Oj oj oj, det var nästan oförskämt länge sedan jag bloggade nu. Har haft en liten downperiod och inte mått sådär alldeles överst på skalan efter min magbacill som kom och skakade om mig för en dryg vecka sedan. Det har tagit lite tid att återhämta sig på alla nivåer, så att säga.
Men jag är glad och förväntansfull, eftersom jag väckt liv i en gammal avdomnad hobby från tonåren. Brevväxling! Jag anslöt mig till en sajt på nätet som heter Interpals. Där kan man registrera sig som medlem och botanisera bland alla andra som vill ha brevvänner och t o m välja ålder, land och kön. Man kan också blockera vissa länder som är kända för att skicka s k money scams och böner om giftermål och/eller adoption. Jag har fått massor av brevvänner varav jag känner att jag kan bli RIKTIGT god vän med några stycken. En vänskap som verkligen kan utvecklas och djupna. Jag skriver bara till kvinnor, just nu mellan 35 och 50 år. Breven har redan börjat dunsa ned på hallmattan och jag skriver svar så pennan glöder. Jag har inte tänkt handskriva alla mina brev, men tills jag får r-en ur vagnen och startar upp min nya skrivare får jag göra det. Jag tar t o m med mig brevpapper till dialysen och sitter där och scribblar.
Men det är tragiskt med det "riktiga" brevskrivandet i Sverige, har jag förstått. Jag skulle glad i hågen ut och köpa brevpapper idag. Och då vill jag inte ha det där trista linjerade Lessebo-papperet som jag redan har, utan jag vill ha ett fint, sofistikerat brevpapper med färg eller tryck på. Jag höll på att springa benen av mig innan jag hittade vad jag sökte på Papeterie i Nordstan. Där köpte jag en jättefin box med det mest sofistikerade papper jag kan önska mig, både med tryck och enfärgade i en snygg cremefärg. Den kostade mig visserligen 145 kr, men kostar det så smakar det heter det ju. Och det smakar, det kan jag garantera. Det papperet ska jag använda vid högtidliga tillfällen. :-D Jag är ingen snobb, men när jag väl handskriver mina brev är det ju roligt om det är på ett snyggt brevpapper ... eller jo förresten, jag är nog en snobb.
Dessutom höll jag på att drunkna i regnet som vräkte ned från himlen. Min jacka hänger plaskvåt i badrummet - tur att min kattvaktsperiod är över för den lär inte vara torr tills i morgon.
Tjåggarång! :-D
En vardagsblogg om mig, mina nära och kära och mitt liv, som (förmodligen) de närmaste 3 - 4 åren tillbringas i väntan på njurtransplantation. Lätt skruvad humor, motivation, recept och matprat utlovas definitivt.
söndag 17 juli 2011
tisdag 12 juli 2011
Huvudet ned och fötterna upp!
Nej, så ska jag inte säga. Jag mår otroligt mycket bättre, även om magen fortfarande är lite orolig. Tänkte bara skriva några sena kvällsrader - det är ju nästan en vecka sedan jag bloggade sist! Så kan vi inte ha det.
Har inhandlat böcker på Bokbörsen - har ni varit där och botaniserat? Där kan man köpa böcker i mycket gott skick (säljaren måste ange skick på boken) till ett bra mycket billigare pris än ute i affärerna. I går fick jag hem Rom - Marmor och Människor av Hans Furuhagen och Barcelona av Robert Hughes. Tidigare har jag fått hem Mat på hjärnan av Stellan Sjödén, en fantastisk bok om ätandets psykologi som verkligen öppnade mina ögon för mitt eget beteende när jag första gången läste den någon gång på 90-talet. Jag tror att den boken var en av orsakerna till att jag utbildade mig till dietist.
Så jag kan bara råda er att gå in och kolla på http://www.bokbörsen.se/ - där kan ni också registrera er som säljare och sälja böcker, skivor, filmer ... Och nej, jag har inte betalt för att göra reklam för sajten! :-D
Tjåggarång!
