En dag som idag måste man ju skriva ett inlägg på bloggen - det är ju idag vi sparkar ut det gamla året och tar emot det nya med öppna armar (?). Jag är alltid kluven på nyårsafton. Jag älskar att få 365 helt oförbrukade dagar att disponera (faktiskt blir det ju 366 dagar 2012!), men samtidigt blir jag lite sorgsen över att de där andra 365 dagarna alltid försvinner så fort. I vanliga fall är jag inte den som bryr mig över att tiden går, men just på nyår blir det så påtagligt ... Det är ju nästan som om man ser årtalen skifta framför ögonen.
I alla fall, en dag som idag ska man tala vist och sansat om året som gått och vad man förväntar sig av det år som kommer. Men jag är varken särskilt vis eller sansad, och jag säger på stående fot ett varmt välkommen till 2012 för det är ett år jag förväntar mig massor av. Vem vet vad året kommer att innebära för mig? Lite vet jag ju, men jag hoppas på den största och mest omvälvande överraskningen av alla - en transplantation, förstås. Den 27 januari 2012 har jag väntat i ett år, men det är ju ingen nyhet att vi har brist på organ och inte heller att politikerna vill spara även på vårt område. Om jag var politiker skulle jag skämmas ögonen ur mig för att vilja spara på något enda fält vad gäller oss kroniskt sjuka, eller inom vården över huvud taget. Men det är ju jag det ...
Hur som helst, sköt om er under 2012 och var riktigt rädda om varandra! Jag ska försöka uppdatera bloggen oftare, men jag har som ni såg i förra inlägget inte mått särskilt bra under hösten. Förhoppningsvis blir det bättre! Jag tappar nämligen aldrig hoppet ...
Kramar, och inte minst - TJÅGGARÅNG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar