Munter så det räcker!

Är nu åter från mitt lilla måndagsäventyr och kan med fog säga att jag nu är munter och glad så det räcker. Jag åkte inte riktigt hela vägen, så att säga, men stannade på näst sista hållplatsen. Usch vad patetisk jag är som försöker få er att begripa utan att tala ur skägget (fast jag har bara en liten mustasch). Men i sinom tid kommer ni att få veta ... om ni nu inte redan listat ut det förstås.

Hem kom jag till en ljuvlig tortilla de patatas som jag hungrigt kastade mig över. Den lille trasten sjunger så man blir andäktig och jag har redan hunnit jaga ut en geting ur lägenheten efter att först ha dansat vild krigsdans (på stela fötter) då dessa obehagliga stickdjur alltid flyger upp i ansiktet på mig, helt oskyldiga människa. Jag hoar och tjuter så det skallar i väggarna och åstadkommer underliga, aldrig förr skådade skutt - till stor förnöjelse för resten av familjen. Korrekommittén, en dag ska jag visa er mina skutt, de kanske kan komma till användning i kören.

TjåggaRÅNG, nu ska jag vila mig efter dagens strapatser!

Nu så ...

... smiter jag iväg på min måndagsmuntration, som jag berättade om i ett tidigare inlägg. En taxi kommer 7.40 och för mig ... någonstans. Jag bör vara tillbaka tidigt ikväll, men kommer inte att säga något då heller! :-D

Tjåggarång!

Bor jag verkligen inte på Rivieran?

Jag har just varit ute på en promenad i den ljuvliga försommardagen. Det var meningen att jag skulle gå på en dramatiserad historisk promenad i Gathenhielmska reservatet, men när jag kom dit var ingen där. Så jag gick till glassbutiken och köpte mig en underbar fantastisk glass i stället och gick upp i reservatet och satte mig på en bänk i lugn och ro med min bok om det medeltida Västergötland (jag går alltså ingenstans om det så bara är till apoteket utan en bok i ryggsäcken). Där satt jag och njöt och läste och skedade i mig min glass. Valet idag blev ägglikör och hasselnöt. Fåglarna kvittrade, framför allt trasten som sjöng som aldrig förr (jag ger mig den på att det är samma trast som brukar sitta i linden utanför vårt vardagsrumsfönster och nästan sjunga oss till tårar på kvällarna).

Det är i sådana stunder jag undrar om jag verkligen bor i Göteborg. Uteserveringarna är smockfulla, grönskan fullkomligt bolmar runt omkring mig, solen strålar och ljudet av trafik och storstad blir väldigt avlägset. Tänker jag bort det helt kan jag inbilla mig att jag sitter i min egen trädgård i södra Frankrike och just ska hugga in på en nybakad persikogalette. Vad skulle jag inte ge för att få göra det på riktigt?! Men då slår det mig att jag ändå har det så otroligt bra. Tänk vilken lyx att få känna sig som i södra Frankrike och ändå sitta i Göteborg och inte behöva lägga ut ett öre på resan! Visserligen brister illusionen när man efter några steg kommer ned till Allmänna Vägen igen, men den stunden det varar är det faktiskt på riktigt, och jag har åter fått en mycket nyttig lektion i att leva i nuet.

Tjåggarång!

Jag ska ut och kryssa!

Jag fick erbjudande om en gratiskryssning till Mariehamn häromdagen. Ni vet, sådana där skräpmail man får tretton på dussinet av. Dessutom ska man ju ta sig till och från Stockholm också och äta och allt, och det gör värdet på gratiskryssningen ganska ringa. MEN - den här gången bestämde jag mig för att trots allt utnyttja erbjudandet. Skattepengarna kommer ju om en inte alltför avlägsen framtid vilket gör att det inte blir väldigt ekonomiskt kännbart. Mor och jag åker söndagen den 3 juli och kommer hem dagen efter, så jag missar inte ens någon dialys. Bättre kan det knappast bli. Vi åker med Birka Paradise, och till och från Stockholm åker vi tåg. Vi satte min spårhund till bror på att hitta billigast möjliga biljetter åt oss och han lyckades som vanligt. Finns det någon som har koll på biljettpriser, resor, kartor och vägar så är det Mikael. Han är väldigt bra att ha i sådana sammanhang.

Så nu har jag något konkret att se fram emot, förutom Stuttgart-resan med kören som jag får en lyckostöt i magen av varje gång jag tänker på den!

Tjåggarång!

Idag är en toppendag!!! (Varning för facktermer ...)

Jag fick en suverän dialys idag med ett värde på 1,67 ... tror att det är den bästa dialys jag någonsin haft. Clearance var som bäst uppe på 306 och det var flera veckor sedan jag såg sådana siffror. Fick också resultaten från månadsproverna vi tog i torsdags och de var bra. Fosfaterna var nere på 1,10 - helt otroligt! Som jag kämpar och sliter med de där j-a enorma hästtabletterna som jag mår så illa av efter maten. Det känns skönt att det betalar sig, måste jag säga, det gör det hela lite lättare och mer värt det. Körde hårt på cyklingen och såg nästan alldeles tydligt mitt rosa glädjemoln, som jag inte heller har sett på ett alldeles för långt tag för att det ska kännas bekvämt.

Så allt är precis som det ska idag, förutom att jag har huvudvärk, men det är jag fullt villig att bortse från. Lite får det ju kosta att ligga på topp!

TjåggaRÅNG! :-D

PS. Vaknade mitt i natten idag, klockan var kvart över tre, och trasten sjöng sitt lilla glada hjärta ur sig där ute. Gick upp och drack lite och somnade sedan om till hans ljuva toner. Är det inte en fantastisk, underbar tid vi upplever just nu? Ta vara på tiden, alla människor!

10 liter köttfärssås - till MIG!

Nåja, kanske jag överdriver lite. Jodå, vi har gjort 10 liter köttfärssås, men allt är inte till mig. Blev ni klokare? Tänkte väl inte det.

Saken är den, att jag är inne i en tydligen långvarig matsvacka. Känner inte för att äta just någonting, är inte sugen på någonting mer än spaghetti och köttfärssås som jag skulle kunna äta dygnet runt och fortfarande le glatt efteråt. Därför köpte vi 3 kg blandfärs för ett par dagar sedan och satte oss och hackade lök, vitlök och stod vid spisen och brynte färs och hällde i krossade och passerade tomater. Grytan fick puttra länge, länge, och vi kryddade i flera omgångar.

Sedan frös vi in hela rasket i mindre och större aluminiumformar. Lätt att plocka fram en när jag inte vill äta vad de andra i familjen äter till middag. Den tinar snabbt i kastrullen och spaghettin kokar ju på 7 - 8 minuter. En liten sallad till och min middag är bärgad, och jag äter med god aptit.

Man måste vara om sig och kring sig för att man ska få nåt i sig och på sig, som han sjöng, Thore Skogman! Sådant får man göra på sina dialysfria dagar, men de är ju ganska många ändå. Idag bakar vi t ex Jonasbröd, min Stockholmsväns fantastiska filmjölksbröd som borde få Nobelpriset. Två härliga bröd står i ugnen och ska vara kvar där i två timmar. Under tiden kan man förslagsvis dansa hambo eller schottis. Det gör jag ibland i vår 7 m långa hall.

Tjåggarång!

Tillbaka till verkligheten :-D

Livet går på i sin vanliga lunk. Men gårdagens snöflingor tycker jag inte var helt nödvändiga. Visst, man kan påstå att man är inställd på att det är opålitligt väder även i maj, men när det väl kommer till kritan blir man lika skitförbannad som man säger att man inte borde bli. Man borde inte låta vädret uppröra sig, minsann. Men min taxichaufför som körde mig till dialysen igår blev så sänkt av vädret att han började dilla om att vi inte hade någon framtid i det här landet och att vi (underförstått) lika gärna kunde ta livet av oss allihop. Då tyckte jag att det blev lite väl negativa vibbar i bilen varför jag vände mig mot honom och sa: "Jag är på väg till en behandling som gör att jag kan leva vidare och faktiskt FÅ en framtid, så jag tar inte vid mig SÅ mycket av lite snö! Även om den kommer i maj!" Den chauffören är alltid sur, svarar knappt på tilltal och suckar hela tiden, men igår slog han rekord.

Sen tror jag han skämdes en liten smula, för jag fick t o m ett leende när jag klev ur bilen. Eller det kanske var för att han var glad att bli av med mig ...

Kanske, kanske det blir en liten muntration för mig på måndag. Men ni får inte ett ord ur mig, inte ens med skedtortyr!

Jag sitter här för att skjuta upp städningen en liten stund. Det är ett ofog, jag vet, men jag orkar bara inte just nu. Om en liten stund gör jag det, det vet jag. Jag har minsann redan börjat plocka och därtill stuvat om i en av mina bokhyllor så jag fick plats för mina nya historiska böcker. Nu står Vasadöttrarna, Pompeji, Antikens Värld och Julius Caesar där och glänser, plus några till. Några av kokböckerna från bokrean är fortfarande husvilla men det ordnar jag en annan dag.

Tjåggarång!