Har inhandlat böcker på Bokbörsen - har ni varit där och botaniserat? Där kan man köpa böcker i mycket gott skick (säljaren måste ange skick på boken) till ett bra mycket billigare pris än ute i affärerna. I går fick jag hem Rom - Marmor och Människor av Hans Furuhagen och Barcelona av Robert Hughes. Tidigare har jag fått hem Mat på hjärnan av Stellan Sjödén, en fantastisk bok om ätandets psykologi som verkligen öppnade mina ögon för mitt eget beteende när jag första gången läste den någon gång på 90-talet. Jag tror att den boken var en av orsakerna till att jag utbildade mig till dietist.
Så jag kan bara råda er att gå in och kolla på http://www.bokbörsen.se/ - där kan ni också registrera er som säljare och sälja böcker, skivor, filmer ... Och nej, jag har inte betalt för att göra reklam för sajten! :-D
Tjåggarång!
onsdag 6 juli 2011
För övrigt mår jag inte bra!
Inte vet jag vad det är för en mystisk bacill som invaderat mitt tarmsystem, men nu är jag rent ut sagt för jävla trött på den. Jag har kräkts hela dagen och hela natten men kräkningarna kommer med längre mellanrum nu. Jag drack 1/3 glas Coca-Cola med väldigt små och försiktiga klunkar, men det är det som kommer ut nu. Allt jag har fått i mig idag har varit en skiva bröd, men den fick jag i alla fall behålla i fyra timmar. Jag tror nog att det håller på att bli bättre, men det är rätt kusligt att spy galla, som jag gjorde hela dagen. Mina magmuskler, som jag inte trodde att jag hade, har presenterat sig på ett fantastiskt sätt och värker så det står härliga till av alla sammandragningar.
Det är ingen större idé att försöka sova, så jag sitter på min sängkant med huvudet över hinken och lyssnar på måsarna och några konstiga tutningar som kommer med jämna mellanrum långt bortifrån. Polackerna i bottenvåningen har haft fest och där har det bara precis blivit tyst. Det har verkligen märkts att folk har semester den här veckan, det har varit full rulle på balkongerna och rena kontinenten här utanför på gatan. Jag tycker det är härligt.
Undrar om jag ska våga mig på lite mer Coca-Cola?
Tjåggarång ...
Det är ingen större idé att försöka sova, så jag sitter på min sängkant med huvudet över hinken och lyssnar på måsarna och några konstiga tutningar som kommer med jämna mellanrum långt bortifrån. Polackerna i bottenvåningen har haft fest och där har det bara precis blivit tyst. Det har verkligen märkts att folk har semester den här veckan, det har varit full rulle på balkongerna och rena kontinenten här utanför på gatan. Jag tycker det är härligt.
Undrar om jag ska våga mig på lite mer Coca-Cola?
Tjåggarång ...
fredag 1 juli 2011
Vispgrädde och annat gott
Gårdagens svarta moln är idag undanträngt bortom horisonten och idag är jag full av andra intryck!
Jag ska nu erkänna en sak som färgar mina kinder lätt röda av dåligt samvete. Jag ÄLSKAR vispgrädde! Det är alltid jag som vispar grädden hemma, och jag brukar vägra att använda elvispen för det är så lätt att grädden blir kornig och smörig. Jag tycker det är säkrare med en vanlig handvisp.
Och jag klagar aldrig när någon ber mig vispa grädde, för då får jag stå där och se den bli så där härligt mjuk, gräddvit och alldeles slät ... Då tycker jag om den mest. Inte när den är hårdvispad och ska täcka en tårta eller så. Man måste ju vispa den lite hårdare då så att den ligger kvar på tårtbottnarna.
Men vet ni vad jag gör? Jag sötar den alltid lite grann, och sen snikar jag i mig ett par matskedar (ja, ni läste rätt! MATSKEDAR!) direkt där vid diskbänken där jag står och vispar. Vet ni att jag faktiskt kan drunkna i åsynen av den där slätvispade, vita grädden som ligger där och ser så oemotståndlig ut i skålen??? Och att sedan låta den ringla ned över en skål med lysande röda jordgubbar ... det finns något som heter matpornografi, va? Jag tror att jag just har gjort mig skyldig till det!
En annan sak som jag skulle kunna gå genom eld och vatten för är choklad. Smaka bara på ordet. CHOKLAAAAAD. I söndags, när jag var på dialysen (passet var flyttat till söndagen eftersom lördagen var midsommardagen) hade jag köpt med mig en 200 grams Marabou Frukt & Mandel. Jag hade lovat mig själv det, för jag kände att snart skulle jag inte kunna undertrycka suget längre och det är bättre att bejaka det än att försöka skjuta undan det, för då kan det ta en ände med förskräckelse. Dessutom är det bra att äta choklad under början av dialysen, för då tar maskinen hand om det mesta kaliumet som finns i chokladen (och det är ganska mycket, liksom i jordgubbar ...). Och gudars gudar vad jag njöt. Chokladkakan var så där lite varm och hade mjuknat en aning, och då är den som allra bäst. Jag åt upp den på 20 minuter alltmedan min stolsgranne bligade förskräckt på mig och hans gulliga fru uttryckte en bestämd oro för att jag skulle må illa. Men det gjorde jag inte! Och nu känner jag inget sug alls efter choklad, så jag gjorde rätt.
Just nu är det bakat och sötsaker som lockar mig, och har så varit hela det senaste året. Men eftersom jag måste passa vikten får jag ta det försiktigt, och jag kan fortfarande känna ibland att det är trist att inte kunna äta en kaka när man vill. Men det blir ju desto godare när man väl tillåter sig att äta den!
Jag har fått en idé som jag faktiskt tycker är ganska bra. Sajten tappa.se organiserar vandringar varje år i Delsjön och Varberg, en på våren och en på hösten. Jag gick förra hösten och tänker definitivt gå den här hösten också i Delsjön. Men nu tänkte jag försöka dra ihop så många dialyspatienter från Lundby, Mölndal och Sahlgrenska som möjligt och organisera en donationsvandring. Man kan aldrig göra för mycket reklam och PR för att folk ska donera organ. Kanske trycka upp T-shirts och kontakta GT eller GP eller någon annan tidning, så att vi får lite uppmärksamhet. Och de patienter som inte orkar gå kanske kan ha vätskekontroller längs vägen! :-D Jag ska prata med sajten först och se om de kan hjälpa oss på något sätt.
Jag har aldrig fått sådana här idéer förut, var kommer de ifrån?
Förresten gick min gardenia slutgiltigt hädan igår. Den hade fått någon form av ohyra på bladen (spindelväv) och den fick aldrig nog att dricka. Knopparna till trots slängde jag den, för jag tror att den var bortom all räddning. Nu ska jag rikta in mig på något enklare men ändå rikblommigt och fint!
Tjåggarång!
Jag ska nu erkänna en sak som färgar mina kinder lätt röda av dåligt samvete. Jag ÄLSKAR vispgrädde! Det är alltid jag som vispar grädden hemma, och jag brukar vägra att använda elvispen för det är så lätt att grädden blir kornig och smörig. Jag tycker det är säkrare med en vanlig handvisp.
Och jag klagar aldrig när någon ber mig vispa grädde, för då får jag stå där och se den bli så där härligt mjuk, gräddvit och alldeles slät ... Då tycker jag om den mest. Inte när den är hårdvispad och ska täcka en tårta eller så. Man måste ju vispa den lite hårdare då så att den ligger kvar på tårtbottnarna.
Men vet ni vad jag gör? Jag sötar den alltid lite grann, och sen snikar jag i mig ett par matskedar (ja, ni läste rätt! MATSKEDAR!) direkt där vid diskbänken där jag står och vispar. Vet ni att jag faktiskt kan drunkna i åsynen av den där slätvispade, vita grädden som ligger där och ser så oemotståndlig ut i skålen??? Och att sedan låta den ringla ned över en skål med lysande röda jordgubbar ... det finns något som heter matpornografi, va? Jag tror att jag just har gjort mig skyldig till det!
