torsdag 7 april 2011

Masken Max?

Idag är en viktig märkesdag i min "vårväntaralmanacka". Under stavgången i morse noterade jag inte mindre än fyra (4) daggmaskar som änteligen krupit upp ur den inte längre tjälfrusna jorden. En var visserligen ihjältrampad, men den syntes i alla fall där på asfalten. Tjälen går inte ur förrän maskarna kryper upp. Och idag blåste det även sand i ögonen på mig, ett annat säkert vårtecken. Och gräset börjar bli jättefint och grönt - är det inte konstigt att grönskan och växtligheten kan återkomma varje år? Jag menar, när snön försvinner och man ser det där glesa, gula fjolårsgräset är det ju så man känner för att gå och gömma sig. Och idag ville jag bara ropa HURRA. Det gjorde jag också i taxin hem från dialysen, men lite försiktigt så chauffören inte skulle köra av vägen ...

Fritz skötte sig även idag föredömligt, vilket nu börjar bli en vana. Jag behöver nästan nypa mig i armen (den andra armen dock) för att fatta vilket problembarn han har varit. Det är nog nyttigt att komma ihåg det emellanåt, för man vet aldrig om eller när man hamnar där igen. Att det går bra nu är ingen garanti för att det ska fortsätta i evighet, amen.

Eva frågade mig hur det kan komma sig att en dialys blir bättre eller sämre när tillvägagångssättet är detsamma varje gång. Det har många skäl - bl a hur bra man "träffar" när man sätter nålarna, vilken dagsform kroppen har, hur mycket vätska de behöver dra ut ur kroppen (knappt någon alls för mig då jag fortfarande har "produktion"), hur bra clearance (rening) man har ... plus hur ofta maskinen stannar för att larma om det är något som inte stämmer. Då blir ju dialysen kortare än den skulle ha blivit utan alla stopp. I början tutade min maskin var och varannan minut, nu är det sällsynt att det händer. Det är inte frågan om långa stopp, men i dialysen är varje minut dyrbar (även om man ibland måste korta fem eller tio minuter för att hinna med).

Nej, nu måste jag stänga butiken för idag. Mamma och jag ska på mingel på Frölunda Torg. B'Chic har bjudit in oss eftersom vi är VIP-kunder. Lite trist är det att inte ha råd att handla något, för när deras kläder är snygga så är de vrålsnygga, men de spräcker plånboken och jag hade tänkt ha den ett par år till. Men det blir bubbel och plockmat också! :-D

Tjåggarång!

onsdag 6 april 2011

Jag tror jag börjar vakna till liv ...

En grå, fuktig dag, lik alla de senaste dagarna. MEN ... i fjärran sjunger en koltrast vars drillar skär genom trafiken från Götaleden (säger min bror att den numera heter, jag trodde den hette Oscarsleden eller Söderleden) och det ligger ett slags uppvaknande i luften. Kanske min kropp äntligen börjat vänja sig vid att ljuset kommit tillbaka? Och gårdagens dialys var inte helt igenom behaglig, minst av allt för min käre stolsgranne, som mådde jättedåligt redan vid ankomsten. Jag har aldrig sett honom så dålig. Det var knappt han orkade prata. Hans fru berättade att han fått fruktansvärd frossa på natten och haft svårt att andas. Hon ville självklart att de skulle åka upp till akuten, men han blåvägrade p g a dåliga erfarenheter därifrån tidigare. Han föredrog att vänta tills han skulle på dialys.

Nåja, han blev sämre och sämre och det slutade med att han lagom till fikat tuppade av och blev helt okontaktbar. Läskigt värre var det att se alla sköterskor och doktorn som stod och slog honom i både ansiktet och på kroppen för att försöka väcka honom. Det hände ingenting tills någon nämnde orden "Ring ambulansen". Då blev det lite mer fart på honom vill jag lova, åtminstone vaknade han upp ur sin svimning och efter ett tag tyckte han att de kunde avboka den där ambulansen för han skulle i alla fall inte åka med den! De tog alla möjliga prover och efter dialysen skulle han upp till läkaren så att han kunde undersöka honom ordentligt. (Vi har samma läkare, han och jag.)

Jag följde spänt och intensivt händelseförloppet från min stol bredvid och gjorde inpass där det behövdes (man kan ju inte hjälpa att man hör en del under dialyserna och jag kunde stå till tjänst med en del upplysningar som andra glömde bort i förvirringen och rädslan). Men jag var skärrad för min grannes skull, vi har lärt känna varandra bra nu och pratar och har trevligt under dialyserna och inte minst under våra cykelturer. Igår blev det dock ingen cykling för någon av oss. Jag tappade lusten totalt. Det var knappt jag brydde mig om att jag själv fick en ovanligt bra dialys (har varit lite "halvdant" på sista tiden enligt mitt eget tycke - jag har blivit bortskämd med toppendialyser).

Men under resten av dialysen piggnade han till betydligt och var nästan sitt gamla vanliga jag när jag var klar och skulle gå. Jag varnade honom för att hitta på några "exter" på torsdag när vi skulle ses igen, för då skulle han få med mig att göra. Han gav mig sitt vanliga luriga leende och sa på sitt typiskt göteborgska sätt: "Du e la vacker!" (vilket för icke-göteborgare inte betyder att man just är särskilt vacker utseendemässigt, men det har en kärleksfull betydelse, ungefär som "Du e la skön" eller "Du e la go". Blev ni klokare? :-D).

Under hela eftermiddagen och kvällen efter den här märkliga dialysdagen kände jag mig på något sätt upplyftad, uppväckt. Kanske det var just en sådan här händelse som behövdes för att väcka mig ur min vinterdvala? För det känns som om jag gått i dvala ända sedan i vintras, i något slags kokong som hindrat mig från att se riktigt klart, det inser jag nu när jag tittar tillbaka. I alla fall känns det annorlunda nu och jag känner att jag har en mycket stadigare plattform att jobba från igen. Och gissa om jag tycker det är skönt! Nu kan jag sätta dit utropstecknet efter mitt "tjåggarång" igen.

Tjåggarång! :-D

måndag 4 april 2011

Håglös!!!

Äntligen har jag kommit på ordet som betecknar det tillstånd jag befunnit mig i de senaste veckorna. Håglöshet. Jag vet inte var den har kommit ifrån eller varför den har drabbat mig. Nu i vårens gryning borde jag vara glad och förväntansfull inför allt som komma skall - och visst, det är jag också, verkligen. Men det är som om den här håglösheten lurar där på djupet och lägger sig som en tjock, grå slöja över mina försök till glädjeyttringar. Det vill liksom inte ta ordentligt. Och det är så nedslående, för jag orkar inte lägga ned min själ i det jag gör just nu. Utom möjligen kören, den är som ett reningsbad, som en högtryckstvätt på en smutsig bil (helst en röd, bilen alltså). Det är lätt att vara entusiastisk i kören med all energi man får från sina körkompisar!

Jag får nog helt enkelt vänta ut den här känslan, för den kommer självklart att försvinna. Något annat tillåter jag inte.

Tjåggarång.

fredag 1 april 2011

Veckans djur: Sävsparv

SÄVSPARV

Romarna brukade servera sparvar till smörgåsbordet

Sävsparven som illustreras på detta kort tillhör den omfattande underfamiljen Emberizidae med inte mindre än 200 arter. Det finns 18 arter i Europe och Främre Asien vilka har många gemensamma drag, exempelvis storlek, fjäderdräkt och levnadssätt, och det är därför svårt att identifiera de smådetaljer som skiljer den ena arten från den andra.

Sparvarna uppvisar fenomenet "dimorfism", varmed menas att de båda könen skiljer sig markant i vissa avseenden, i detta fall i fjäderdräktens färger. Hanens fjäderdräkt är alltid rikare på färgtoner än honans, som är en blandning av grått och brunt. Vissa hanar är gula och bruna med svarta och rödbruna teckningar, medan andra uppvisar annorlunda färger. Snösparven är svart och vit på sommaren. Sävsparvhanen har ett helsvart huvud och är lätt att skilja från honan.

Sparvarna lever på öppna fält, i skogssnår och häckar, men vissa, såsom sävsparven, påträffas i anslutning till vassområden - vilket inte är förvånande! De flesta sparvar häckar på marken, men återigen finns det några fåtal som föredrar att häcka i törnbuskar och täta buskage. Några arter häckar och föder upp sina ungar också i trädhåligheter eller gamla väggspringor. Deras bon är vävda av gräs och ibland fodrade med fjädrar.

Majoriteten av sparvarna är flyttfåglar och anländer till tempererade länder på våren. Hanarna flyttar tidigare än honorna för att etablera sina revir, vilket förorsakar många gränstvister. Ortolansparven var en gång högt uppskattad av romarna som delikatess. Sparvar fångas än i dag för att användas i speciella fågelpastejer.

Antal ägg: 4 - 6
Ruvningstid: 12 - 14 dagar
Äggens vikt: 1,9 - 2,6 g
Vuxenvikt: 12 - 23 g
Längd: 13 - 15 cm
Spännvidd: 22 - 23 cm
Ungarna lämnar boet vid 10 - 14 dagars ålder

Stam: Vertebrata
Klass: Aves
Ordning: Passeriformes
Familj: Emberizidae
Släkte och art: Emberiza schoeniclus

Kattvakt igen!

Jag har den stora äran att vara kattvakt till mina älsklingar Lars och Gunnar Sträng igen medan deras husse och matte är i Berlin på rockkonsert. Jag får rå om dem i hela tre och en halv dag, och jag tycker det är så kul! Står just beredd och ska kila över till dem nu för sista gången idag och ge dem lite kokt fisk som de ska ha morgon och kväll. De har slutat med burkmaten för veterinären har sagt att det inte finns någon direkt näring i den. Då är det självklart bättre med naturliga råvaror. Katterna känner mer än väl igen mig nu och kommer direkt och hälsar och spinner, och efter maten bjuder de på stor show med många akrobatiska inslag och ibland även sång (jo, det är sant!). Det är rena slapstick-humorn när man sitter och tittar på dem. Jag brukar också sjunga och läsa högt för dem, så de ska få höra en röst efter många timmar av tystnad. Nej, jag tänker inte tala om vad jag sjunger, men idag fick de höra långa stycken ur Sture Linnérs Sicilien-bok. De var MYCKET intresserade.

