Jag har ingen vidare dag idag. Visst, det gick bra på dialysen, väldigt bra t o m, men en av dem jag pratade ganska mycket med där dog den 24 juni. På midsommarafton, när naturen står i sitt vackraste flor ... Hon hade så ont, låg ofta och bara grät, och det gjorde så ont att höra. När döden kommer så nära kommer man lite grann ned på jorden, även om jag nu för tiden har ett ganska realistiskt förhållande till den (döden). Hon dog nog inte av själva njursjukdomen, men jag vet inte vad som knäckte henne till slut. Dock lade detta lite sordin på stämningen resten av förmiddagen för mig, och nu på kvällen har jag blivit tankfull. Men det kan vara bra att tänka lite ibland ...
Så det blir inget långt inlägg idag, jag är inte alls på humör. Men jag vet ju att ni tar mig som jag är.
Tjåggarång.
En vardagsblogg om mig, mina nära och kära och mitt liv, som (förmodligen) de närmaste 3 - 4 åren tillbringas i väntan på njurtransplantation. Lätt skruvad humor, motivation, recept och matprat utlovas definitivt.
torsdag 30 juni 2011
måndag 27 juni 2011
Sommar i P1 och Östra Nedsjön
Jag hyser en stark och obändig kärlek till radions sommarprogram. Egentligen har jag alltid älskat radio, och gör fortfarande fast jag lyssnar så lite numera. Förr om åren lyssnade jag på radio jämt. När jag var hemma och var sjuk var det radion som höll mig sällskap, när jag inte höll på att skriva sönder vår skrivmaskin. När jag var arbetslös lyssnade jag på radio om dagarna - då var ju ingen annan hemma som jag kunde prata med.
Och Sommar är ett slags ikonprogram för mig. Jag minns ju så väl alla somrar när vi kånkade ned radion till stranden och pallade upp den mot en sten i skydd för solen. (Att vi sedan hade en korg med lite smått och gott i förutom solkrämer och tvål och shampoo hör inte hit ... :-D) Och så låg vi och torkade på våra badlakan medan tänkvärdheter och musik strömmade ut över sand och sjö i en salig blandning. Gud så jag saknar "vår" lilla strandbit och sjön, som är en spricksjö och ganska kall. Så mycket man upplevde vid Östra Nedsjön under alla de 25-talet somrar man hade lyckan att få vara där. Då man hörde dit ... Jag kunde sitta och titta ned på bottnen genom det klara vattnet och bara låta mig fascineras av det mönster solen ritade på den vågiga sanden där nere under vattnet. Ibland var vattenståndet rejält lågt och då kom sjögräset snabbt, innan man ens hunnit ut lårdjupt. Det gillade jag inte. Det sades att en flicka blivit mördad och sänkt i sjön, och en gång vid lågt vatten när jag fick gå riktigt långt ut för att kunna dyka kunde jag svära på att jag såg en skepnad långt där nere, med armarna sträckta uppåt. Men det var nog bara en gammal rutten stock ... ?
På kvällarna ropade lommarna långt därute på sjön. Då riste det i mig. Det lät så övergivet, så kusligt och samtidigt så lockande. Lommen är ju en vacker sjöfågel, men jag kunde bara se dem på långt avstånd därute på vattnet, som svarta klumpar.
I lördags var det Mark Levengood som var sommarvärd, och igår Torgny Lindgren. Jag märker att jag blir lugn som en filbunke av att sitta och lyssna utan att göra något. Det känns som en gåva som någon vill ge till mig, en och en halv timmes absolut lugn och ro. Kanske kan man snappa upp något att adoptera i ens eget sinne, som man kan ta fram som en pärla i en ask när livet känns tungt? Jag tänker lyssna på vartenda program i år. Det har jag sagt flera år, men aldrig gjort det när det kommit till kritan. Jag behöver det lugn som radion ger - och då menar jag inte när den spelar fruktansvärd s k musik. Prat och musik i en bra blandning - och det ska vara musik som talar till mig, som går raka vägen in i mitt hjärta. Som Mahlers 5:e symfoni t ex. Lyssna på den, ni som inte gjort det! Jag gråter floder, för hjärtat skälver i mig och att gråta är det enda sättet jag kan hantera de känslorna på.
Nu förirrar jag mig ut i universum märker jag. Det är sängdags för länge sedan, jag ska ju till dialysen i morgon. Så godnatt och
Tjåggarång!!!
Och Sommar är ett slags ikonprogram för mig. Jag minns ju så väl alla somrar när vi kånkade ned radion till stranden och pallade upp den mot en sten i skydd för solen. (Att vi sedan hade en korg med lite smått och gott i förutom solkrämer och tvål och shampoo hör inte hit ... :-D) Och så låg vi och torkade på våra badlakan medan tänkvärdheter och musik strömmade ut över sand och sjö i en salig blandning. Gud så jag saknar "vår" lilla strandbit och sjön, som är en spricksjö och ganska kall. Så mycket man upplevde vid Östra Nedsjön under alla de 25-talet somrar man hade lyckan att få vara där. Då man hörde dit ... Jag kunde sitta och titta ned på bottnen genom det klara vattnet och bara låta mig fascineras av det mönster solen ritade på den vågiga sanden där nere under vattnet. Ibland var vattenståndet rejält lågt och då kom sjögräset snabbt, innan man ens hunnit ut lårdjupt. Det gillade jag inte. Det sades att en flicka blivit mördad och sänkt i sjön, och en gång vid lågt vatten när jag fick gå riktigt långt ut för att kunna dyka kunde jag svära på att jag såg en skepnad långt där nere, med armarna sträckta uppåt. Men det var nog bara en gammal rutten stock ... ?
På kvällarna ropade lommarna långt därute på sjön. Då riste det i mig. Det lät så övergivet, så kusligt och samtidigt så lockande. Lommen är ju en vacker sjöfågel, men jag kunde bara se dem på långt avstånd därute på vattnet, som svarta klumpar.
I lördags var det Mark Levengood som var sommarvärd, och igår Torgny Lindgren. Jag märker att jag blir lugn som en filbunke av att sitta och lyssna utan att göra något. Det känns som en gåva som någon vill ge till mig, en och en halv timmes absolut lugn och ro. Kanske kan man snappa upp något att adoptera i ens eget sinne, som man kan ta fram som en pärla i en ask när livet känns tungt? Jag tänker lyssna på vartenda program i år. Det har jag sagt flera år, men aldrig gjort det när det kommit till kritan. Jag behöver det lugn som radion ger - och då menar jag inte när den spelar fruktansvärd s k musik. Prat och musik i en bra blandning - och det ska vara musik som talar till mig, som går raka vägen in i mitt hjärta. Som Mahlers 5:e symfoni t ex. Lyssna på den, ni som inte gjort det! Jag gråter floder, för hjärtat skälver i mig och att gråta är det enda sättet jag kan hantera de känslorna på.
Nu förirrar jag mig ut i universum märker jag. Det är sängdags för länge sedan, jag ska ju till dialysen i morgon. Så godnatt och
Tjåggarång!!!
lördag 25 juni 2011
Trevlig dag igår!
Midsommarfirandet hos min moster i Lindome avlöpte helt enligt planerna, som det alltid gör. Inga överraskningar (utom möjligen att hennes katt Bamse, som alltid springer och gömmer sig när vi kommer, plötsligt drogs ut i köket av någon mystisk lockelse, hoppade upp på diskbänken och började sätta i sig gräslök!). Men som vi åt! Först det vanliga, fast köttbullar i stället för sill för mig, sedan enormt mycket jordgubbar och sedan mammas vidunderliga äppelkaka ... att vi inte sprack. Fast på midsommar FÅR man äta mycket!
På kvällen, när vi precis kommit hem, gjorde jag en sväng upp till gosekatterna naturligtvis. Kunde ju inte lämna dem precis utan skötsel och kel ända till nu på morgonen, när jag snart ska dit igen. Min kompis har en lampa i vardagsrumsfönstret som är tidsinställd och går igång när det börjar skymma. Jag tycker det är bra, gillar inte tanken på att katterna ska bo i en lägenhet där det är kolmörkt på natten när matte är borta.
Dagen verkar än så länge lovande, solen skiner och himlen är blå. Jag tror inte ens att det blåser särskilt mycket. Jag är så trött på den eviga vinden att jag skulle vilja kräkas lite på den. Blåst är det värsta jag vet. Det får gärna regna, bara det inte blåser samtidigt. Fast i den här stan är det väl en utopi! Friska västerhavsvindar, jo jag tackar jag ... not.