En annan sak som jag skulle kunna gå genom eld och vatten för är choklad. Smaka bara på ordet. CHOKLAAAAAD. I söndags, när jag var på dialysen (passet var flyttat till söndagen eftersom lördagen var midsommardagen) hade jag köpt med mig en 200 grams Marabou Frukt & Mandel. Jag hade lovat mig själv det, för jag kände att snart skulle jag inte kunna undertrycka suget längre och det är bättre att bejaka det än att försöka skjuta undan det, för då kan det ta en ände med förskräckelse. Dessutom är det bra att äta choklad under början av dialysen, för då tar maskinen hand om det mesta kaliumet som finns i chokladen (och det är ganska mycket, liksom i jordgubbar ...). Och gudars gudar vad jag njöt. Chokladkakan var så där lite varm och hade mjuknat en aning, och då är den som allra bäst. Jag åt upp den på 20 minuter alltmedan min stolsgranne bligade förskräckt på mig och hans gulliga fru uttryckte en bestämd oro för att jag skulle må illa. Men det gjorde jag inte! Och nu känner jag inget sug alls efter choklad, så jag gjorde rätt.
Just nu är det bakat och sötsaker som lockar mig, och har så varit hela det senaste året. Men eftersom jag måste passa vikten får jag ta det försiktigt, och jag kan fortfarande känna ibland att det är trist att inte kunna äta en kaka när man vill. Men det blir ju desto godare när man väl tillåter sig att äta den!
Jag har fått en idé som jag faktiskt tycker är ganska bra. Sajten tappa.se organiserar vandringar varje år i Delsjön och Varberg, en på våren och en på hösten. Jag gick förra hösten och tänker definitivt gå den här hösten också i Delsjön. Men nu tänkte jag försöka dra ihop så många dialyspatienter från Lundby, Mölndal och Sahlgrenska som möjligt och organisera en donationsvandring. Man kan aldrig göra för mycket reklam och PR för att folk ska donera organ. Kanske trycka upp T-shirts och kontakta GT eller GP eller någon annan tidning, så att vi får lite uppmärksamhet. Och de patienter som inte orkar gå kanske kan ha vätskekontroller längs vägen! :-D Jag ska prata med sajten först och se om de kan hjälpa oss på något sätt.
Jag har aldrig fått sådana här idéer förut, var kommer de ifrån?
Förresten gick min gardenia slutgiltigt hädan igår. Den hade fått någon form av ohyra på bladen (spindelväv) och den fick aldrig nog att dricka. Knopparna till trots slängde jag den, för jag tror att den var bortom all räddning. Nu ska jag rikta in mig på något enklare men ändå rikblommigt och fint!
Tjåggarång!
torsdag 30 juni 2011
Idag är det trist ...
Jag har ingen vidare dag idag. Visst, det gick bra på dialysen, väldigt bra t o m, men en av dem jag pratade ganska mycket med där dog den 24 juni. På midsommarafton, när naturen står i sitt vackraste flor ... Hon hade så ont, låg ofta och bara grät, och det gjorde så ont att höra. När döden kommer så nära kommer man lite grann ned på jorden, även om jag nu för tiden har ett ganska realistiskt förhållande till den (döden). Hon dog nog inte av själva njursjukdomen, men jag vet inte vad som knäckte henne till slut. Dock lade detta lite sordin på stämningen resten av förmiddagen för mig, och nu på kvällen har jag blivit tankfull. Men det kan vara bra att tänka lite ibland ...
Så det blir inget långt inlägg idag, jag är inte alls på humör. Men jag vet ju att ni tar mig som jag är.
Tjåggarång.
Så det blir inget långt inlägg idag, jag är inte alls på humör. Men jag vet ju att ni tar mig som jag är.
Tjåggarång.
måndag 27 juni 2011
Sommar i P1 och Östra Nedsjön
Jag hyser en stark och obändig kärlek till radions sommarprogram. Egentligen har jag alltid älskat radio, och gör fortfarande fast jag lyssnar så lite numera. Förr om åren lyssnade jag på radio jämt. När jag var hemma och var sjuk var det radion som höll mig sällskap, när jag inte höll på att skriva sönder vår skrivmaskin. När jag var arbetslös lyssnade jag på radio om dagarna - då var ju ingen annan hemma som jag kunde prata med.
Och Sommar är ett slags ikonprogram för mig. Jag minns ju så väl alla somrar när vi kånkade ned radion till stranden och pallade upp den mot en sten i skydd för solen. (Att vi sedan hade en korg med lite smått och gott i förutom solkrämer och tvål och shampoo hör inte hit ... :-D) Och så låg vi och torkade på våra badlakan medan tänkvärdheter och musik strömmade ut över sand och sjö i en salig blandning. Gud så jag saknar "vår" lilla strandbit och sjön, som är en spricksjö och ganska kall. Så mycket man upplevde vid Östra Nedsjön under alla de 25-talet somrar man hade lyckan att få vara där. Då man hörde dit ... Jag kunde sitta och titta ned på bottnen genom det klara vattnet och bara låta mig fascineras av det mönster solen ritade på den vågiga sanden där nere under vattnet. Ibland var vattenståndet rejält lågt och då kom sjögräset snabbt, innan man ens hunnit ut lårdjupt. Det gillade jag inte. Det sades att en flicka blivit mördad och sänkt i sjön, och en gång vid lågt vatten när jag fick gå riktigt långt ut för att kunna dyka kunde jag svära på att jag såg en skepnad långt där nere, med armarna sträckta uppåt. Men det var nog bara en gammal rutten stock ... ?
På kvällarna ropade lommarna långt därute på sjön. Då riste det i mig. Det lät så övergivet, så kusligt och samtidigt så lockande. Lommen är ju en vacker sjöfågel, men jag kunde bara se dem på långt avstånd därute på vattnet, som svarta klumpar.
I lördags var det Mark Levengood som var sommarvärd, och igår Torgny Lindgren. Jag märker att jag blir lugn som en filbunke av att sitta och lyssna utan att göra något. Det känns som en gåva som någon vill ge till mig, en och en halv timmes absolut lugn och ro. Kanske kan man snappa upp något att adoptera i ens eget sinne, som man kan ta fram som en pärla i en ask när livet känns tungt? Jag tänker lyssna på vartenda program i år. Det har jag sagt flera år, men aldrig gjort det när det kommit till kritan. Jag behöver det lugn som radion ger - och då menar jag inte när den spelar fruktansvärd s k musik. Prat och musik i en bra blandning - och det ska vara musik som talar till mig, som går raka vägen in i mitt hjärta. Som Mahlers 5:e symfoni t ex. Lyssna på den, ni som inte gjort det! Jag gråter floder, för hjärtat skälver i mig och att gråta är det enda sättet jag kan hantera de känslorna på.
Nu förirrar jag mig ut i universum märker jag. Det är sängdags för länge sedan, jag ska ju till dialysen i morgon. Så godnatt och
Tjåggarång!!!
Och Sommar är ett slags ikonprogram för mig. Jag minns ju så väl alla somrar när vi kånkade ned radion till stranden och pallade upp den mot en sten i skydd för solen. (Att vi sedan hade en korg med lite smått och gott i förutom solkrämer och tvål och shampoo hör inte hit ... :-D) Och så låg vi och torkade på våra badlakan medan tänkvärdheter och musik strömmade ut över sand och sjö i en salig blandning. Gud så jag saknar "vår" lilla strandbit och sjön, som är en spricksjö och ganska kall. Så mycket man upplevde vid Östra Nedsjön under alla de 25-talet somrar man hade lyckan att få vara där. Då man hörde dit ... Jag kunde sitta och titta ned på bottnen genom det klara vattnet och bara låta mig fascineras av det mönster solen ritade på den vågiga sanden där nere under vattnet. Ibland var vattenståndet rejält lågt och då kom sjögräset snabbt, innan man ens hunnit ut lårdjupt. Det gillade jag inte. Det sades att en flicka blivit mördad och sänkt i sjön, och en gång vid lågt vatten när jag fick gå riktigt långt ut för att kunna dyka kunde jag svära på att jag såg en skepnad långt där nere, med armarna sträckta uppåt. Men det var nog bara en gammal rutten stock ... ?
På kvällarna ropade lommarna långt därute på sjön. Då riste det i mig. Det lät så övergivet, så kusligt och samtidigt så lockande. Lommen är ju en vacker sjöfågel, men jag kunde bara se dem på långt avstånd därute på vattnet, som svarta klumpar.