Tjåggarång! :-D

Veckans djur: Afrikansk sibetkatt

AFRIKANSK SIBETKATT
Katten med den dyrbara parfymen

Sibetkatter är tysta, enstöriga djur som vanligen kommer fram på natten för att jaga sin föda. Trots detta diskreta levnadssätt har den afrikanska sibetkatten, eller civetten, varit känd för människan i århundraden. Sibetkatten producerar en klar, honungsliknande vätska från körtlar vid svansroten. I utspädd form blir denna vätska, även kallad mysk, en utsökt parfym. Ordet civett betyder faktiskt parfym på arabiska. Parfymen har varit känd runt Medelhavet under mycket lång tid. Kung Salomo köpte på sin tid mysk från etiopierna. Den nådde resten av Europa under 1500-talet. I en av Shakespeares pjäser talas om "Arabiens parfymer".

Sibetkatten använder själv sin mysk till att markera sitt revir. Den skrubbar sig mot stenar och träd och lämnar den pikanta doften för att göra andra sibetkatter uppmärksamma på gränserna. Mysken pressas från körteln mot underlaget.

Sibetkatter har hållits i fångenskap under hundratals år, men likväl är våra kunskaper om dem ytterst ofullständiga. De är svåra att få att fortplanta sig i fångenskap. Man vet emellertid att sibetkatterna lever i skogiga områden och att de på dagen håller sig gömda i ihåliga träd eller i jordhålor. Deras aktivetet börjar på natten, och då jagar de mindre djur såsom grodor, ödlor, insekter eller krabbor. De är skickliga klättrare och genomsöker träd och klippor på jakt efter fågelägg och fågelungar. De äter även frukt, rötter och blad, men ger sig också ut i vatten och simmar efter fisk och andra vattendjur.

Under fortplantningstiden reder de en lya i ett gammalt gryt eller i tät undervegetation. Ungarna diar modern tills de kan äta fast föda som fångats åt dem.

Antal ungar: 2 - 3
Denna lilla katt gav Afrika betydande exportinkomster. Numera ersätter
syntetiska produkter den naturliga mysken, och katterna jagas inte
längre.
Vikt som vuxen: 6 1/2 - 11 kg
Kroppslängd: 75 cm
Svanslängd: 45 cm

Stam: Vertebrata
Klass: Mammalia
Ordning: Carnivora
Familj: Viverridae
Släkte och art: Civettictis civetta

Veckans djur: Silvertärna

SILVERTÄRNA
Den ser midnattssolen under åtta månader av året

Silvertärnan ser förvisso solen mer än någon annan levande varelse. Orsaken är att den häckar på mycket nordliga breddgrader, så långt upp som 82° nordlig bredd, och övervintrar i Antarktis. Den ser därför solen 24 timmar om dygnet under åtta månader av året, och under de övriga fyra är dagen alltid längre än natten.

Utöver att hålla dagsljusrekordet har silvertärnan också världsrekordet i de längsta årstidsvissa flyttningarna. Det är svårt att fatta att denna lilla fågel tillryggalägger sträckan mellan nordpolsregionen och sydpolsregionen två gånger per år, en sträcka på omkring 1.600 mil i varje riktning, enbart för att flytta. De som häckar i Europa ger sig iväg till vinterkvarteren mellan juli och oktober och återvänder i april eller maj, varmed de fullbordat den mest otroliga pilgrimsfärden i hela djurriket.

Silvertärnan är en flockart och samlar sig i stora kolonier under häckningstiden. Steniga eller sandiga kuster är lika användbara som häckningsplatser. I Skottland och Lappland finner man kolonier av silvertärnor i omedelbar närhet av sötvatten. Detta är också fallet på den arktiska tundran.

Silvertärnan liknar nästan helt fisktärnan, Sterna hirundo, en art med vid spridning i Europa, och det krävs en erfaren ornitolog för att klara ut skillnaderna. De skiljer sig huvudsakligen i näbbens färg och benens längd.

Tärnboet är ett bristfälligt arrangemang av kvistar och grässtrån eller tång, ibland även en enkel fördjupning i sanden eller bland stenarna. Ungarna föds dunklädda och smälter perfekt in i omgivningen. Silvertärnan häckar vid de svenska kusterna, i Norrland även vid en del insjöar.

Antal ägg: 2
Ruvningstid: 21 - 22 dagar
Äggens vikt: 19 g
Vikt som vuxen: 100 - 120 g
Längd: 40 - 42 cm
Spännvidd: 72 - 77 cm
Ungarna flyger vid 3 veckors ålder

Stam: Vertebrata
Klass: Aves
Ordning: Charadriiformes
Familj: Laridae
Släkte och art: Sterna paradisaea