Som sagt, snart upp till katterna igen för en trivsam stund med lite högläsning ur reseboken om Rom. Men jag sitter här och gäspar ... blir nog en lur senare under dagen, oavsett hur fint vädret är! Visst får man väl vara lat på midsommardagen?
Tjåggarång!
På kvällen, när vi precis kommit hem, gjorde jag en sväng upp till gosekatterna naturligtvis. Kunde ju inte lämna dem precis utan skötsel och kel ända till nu på morgonen, när jag snart ska dit igen. Min kompis har en lampa i vardagsrumsfönstret som är tidsinställd och går igång när det börjar skymma. Jag tycker det är bra, gillar inte tanken på att katterna ska bo i en lägenhet där det är kolmörkt på natten när matte är borta.
Dagen verkar än så länge lovande, solen skiner och himlen är blå. Jag tror inte ens att det blåser särskilt mycket. Jag är så trött på den eviga vinden att jag skulle vilja kräkas lite på den. Blåst är det värsta jag vet. Det får gärna regna, bara det inte blåser samtidigt. Fast i den här stan är det väl en utopi! Friska västerhavsvindar, jo jag tackar jag ... not.
Som sagt, snart upp till katterna igen för en trivsam stund med lite högläsning ur reseboken om Rom. Men jag sitter här och gäspar ... blir nog en lur senare under dagen, oavsett hur fint vädret är! Visst får man väl vara lat på midsommardagen?
Tjåggarång!
fredag 24 juni 2011
Glad midsommar!!!
Även om vädret inte är riktigt på vår sida (fast solen kämpar för att gå genom molnen nu) är det midsommarafton idag, och vi ska snart åka iväg till moster i Lindome för att äta lite gott och spela spel och tjôta lite. Mamma och jag åker färdtjänsttaxi hela vägen dit för 140 kr för oss båda. Det hade varit en bråkdel av vad en normal resa med Minitaxi hade kostat, och sedan kostar det lika mycket hem och det täcker ändå inte en normal enkelresa. Så det kan vi inte klaga på! Vi har med oss mammas underbara äppelkaka och lite vaniljvisp att njuta till kaffet, för till efterrätt blir det jordgubbar.
Gardenian får jag nog tyvärr räkna bort. Den mår inte bra i mitt rum även om bladen just nu är buskiga och fina. Jag försöker hålla luftfuktigheten och temperaturen men många blad blir ändå bruna i kanterna eller gula och faller av. Jag har kalkfattigt, rumstempererat vatten. Men jag försöker så länge det går, det här var ju ändå ett experiment. Om den går hädan ska jag köpa en annan, mer lättskött krukväxt för nu vill jag definitivt ha blommor i mitt rum permanent.
Den här säsongen proppar vi i oss jordgubbar som aldrig förr. Jag struntar faktiskt högaktningsfullt i att det är mycket kalium i jordgubbar, för de varar en så kort tid och de är så otroligt goda att jag inte kan undvara dem. Och på söndag ska jag ta med mig en stor chokladkaka till dialysen och köra i mig, för det har jag lovat mig själv. Jag längtar just nu efter choklad så jag kan gå åt och då är det lika bra att bejaka det, annars kan en sådan som jag bli lockad att köpa och småäta choklad vid flera tillfällen. Avdramatisera det hela bara, så blir det inte så stort, det är mitt motto!
Har också varit uppe hos katterna på Karl Johansgatan och haft en trevlig stund. De välkomnade mig mycket varmt idag och så fort jag slog upp balkongdörren rusade de ut på balkongen för lite frisk luft. Jag var lite rädd för att låta dem gå ut på balkongen då den inte är nätad och min körkompis bor på fjärde våningen, men de gör ingenting överilat där ute. Jag satte mig i fåtöljen och borstade dem, vilket de gillar högeligen. Inga obehagliga överraskningar att ta hand om var det idag heller, utan allting var gjort i lådan. (Slängde påsen i papperskorgen utanför Hotel Spar, hihi!) Jag går dit i kväll också när vi kommit hem från Lindome så de får kvällsmat och lite kel. Just nu läser jag boken "Om Rom" högt för dem ... de kommer och lägger sig på mattan och lyssnar och spinner. Och ibland sjunger jag en liten sång.
Glad midsommar på er, och ta det försiktigt om ni ska ut på vägarna!
Tjåggarång!
Gardenian får jag nog tyvärr räkna bort. Den mår inte bra i mitt rum även om bladen just nu är buskiga och fina. Jag försöker hålla luftfuktigheten och temperaturen men många blad blir ändå bruna i kanterna eller gula och faller av. Jag har kalkfattigt, rumstempererat vatten. Men jag försöker så länge det går, det här var ju ändå ett experiment. Om den går hädan ska jag köpa en annan, mer lättskött krukväxt för nu vill jag definitivt ha blommor i mitt rum permanent.
Den här säsongen proppar vi i oss jordgubbar som aldrig förr. Jag struntar faktiskt högaktningsfullt i att det är mycket kalium i jordgubbar, för de varar en så kort tid och de är så otroligt goda att jag inte kan undvara dem. Och på söndag ska jag ta med mig en stor chokladkaka till dialysen och köra i mig, för det har jag lovat mig själv. Jag längtar just nu efter choklad så jag kan gå åt och då är det lika bra att bejaka det, annars kan en sådan som jag bli lockad att köpa och småäta choklad vid flera tillfällen. Avdramatisera det hela bara, så blir det inte så stort, det är mitt motto!
Har också varit uppe hos katterna på Karl Johansgatan och haft en trevlig stund. De välkomnade mig mycket varmt idag och så fort jag slog upp balkongdörren rusade de ut på balkongen för lite frisk luft. Jag var lite rädd för att låta dem gå ut på balkongen då den inte är nätad och min körkompis bor på fjärde våningen, men de gör ingenting överilat där ute. Jag satte mig i fåtöljen och borstade dem, vilket de gillar högeligen. Inga obehagliga överraskningar att ta hand om var det idag heller, utan allting var gjort i lådan. (Slängde påsen i papperskorgen utanför Hotel Spar, hihi!) Jag går dit i kväll också när vi kommit hem från Lindome så de får kvällsmat och lite kel. Just nu läser jag boken "Om Rom" högt för dem ... de kommer och lägger sig på mattan och lyssnar och spinner. Och ibland sjunger jag en liten sång.
Glad midsommar på er, och ta det försiktigt om ni ska ut på vägarna!
Tjåggarång!
tisdag 21 juni 2011
Senaste nytt om "gardinen"! :-D
Jag blir så glad när mina Facebook-kompisar engagerar sig i min gardenia. Ett par hade tydligen vid ett första ögonkast läst "gardinen" och trott att jag fått vita knoppar på gardinen. Det var roligt tyckte jag.
Den första knoppen som jag skrev om i mitt förra inlägg var tyvärr alldeles brun inuti, vad det nu kan bero på. Några tankar kring det, Skogseva, du som kan växter? Men till min enorma lycka upptäckte jag idag tre knoppar som håller på att öppna sig, en är nästan öppen och jag ser inget brunt i den. Doftar förföriskt gör den, så jag blir alldeles knäsvag. Jag håller tummarna och hoppas på det bästa.
Ringde till min älskade tonårsbästis Marie idag och gratulerade henne på födelsedagen. Vi tappade kontakten i många år beroende på många saker, men nu har vi hittat varann igen och håller på att boka upp en date. Hon har, precis som jag, haft det jättetufft med sjukdom som hon nu så sakteliga återhämtar sig från, och jag håller alla tummar jag har för att hon ska få fortsätta att må bra. Vi var verkligen som ler och långhalm hela högstadiet, den ena kunde inte synas utan den andra, och hon har spelat en verkligt stor roll i mitt liv. Nu ska det bli spännande att återfinna varandra som vuxna och se vad tiden har gjort med oss ...
Tjåggarång!
Den första knoppen som jag skrev om i mitt förra inlägg var tyvärr alldeles brun inuti, vad det nu kan bero på. Några tankar kring det, Skogseva, du som kan växter? Men till min enorma lycka upptäckte jag idag tre knoppar som håller på att öppna sig, en är nästan öppen och jag ser inget brunt i den. Doftar förföriskt gör den, så jag blir alldeles knäsvag. Jag håller tummarna och hoppas på det bästa.
Ringde till min älskade tonårsbästis Marie idag och gratulerade henne på födelsedagen. Vi tappade kontakten i många år beroende på många saker, men nu har vi hittat varann igen och håller på att boka upp en date. Hon har, precis som jag, haft det jättetufft med sjukdom som hon nu så sakteliga återhämtar sig från, och jag håller alla tummar jag har för att hon ska få fortsätta att må bra. Vi var verkligen som ler och långhalm hela högstadiet, den ena kunde inte synas utan den andra, och hon har spelat en verkligt stor roll i mitt liv. Nu ska det bli spännande att återfinna varandra som vuxna och se vad tiden har gjort med oss ...
Tjåggarång!
måndag 20 juni 2011
Trivs!
Är smått euforisk idag eftersom jag upptäckt en knopp på min gardenia som blivit vackert gräddvit och håller på att slå ut. Den har t o m börjat dofta så jag hänger där med näsan och drar in för fulla muggar. Växten dricker som en svamp, jag vattnar försiktigt på fatet en eller två gånger om dagen med rumstempererat vatten. Jag har ju aldrig varit någon stjärna på växter så lyckas jag med det här blir jag faktiskt mäkta stolt över mig själv. Gardenia är favoritblomman framför andra. Just nu står den buskig och vackert grön i mitt fönster. Man ser med en gång när den behöver vatten för då börjar bladen hänga och förlorar sin spänst.
Igår kväll sa jag hej då till gosekatterna på Karl Johansgatan för den här gången, men det dröjer inte längre än till torsdag kväll innan jag får gå och mata dem igen. Min körkompis åker iväg igen över midsommar och kommer hem sent måndag kväll, så jag får nöjet att rå om dem i deras egen lägenhet i flera dagar. Det är bra att bo så nära, då kan man ställa upp om det behövs.
Jag sitter just nu och frossar i kakböcker. Vet inte vilken sorts kaka jag ska baka till midsommar och ta med till min moster i Lindome, där vi ska fira. Hon har redan fått smaka Den Fantastiska Mazarinkakan så det får nog bli någon ny. Det är nästan roligare att välja ut vilken kaka man ska baka än att faktiskt sedan baka den. Sådan har jag alltid varit ... roligare att titta på de inslagna julklappspaketen där de ligger i en hög än att öppna dem sedan!
Tjåggarång!
Igår kväll sa jag hej då till gosekatterna på Karl Johansgatan för den här gången, men det dröjer inte längre än till torsdag kväll innan jag får gå och mata dem igen. Min körkompis åker iväg igen över midsommar och kommer hem sent måndag kväll, så jag får nöjet att rå om dem i deras egen lägenhet i flera dagar. Det är bra att bo så nära, då kan man ställa upp om det behövs.
Jag sitter just nu och frossar i kakböcker. Vet inte vilken sorts kaka jag ska baka till midsommar och ta med till min moster i Lindome, där vi ska fira. Hon har redan fått smaka Den Fantastiska Mazarinkakan så det får nog bli någon ny. Det är nästan roligare att välja ut vilken kaka man ska baka än att faktiskt sedan baka den. Sådan har jag alltid varit ... roligare att titta på de inslagna julklappspaketen där de ligger i en hög än att öppna dem sedan!
Tjåggarång!
fredag 17 juni 2011
Helt slut ...
Det är ta mig f-n det minsta man kan säga efter att ha varit uppe sedan 6 i morse och kånkat grejer för att de där gubbarna skulle komma och sätta upp "framtidens bredband". Sedan var de här i FYRA TIMMAR och borrade och väsnades och skvätte damm och pulver och tappade skruvar och glömde sladdar ... man kunde inte gå runt i lägenheten för då snubblade man över maskiner eller annan utrustning. Men nu är det gjort. Jag har också kånkat tillbaka alla grejer (utom möblerna, dem får bror min ta hand om när han kommer från jobbet), dammsugit och tvättat golven. Det behövdes, för deras skor var minst av allt rena.
Har också hunnit gå upp en vända till gosekatterna på Karl Johansgatan och där var allt som det skulle. Fyllde på lite mat och rent vatten till dem och gav dem ett par bitar kattgodis.
Men se, nu tänker jag dyka på huvudet i bingen en stund, det må bära eller brista.
Tjåggarång!
Har också hunnit gå upp en vända till gosekatterna på Karl Johansgatan och där var allt som det skulle. Fyllde på lite mat och rent vatten till dem och gav dem ett par bitar kattgodis.
Men se, nu tänker jag dyka på huvudet i bingen en stund, det må bära eller brista.
Tjåggarång!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)