I lördags var det Mark Levengood som var sommarvärd, och igår Torgny Lindgren. Jag märker att jag blir lugn som en filbunke av att sitta och lyssna utan att göra något. Det känns som en gåva som någon vill ge till mig, en och en halv timmes absolut lugn och ro. Kanske kan man snappa upp något att adoptera i ens eget sinne, som man kan ta fram som en pärla i en ask när livet känns tungt? Jag tänker lyssna på vartenda program i år. Det har jag sagt flera år, men aldrig gjort det när det kommit till kritan. Jag behöver det lugn som radion ger - och då menar jag inte när den spelar fruktansvärd s k musik. Prat och musik i en bra blandning - och det ska vara musik som talar till mig, som går raka vägen in i mitt hjärta. Som Mahlers 5:e symfoni t ex. Lyssna på den, ni som inte gjort det! Jag gråter floder, för hjärtat skälver i mig och att gråta är det enda sättet jag kan hantera de känslorna på.
Nu förirrar jag mig ut i universum märker jag. Det är sängdags för länge sedan, jag ska ju till dialysen i morgon. Så godnatt och
Tjåggarång!!!
lördag 25 juni 2011
Trevlig dag igår!
Midsommarfirandet hos min moster i Lindome avlöpte helt enligt planerna, som det alltid gör. Inga överraskningar (utom möjligen att hennes katt Bamse, som alltid springer och gömmer sig när vi kommer, plötsligt drogs ut i köket av någon mystisk lockelse, hoppade upp på diskbänken och började sätta i sig gräslök!). Men som vi åt! Först det vanliga, fast köttbullar i stället för sill för mig, sedan enormt mycket jordgubbar och sedan mammas vidunderliga äppelkaka ... att vi inte sprack. Fast på midsommar FÅR man äta mycket!
På kvällen, när vi precis kommit hem, gjorde jag en sväng upp till gosekatterna naturligtvis. Kunde ju inte lämna dem precis utan skötsel och kel ända till nu på morgonen, när jag snart ska dit igen. Min kompis har en lampa i vardagsrumsfönstret som är tidsinställd och går igång när det börjar skymma. Jag tycker det är bra, gillar inte tanken på att katterna ska bo i en lägenhet där det är kolmörkt på natten när matte är borta.
Dagen verkar än så länge lovande, solen skiner och himlen är blå. Jag tror inte ens att det blåser särskilt mycket. Jag är så trött på den eviga vinden att jag skulle vilja kräkas lite på den. Blåst är det värsta jag vet. Det får gärna regna, bara det inte blåser samtidigt. Fast i den här stan är det väl en utopi! Friska västerhavsvindar, jo jag tackar jag ... not.
Som sagt, snart upp till katterna igen för en trivsam stund med lite högläsning ur reseboken om Rom. Men jag sitter här och gäspar ... blir nog en lur senare under dagen, oavsett hur fint vädret är! Visst får man väl vara lat på midsommardagen?
Tjåggarång!
På kvällen, när vi precis kommit hem, gjorde jag en sväng upp till gosekatterna naturligtvis. Kunde ju inte lämna dem precis utan skötsel och kel ända till nu på morgonen, när jag snart ska dit igen. Min kompis har en lampa i vardagsrumsfönstret som är tidsinställd och går igång när det börjar skymma. Jag tycker det är bra, gillar inte tanken på att katterna ska bo i en lägenhet där det är kolmörkt på natten när matte är borta.
Dagen verkar än så länge lovande, solen skiner och himlen är blå. Jag tror inte ens att det blåser särskilt mycket. Jag är så trött på den eviga vinden att jag skulle vilja kräkas lite på den. Blåst är det värsta jag vet. Det får gärna regna, bara det inte blåser samtidigt. Fast i den här stan är det väl en utopi! Friska västerhavsvindar, jo jag tackar jag ... not.
Som sagt, snart upp till katterna igen för en trivsam stund med lite högläsning ur reseboken om Rom. Men jag sitter här och gäspar ... blir nog en lur senare under dagen, oavsett hur fint vädret är! Visst får man väl vara lat på midsommardagen?
Tjåggarång!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)