Nåja, kanske jag överdriver lite. Jodå, vi har gjort 10 liter köttfärssås, men allt är inte till mig. Blev ni klokare? Tänkte väl inte det.
Saken är den, att jag är inne i en tydligen långvarig matsvacka. Känner inte för att äta just någonting, är inte sugen på någonting mer än spaghetti och köttfärssås som jag skulle kunna äta dygnet runt och fortfarande le glatt efteråt. Därför köpte vi 3 kg blandfärs för ett par dagar sedan och satte oss och hackade lök, vitlök och stod vid spisen och brynte färs och hällde i krossade och passerade tomater. Grytan fick puttra länge, länge, och vi kryddade i flera omgångar.
Sedan frös vi in hela rasket i mindre och större aluminiumformar. Lätt att plocka fram en när jag inte vill äta vad de andra i familjen äter till middag. Den tinar snabbt i kastrullen och spaghettin kokar ju på 7 - 8 minuter. En liten sallad till och min middag är bärgad, och jag äter med god aptit.
Man måste vara om sig och kring sig för att man ska få nåt i sig och på sig, som han sjöng, Thore Skogman! Sådant får man göra på sina dialysfria dagar, men de är ju ganska många ändå. Idag bakar vi t ex Jonasbröd, min Stockholmsväns fantastiska filmjölksbröd som borde få Nobelpriset. Två härliga bröd står i ugnen och ska vara kvar där i två timmar. Under tiden kan man förslagsvis dansa hambo eller schottis. Det gör jag ibland i vår 7 m långa hall.
Tjåggarång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar