Jag vill inte bli skyldig till att göda mina medpatienter stup i kvarten! :-D

I torsdags fattade jag ett beslut som jag är mycket glad över. Jag ska försöka skriva en bok om mitt nuvarande liv med dialys och så mycket att uppskatta som jag kanske aldrig tänkte på förr. Jag har t o m den absolut perfekta titeln, och det var Gunnel i köket som intet ont anande gav mig den. Den ska heta "Carbonara klockan 12?" För er som delar dialysens 12 timmar i veckan med mig är det ingen större överraskning. Visserligen äter jag minst lika ofta spaghetti med köttfärssås, men av någon anledning klingar Carbonara bättre än "Spaghetti med köttfärssås klockan 12?". Det är inte samma rytm, liksom ...

Så nu tänker jag hela tiden på hur jag ska utforma texten, och självfallet ska jag ha bilder också. Jag har ju så länge velat skriva en bok, och det här begriper jag ju mig faktiskt på. Det kan vara bra att det finns en insidesskildring av en så viktig livsuppehållande behandling som dialysen (det kanske det visserligen finns redan, men ingen som är skriven av mig!) och kanske den faktiskt kan hjälpa en och annan som står inför dialysbehandling och är lika livrädd och ynklig som jag var när det började talas om saken för min del.

Detta är ett spännande projekt och en än mer spännande utmaning, mina vänner! Önska mig lycka till när jag styr ut på ordhavet. Kanske det inte är en själ som vill ge ut mitt alster när det väl blir klart, men jag tänker göra ett ärligt försök!

Tjåggarång!

torsdag 12 maj 2011

Nu har det gått några dagar ...

... och jag har väl så sakteliga hämtat mig från allt som skett sista tiden. Vaknade idag med ont i benet, vilket gjorde att jag skippade morgonpromenaden före dialysen och även cyklingen idag. Förmodligen knyckte jag väl till något på kören igår. Inget jag direkt undrar över, men skönt ändå att få läsa HELA dialysen för en gångs skull (fast jag måste erkänna att jag saknar cyklingen och känner mig halv utan den!).

Idag är det lite obestämt väder, men skönt tycker jag. Jag var en sväng på apoteket på Chapmans Torg och hämtade ut de smärtlindrande plåster jag sätter över mina stickhål före varje dialys. De har fortfarande inte kommit tillrätta med barnsjukdomarna som uppstod vid installationen av det nya datasystemet. Stackars personalen, jag kan mycket väl tänka mig hur det känns att stå där och filura och se köerna växa! Jag är ju mer eller mindre mantalsskriven på det apoteket och känner mig lite beskyddande gentemot personalen, för de är verkligen trevliga och tillmötesgående på alla sätt och vis. Nu är jag dessutom så igenkänd att jag inte ens behöver visa leg. Inte illa!

I övrigt gick allting bra idag. Vi flödesmätte Fritz igen (ska göras en gång i månaden) och han fick fullt godkänt. Pust. Jag blir så lättad när allting är som det ska. Det känns som om jag gärna vill slippa mer strul nu och få slappna av så mycket som möjligt inför Stuttgartresan. Fast magnetröntgen på hjärnan den 23 maj hänger där som ett svart och hotande moln. Jag säger till mig själv att inte oroa mig, men det är klart att man tänker på det, annars vore man inte normal. Men jag har bestämt att det inte ska finnas något otillbörligt där, och så är det bra med det.

Ikväll är det dags att se hur det går för Saade i Eurovision. Jag är hjärtligt trött på låten som jag tycker är fruktansvärt monoton och fantasilös. Undrar om det inte blivit en smula för mycket Fredrik Kempe i festivalen på senare år! Han skulle behöva ligga i träda lite och återhämta sig och sitt skapande. Men Eric Saade är det inget fel på. Han sjunger bra och kan röra sig på scen. Men ge honom för jösse namn något annat att bita i!

Tjåggarång!

måndag 9 maj 2011

Munter så det räcker!

Är nu åter från mitt lilla måndagsäventyr och kan med fog säga att jag nu är munter och glad så det räcker. Jag åkte inte riktigt hela vägen, så att säga, men stannade på näst sista hållplatsen. Usch vad patetisk jag är som försöker få er att begripa utan att tala ur skägget (fast jag har bara en liten mustasch). Men i sinom tid kommer ni att få veta ... om ni nu inte redan listat ut det förstås.

Hem kom jag till en ljuvlig tortilla de patatas som jag hungrigt kastade mig över. Den lille trasten sjunger så man blir andäktig och jag har redan hunnit jaga ut en geting ur lägenheten efter att först ha dansat vild krigsdans (på stela fötter) då dessa obehagliga stickdjur alltid flyger upp i ansiktet på mig, helt oskyldiga människa. Jag hoar och tjuter så det skallar i väggarna och åstadkommer underliga, aldrig förr skådade skutt - till stor förnöjelse för resten av familjen. Korrekommittén, en dag ska jag visa er mina skutt, de kanske kan komma till användning i kören.

TjåggaRÅNG, nu ska jag vila mig efter dagens strapatser!

söndag 8 maj 2011

Nu så ...

... smiter jag iväg på min måndagsmuntration, som jag berättade om i ett tidigare inlägg. En taxi kommer 7.40 och för mig ... någonstans. Jag bör vara tillbaka tidigt ikväll, men kommer inte att säga något då heller! :-D

Tjåggarång!